Plastic is not so fantastic

Har ett liknande inlägg på min Instagram, men tänkte jag även kan nämna det här. 

Jag har nu en tid samlat på mig föremål som automatiskt skall kunna hjälpa mig minska skräp och min negativa påverkan på moder jord. 

De var inte alls så svårt eller tidskrävande som jag trodde att förberedelserna för ett mer zero waste liv skulle vara. Det är egentligen ganska enkelt. Man bara byter ut lite grejer me tiden och vips behöver man inte köpa engångs- plastbestick eller plastkassar. Och i längden är det bara positivt för plånboken. Man investerar i hållbara produkter, som man väldigt sällan behöver byta ut. I stället för att köpa gång på gång engångsprodukter man slänger efter en till två användningar. 

Finns såklart mycket ännu jag vill byta ut till mer hållbara produkter. Men ett steg i taget.  Man kan ju börja någonstans. Det börjar ju med en själv. Förändringen. Win-win-situationen i detta är ju att man även undviker kemikalier som kan påverka vår hälsa negativt.

Här är några grejer som används dagligen istället för engångsprodukter eller plastföremål. 

Olivtvål och schampokaka i plåtburkar, termos, bambutandborste, sugrör i rostfritt stål, safety razor, hemgjort hårspray (vatten, socker, eterisk olja) i glasflaska, glasvattenflaska med skydd i tyg, liten handduk istället för servett, bestick-kit, frukt- & grönsakspåsar i nät, tygpåse ist. för handelskassar, glasburkar för matförvaring och lunchlådor samt silikonpåse iställe för våra miljoner "minigrips"

Planet or plastic?

Bild: (Plastic facts, National Geofraphic)

National Geographic kör just nu med en kampanj "Planet or Plastic" för att få ut informationen om vad allt skräp verkligen gör med vår planet. 

If plastic had been invented when the Pilgrims sailed from Plymouth, England, to North America—and the Mayflower had been stocked with bottled water and plastic-wrapped snacks—their plastic trash would likely still be around, four centuries later. (Planet or plastic, National Geographic)

För en tid sen läste jag en insändare av Henna Virkkunen - Europaparlamentariker (Saml), ledamot i utskottet för industrifrågor, forskning och energi - i Hufvudstadsbladet om avfallsåtervinnig som jag tyckte var intressant. Där nämns det att man kanske kan tro att Finland är ett föredöme när det gäller avfallsåtervinning, men när det egentligen inte alls är så. 

"Om vi fortsätter som hittills kommer det snart att finnas mer plast än fisk i världshaven". (Förpackningsplast, Hufvudstadsbladet)

I insändaren får man ta del av informationen om att av all plast i världen är det 95 (!) procent som endast används en (!) gång och sedan slängs bort. Det känns så onödigt. För plånboken och för miljön! Eller hur? En stor del av just det där skräpet hamnar sedan i natur och vattendrag. För att sen plast skall brytas ner i naturen tar det hundratals (!) år. Vilket betyder att det ligger där och skräpar förevigt nästan. Det är redan på gång med förändringar. Trots det kan man alltid börja någonstans själv. (Förpackningsplast, Hufvudstadsbladet)

Minskning av engångsprodukter av plast ingår i den plaststrategi som EU lanserade i början av året. Nu är målsättningen att över huvud taget minska uppkomsten av avfall, men också att öka återvinning och återanvändning rejält. Men det finns mycket vi kan göra själv också. (Förpackningsplast, Hufvudstadsbladet)

Bild: (Planet or plastic, National geographic)

Kemikailer

Inte nog med det. Många plastföremål kan innehålla ohälsosamma kemikalier som kan påverka ens hälsa. Här nedan tar jag upp några kemikalier jag får rysningar av då jag läser om: 


Bisfenol A (BPA)

"Bisfenol A (BPA) används framförallt i framställningen av polykarbonatplast och epoxi och produceras i mycket höga volymer globalt. Trots att BPA inte ackumuleras i kroppen påträffas det i nästan alla urin- och blodprover från människor där man gjort kemiska analyser. Detta tyder på att majoriteten av befolkningen exponeras kontinuerligt för låga doser av BPA.  BPA är ett hormonellt aktivt ämne med framför allt östrogena egenskaper. Genom djurförsök finns rapporter om störd utveckling av hjärnan, påverkan på beteende, immunsystem och reproduktionsorgan, och ökad risk för fetma och cancer efter exponering i fosterlivet. Vilka effekter som är relevanta vad gäller risken för människors hälsa är dock mycket omdebatterat, liksom vid vilka exponeringsnivåer skadliga effekter uppstår. Studier av samband mellan exponering för BPA och hälsoeffekter hos människor har rapporterat ökad risk för en rad olika sjukdomar, till exempel hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Även effekter på äggceller och spermier och ökad risk för missfall samt effekter på beteende hos barn har rapporterats. Resultaten från dessa studier anses dock inte kunna ligga till grund för säkra slutsatser kring risken för olika hälsoeffekter. Fler studier behövs, och för närvarande pågår en mycket omfattande djurstudie som är finansierad av amerikanska myndigheter. Den beräknas vara klar 2017". (Bisfenol A, Karolinska Institutet)

Polystyren (PS)

"Polystyren är en polymer av styren. Monomeren styren misstänks vara hormonstörande. Användningsområden omfattar höljen till hushållsapparater, komponenter i vitvaror och elektronik, livsmedelsförpackningar, laboratorieplaster, till exempel petriskålar, bygg- och konstruktionsmaterial, såsom isoleringsskum och paneler. Polystyren-plast finns i en kvalitet som kallas expanderbar polystyren (EPS; frigolit i dagligt tal). Polystyren-plaster är en av de fem produktionsvolymmässigt viktigaste plasttyperna i Europa. Polystyren bör undvikas i kombination med livsmedel, då restmonomerer av styren kan läcka ut till maten. Vid användning i elektronik och isolerskum kan halogenerade flamskyddsmedel ha tillsats. " (Info om plast, Naturskyddsföreningen)


PLASTBANTA?

Hemma hos oss har vi försökt plastbanta med tiden. Något som öppnade våra ögon för en tid sen var bland annat dokumentären "The Human Experiment". Vi har börjat byta ut stekspadar i plast till trä eller rostfritt stål. Plastskålar till glas eller rostfritt stål. Vattenflaska till glasflaska och så vidare. Viktigast har vi varit med de föremål som är i kontakt med vår mat, speciellt då upphettas. Det är då plast kan avge ohälsosamma kemikalier. Då man byter ut har vi varit väldigt osäkra vad vi skall göra med det gamla? Att slänga känns inte rätt? Men att utsätta andra för materialen är det rätt? Hittills har vi gett det mesta till en återvinningscentral här i Helsingfors (Kierätyskesus), där material både återvinns eller säljs billigt vidare beroende på skicket av varan. Tips på andra sätt man gör av sig med gammalt plast? 

Varför bry sig? 

Frågan borde väl igentligen vara: Varför inte bry sig? Vad har vi, människan, för rätt att ta över jorden för att sedan missbruka resurserna och förorena varje kvadratmeter. Att leva som om vi vore enda arten här. Att människan har ett behov att visa sin makt är ingen nyhet. Det har vi sett i slaveri, djurförtryck och många andra fruktansvärda händelser under vår tid. Vi ser det också i hur vi tar hand om planeten vi bor på.  Jag blir äcklad av oss. 

Video: (MAN, Youtube)

Jag hoppas detta inlägg kan vara något som inspirerar till ett plast och skräpfritt leverne. Man kan ju alltid börja någonstans. Med frågan är, var börjar du? 

Detta är ett förövrigt ett ämne jag tycker är väldigt intressant att fördjupa mig i. Var jag kan läsa mer om detta. Tips? 


Källor

Bisfenol A, Karolinska Institutet. Tillgänglig: https://ki.se/imm/bisfenol-a-bpa Hämtad 03.07.2018

Förpackningsplast, Hufudstadsbladet. Tillgänglig: https://www.hbl.fi/artikel/all-forpackningsplast-ska-vara-atervinningsbar-senast-2030/ Hämtad 03.07.2018

Info om plast, Naturskyddsföreningen. Tillgänglig: https://www.naturskyddsforeningen.se/info-om-plast Hämtad 03.07.2018

MAN, Youtube. Tillgänglig: https://www.youtube.com/watch?v=WfGMYdalClU Hämtad 03.07.2018

Plastic facts, National Gepgraphic. Tillgänglig:  https://www.nationalgeographic.com/environment/plastic-facts/ Hämtad 03.07.2018

Planet or plastic, National Geographic. Tillgänglig: https://www.nationalgeographic.com/magazine/2018/06/plastic-planet-waste-pollution-trash-crisis/ Hämtad 03.07.2018

03.07.2018 kl. 11:39

Juni. Favoriter.

M Å N A D E N S   F A V O R I T E R   H I T T I L L S

Kokosdryck

Haha... Va tycks om mitt uppstyltade stilleben? Då jag upptäckte denna dryck blev jag genast såld. Nu försöker jag alltid ha några i kylen (eller vill alltid ha i kylen). Godast som iskall. Finns flera olika märken och sorter, men just den här från Puhdistamo tycker jag är behändig då den är på burk. Är förmånlig och burkformatet gör att den passar bra att ta med sig i väskan. Du hittar kokosdrycken på de flesta K-market-butikerna och Ruohonjuuri. Har inte hittat vid S-butiker ännu. Kanske Prisma? Inte kollat där. 

Planti Oat-Latte

Fint stilleben här med. Om jag känner för en liten koffeinkick, men en kall en. Och orkar inte tillreda egen kaffedryck. Då är det den här jag sträcker mig efter. Sockerfri och vettiga ingredienser. God också. Väldigt god. Perfekt till picknicken. Denhär drycken har jag endast hittat vid K-butiker ännu. 

Äppelcidervinäger

(Is vinegar goof for you, Nutritionfacts)

Otippat kanske. Men äppelcidervinäger är något som används som allt-i-allo här hemma. En matsked i vattenflaskan, som hårinpackning och i matlagning. 

Hängmatta

Har länge funderat att införskaffa en hängmatta. Bekanta har frestat mig med hängmattsbilder på instagram och jag har visualiserat hur jag ligger och svajar i takt med vinden med en bok i handen i en skogsdunge. Sen då jag gick förbi ett gäng hängande mattor som hade nedsänkt pris kunde jag inte låta bli. Har hittills hängt mest på balkongen. Men den är ju så enkel att ta med. Vartsomhelst!

Stadscyklar


 

Helsingfors stadscyklar är något jag använt frenetiskt under våren och sommaren. 30 euro för en säsong. Cykla hur mycket man vill (30 min per gång). Behöver inte oroa sig över stulna cyklar eller underhåll. Förmånligt och smart! Jag cyklar nästan till alla destinationer i stan. 

Morgonyoga

Jag har fått dille på tidigar mornar med aktivitet direkt då jag vaknat. Känner mig så pigg efter lite morgonstretch och blodcirkulationen tar en rivstart. 

Meditation

Efter mitt morgonpass brukar ja sätta mig och bara vara en stund. Skönt för huvudet. Skönt för kroppen. Jag har nu under en längre period använd appen "Headspace" som har guidade meditationer anpassat till alla möjliga livssituationer. Interesting story: Det är en föredetta munk som grundat appen. Han ville sprida vidare allt han lärt sig och då han började med detta visste han knappt vad internet var för han hade varit borta från allt som kallas medier, internet och maskiner så länge. (Former monk talks hit meditation app Headspace, Youtube)

Isdusch

Efter mitt morgonpass brukar jag väcka extra mycket liv kroppen med en iskall dusch. Jag har ett gammalt inlägg där jag går djupare in på vad som är till fördel med isbad och isduschar. Gå gärna och läs om det låter intressant. LINK.

Tack o hej!


Källa

Is vinegar good for you, Nutritionfacts. Tillgänglig: https://nutritionfacts.org/video/is-vinegar-good-for-you/ Hämtad 28.06.2018

Former monk talks hit meditation app Headspace, Youtube. https://www.youtube.com/watch?v=QUyFvygsUhk Hämtad 28.06.2018

28.06.2018 kl. 10:35

Back On Track

Nu kände jag att det var dags. Jag är tillbaka. Back on track.


INNEHÅLLS VARNING: Läs inte detta om du på något sätt triggas av dessa ämnen: Psykisk ohälsa, Depression, Självdestruktivitet, Ångest, Självanalys, Personligheter, Självhjälp, Identitet, Osäkerhet, Förvirring och Ätstörningar.


Har du sett den animerade Disneyfilmen "Inside Out"? Filmen som handlar om känslorna glädje, ilska, avsky, rädsla och vemod. Känslorna visualiseras som figurer i hjärnkontoret. Glädjen hamnar på villovägar och de övriga känslorna kämpar med att hålla personen, vars hjärnkontor de fungerar inuti, i skick.

Det är ungefär så jag visualiserar det som pågått inom mig i snart ett decennium. Glädjen är på villovägar.


Låt mig förklara

Vi har ju alla fullt upp med våra egna liv, och här kommer ännu en till livshistoria om ännu en person. Men. Man är ju bara människa.

Kanske just du tycker det här är givande, kanske till och med intressant. Jag är ju ingen speciell. Men det är kanske det som är grejen. Jag är precis som alla andra.

För att öppet skriva om sig själv har jag bara släppt taget om känslorna kring det. Distanserat. Det är bara bokstäver på papper. Ord i meningar. Meningar i kapitel. Kapitel i en bok. Bok i en bokhylla. Eller nåt liknande. Vi måste sluta skämmas över vårt mående. För de e ju de ja gör. Skäms. Skrivandet och förtydligandet av ens jakt på jaget i form av ord är terapeutiskt för mig. Det är även skapandet i sig som är tillfredställande. Att skapa text. Bokstäver. Ord. Meningar. Kapitel. Innehåll.


De här blir en lång historia. Hämta popcorn om du tänker läsa.


Jag har ett behov att förklara mig. Berätta om hur jag mått, var jag varit och vad jag gjort. Men jag gjorde aldrig det. Vet de vart jag blev av? Tror de att jag ignorerar, är sur, är lat eller inte bryr mig? 

Vad säger man ens till någon som man inte kontaktat på ett halvår, ett år... Kanske de heller aldrig undrade? Var jag någonsin viktig. Ni ser. Självförtroendet är ännu under bearbetning. Sen rinner allt ur sanden och man vet inte riktigt var man skall börja.

Det här behovet att förklara har ju sitt ursprung från något. Är det känslan av att betyda något för någon?  Ha en mening eller vara viktig?

Jag vill berätta. Men gör det ej. Jag vill förklara. Men gör det ej. Detta behov i att förklara sig växer sedan bara mer och mer ju längre jag lever i en ytlig lögn och aldrig faktiskt delar med sig. Sen känns det som det är försent. Och jag bara försvinner. Isolerar mig.

Bekräftelse?

Jag tvekade länge för att publicera saker. Att blotta mig själv. Var det för uppmärksamhet? Var det för nån svag dröm om att bli rik influencer? Var det bara för att förklara. Var det för at jag älskar skapandet. Skrivandet. Har jag något att säga? Det som gjorde att jag fortsatte en tid till var för att jag hade en fascination för att samla mig på ett ställe. Mina tankar och funderingar. Mina bilder och idéer. En slags plattform för mig att hitta tillbaka till mig då jag går på villovägar. Är det nån narcissistisk fascination eller bara en förvirrad själ?

Jag är egentligen bara en liten fjärt i universum. En helt vanlig person mitt i smeten. Ingen märkvärdig. Jag är din vän. Din granne. Din mamma. Din syster. Jag är du.

Jag har alltid haft en fascination för människors beteende, de sociala djuren. Men alltså, jag är ju inte någon Jung, Freud eller Nietzsche direkt. Vem de nu var. De var ju sist och slutligen vansinniga vita europeer. Jag har alltid haft intresset och det blivit lite av en hobbyverksamhet. Jaget. Psyket. Beteendet. Människorna.


Var har hon varit då? Kanske någon undrar. Kanske inte. Ingenstans är mitt svar. Absolut ingenstans.

Senast jag skrev just här, var ungefär just precis innan ja sjönk ner i den djupa, mörka gropen igen. Ganska ordentligt också. Eller alltså gropen har jag varit i i ett decennium. Men receptbelagda substanser har fått mig att klara av vardagen. Skapat illusionen av att vara uppe ur gropen.

Jaja ja kan sluta använda metaforen GROPEN. Jag. Är. Kroniskt. Deprimerad. Punkt. Eller står det på pappren. Fast kroniskt kallas det om man lidit av det en längre period. Ibland mår ja ju bättre och ibland sämre.

Kronisk. De som tycks beskriva hela mitt framtida liv. De låter som något jag kommer leva med hela mitt liv. Ja vill tro nåt annat. Jag tror det finns en underliggande orsak. Eller? Men man får inte mycket hopp från sjukvården. Vem som helst skulle nog ge upp litegrann om en får höra "du måste vara bredd på att du måste förmodligen äta medicin hela ditt liv" och sen händer inget annat än att man kan komma och prata av sig nån gång i månaden. Då man mår dåligt, mår man för dåligt för att orka bearbeta psyket, då man mår bra, mår man för bra för att komma in på allmän terapi. Handlar allt bara om pengar i vårt samhälle?

Det har varit svårt för mig att förstå att depression är en sjukdom, och inte bara att jag är lite koko i huvudet. Nog för att jag nu är lite koko också men... Jag försöker måla upp liknelser med andra sjukdomar, för att inse att piller ibland kan vara enda lösningen.

Diganos. Va är det egentligen. Identifierar de mig? Som person? 

Anorexi
Ortorexi
Hetsätstörning
Blandätstörningar


Depression
Ångest
Social ångest
Panikångest
Kronisk depression

Där var det. Så nu kan vi fortsätta.

Orden som ja länge trott definierat mig som person. Som jag nu insett att inte är mer än bokstäver på papper. Behöver man ens en definition? 

Jag har levt på antidepressiva sedan jag var 15. Happypills som jag brukar kalla dem, för att försöka förvränga vad de egentligen är. Distansera.

Jag har några gånger under den tiden försökt avsluta medicineringen.

Jag har på mina äldre dar... >>ja nu sitter alla som är äldre än mig och skrattar hånfullt till att lilla Malin beskriver sig själv som gammal. Så har det egentligen ofta varit. Dendär åldern har på något sätt spelat så stor roll. Om jag umgåtts med någon äldre så..."vet jag ingenting om livet ännu", "du får se sen då du blir över *en viss ålder*" och så vidare. Jag menar vad har ålder egentligen att göra med ens livserfarenhet. Åldersdiskriminering i allmänhet är något som triggar mig - "du är för ung för detta jobb, du behöver mer erfarenhet", ja men ge mig erfarenheten då!? Okej, nu lugnar vi ner oss och kommer tillbaka till ämnet<<. Ja tycker att "på äldre dar" är ett roligt uttryck. Ok, så var det med det.

Jag har på mina äldre dar insett att jag värderar det naturliga nåt så ofantligt. Det har smugit sig på sakta men säkert under tiden jag experimenterat med att på ett naturligt sätt få bukt på min psoriasis i hårbotten.

Om du inte är insatt är psoriasis:

Jag har alltså då märkt att ju naturligare och renare jag är inifrån ut,  desto mer kontroll har jag över sjukdomen. SAMT märker ja av så stora skillnader med naturligt leverne och psykiskt välmående.

I och med det naturliga har jag haft svårt med att acceptera att jag behöver gå på substans för att må bra. I och med detta -> mitt behov att avsluta... Jag ville kunna uppnå ett substansfritt leverne. Vara naturlig. Ren. Pure. Är det så mycket begärt att man skall må bra av sig självt?

Och jag har kämpat. Jag har gjort allt för att klara mig på egen hand. Kämpat. Jag har tagit hand om mig. Jag har tränat och motionerat. Ätit rent och naturligt. Jag har utmanat mig själv. Jag har sovit tillräckligt. Jag har mediterat.

Men sen sist och slutligen orkar man inte kämpa för att må bra. Man vill bara vakna och vara redo för dagen.

Det är en helt annan upplevelse att göra alla dessa aktiviteter ovan för att börja må bra eller utöva dem när man mår bra, för att man mår bra. Tvånget försvinner och man börjar njuta.


Identitetskrisen. 1 & 2.

Något som gjorde det svårare för mig att hantera happypills och icke var att jag inbillade mig att jag var två helt olika personligheter med och utan.

Jag fick för mig att det positiva och energiska jaget som jag blir då jag går på medicin (läs: mår bra) inte är jag. Det är något som kommer i pillren. En personlighet intryckt i de små kapslarna. Det stämmer ju såklart inte. Men man får ju lite vanföreställningar sådär nu som då.

Gjorde pillren mig till den där bättre, roligare, gladare personen? Vem var jag utan dem?

Jag insåg sedan att den där bättre personligheten finns inom mig. Det har alltid funnits där. Den är bara gömd. Den visar sig bara mer då jag mår bra.

Om jag tänker tillbaka har de ju alltid funnits där. Alla sidor. I min barndom. Jag hade den kreativa, spralliga, energiska och entusiastiska sidan. Som har så mycket passion för allt och vill alla för väl. Det kommer inte levererat i ett piller. Men jag har också den lugna, inåtvända, analytiska och filosofiska personen i mig.

Men att  jag skapar dessa personer är ju någon slags försvarsmekanism för mig själv tror jag. Att distansera mig från den jag är då jag mår olika saker. Försvara mina beteenden kanske? Det är ju förstås inte olika personligheter. Allt hör till samma. Jag. MEN det är bara vissa sidor som visas beroende på hur jag mår. Båda delarna finns alltid där. Men visar sig mer eller mindre vid olika tidpunkter den andra sitter där i bakhuvudet och avvaktar.


Anpassad

Då det går en lång tid sedan man känt genuin lycka och tillfredställelse, glömmer man bort vad det är och hur det känns. Man anpassar sig till nuet man har. Det blir ens normala.

Att inte känna en mening med något.
Att inte ha intresse för det som vanligtvis intresserat en.
Att gråta om kvällarna fast man inte riktigt vet varför.
Att sluta gråta för känslor slutar existera.
Att sluta kontakta folk.
Att sluta bry sig om folk.
Att isolera sig sakta men säkert.
Att se negativ på allt.
Att glömma bort att det finns positiva tankar.
Att va irriterad.
Att vilja va i fred, fast ändå inte?
Att ha kort stubin
Att känna sig ensam
Att meningen med allt man gör försvinner.
Att man tomt stirrar ut i intet och ser ingen mening att stiga upp ur sängen.
Att känna sig tung, dåsig och äcklig. Äckel. Äcklet.
Att känna sig värdelös.
Att va trött. Så trött. Så trött.
Att kroppen värker
Att huvudet värker
Att vandra i en oändlig dimma
Att vara osynlig

Det blir ens normala.

Det är därför det brukar ta så länge för mig att inse att söka hjälp. Igen.

Man vill ju tro att man skall känna igen varningssignaler då man levt med detta hela sitt hittills vuxna liv. Nog känner man egentligen igen dem. Men man ignorerar dem. Man vill inte tro att det är sant. Inte igen! Jag som just tagit mig ur gropen. Man vill inte inse att man är på botten igen. Bara den tanken är redan utmattande.

Då jag blir psykisk sjuk blir jag även fysiskt sjuk.

Det kan börja med förkylning. Men sen ger mag- och tarmsystemet upp. Sen ger immunförsvaret upp. Sen får jag flare-ups från psoriasisen som sen även läggs märke till i leder, knä och kropp. Allt sitter ihop. Allt blir en enda smörja. Ja smälter till en hög i soffan. Tar mig inte upp längre.


Självförakt

Trodde jag det skulle leda till selflove om jag tänkte negativa tankar om mig själv innan jag ens tittade upp från golvet in i spegeln? Va trodde jag det skulle leda till då jag ställer mig framför den silvriga reflekterande ramen och tänker. Äckel.

Jag inser sedan. Jag förvärrar ju allt själv. Skapar jag min egna depression? Sätter jag mig i en ond cirkel? 

På Youtube såg jag ett videoklipp på Sadhguru som föreläser om "Insight into depression"

 

"If you are capable of causing depression to yourself, you are able to generate substantial amount of intense emotions and thoughts, but in the wrong direction"

"So you are strong enought to cause depression to yourself, unless you are pathologically ill which is just a small number of people, rest are all self-created"

"The line between sanity and insanity is very thin, people keep pushing it."

Det fick mig att tänka. Orsakar jag detta själv?


Bekräftelse

Jag har alltid haft svårt att veta var jag har vänner och bekanta. Jag lyssnar på dem, visar empati, engagerar och intresserar. Men öppnar aldrig upp mig själv "för jag betyder inget", "de har fullt upp med sitt". Självförtroendet kommer förmodligen i samband med måendet. Sitter det till och med i arvet att ta andra i första hand för en själv? Från min mor? Min mormor? Att fokusera på andras viljor och önskningar och gömma sina egna. Vi påverkas ju av våra nära. 

Det är därför jag alltid känt mig avlägsen. sist och slutligen ensam. Vänskapen har blivit att handla om den andre. Men jag har orsakat det själv. De är ju i och för sig ett väldigt martyriskt beteende. Men det är väl så min vänskap fungerat. Eller rättare sagt inte fungerat.

I efterhand har jag insett att jag har tagit an mig någon slags inövad anpassningsroll till att gå vidare utan att ge ifrån mig.


Bakgrund uppväxt

Min uppväxt spelar stor roll i vad jag blivit. Vad är det som hänt under uppväxten. Något som jag tror påverkat den jag är idag är alla förflyttningar som barn. Det tär på en att flytta. Vilket jag först inser nu långt, långt efter. 

Jag tog på mig någon slags roll. Jag anpassade mig till den nya situationen. Skapade ett engagemang. Tog en roll som ansvarstagande. Det var mitt sätt att socialisera. Jag var redan automatiskt inställd på att stänga av när som helst och fortsätta till nästa ställe. 


Förlåtelse

Att förlåta någon som inte bett om förlåtelse är svårt. Någon som gått vidare utan bekräftelsen. Att själv sedan förlåta för att kunna gå vidare. Hur gör man? 

Att förlåta sig själv är ännu svårare. För sina tankar om sig själv. För sitt beteende. För hur man behandlat andra och sig själv.


Vuxen

När går man ens från ung vuxen till vuxen? Kanske jag inte ens kan kalla mig vuxen ännu?

Men det känns som jag har lämnat allt det där bakom mig. Då jag ser tillbaka ser jag en annan person. Jag förstår också hennes beteende. Jag förstår varför. Men jag jag kan inte låta bli att tycka synd om henne. Lilla Malin. 

Back on track

Jag fick lov att börja från början.

Ni förstår. Vad som helst som inte var negativt och som jag kunde till och med tro på. Åtminstone försöka tro på.

Och det går långsamt. Lite i taget. Steg efter steg. Och jag kämpade. 

Men här är jag nu igen. Jag var fast i dimman en längre period. Men nu har jag stigit över gränsen tillbaka. Nu är jag back on track. Jag lever igen. Lever ut menar jag. Inte bara överlever. Jag har börjat ta mig själv i första hand. Följa mina drömmar. Jag känner entusiasm igen. Jag vill upptäcka. Jag vill uppleva. Jag känner passion. Jag känner igen. Jag har känslor igen. Jag hoppas detta kan vara för evigt.

Och kanske. Kanske jag kan komma till förståelse att ett piller om dan håller doktorn borta från stan

Jag är alltid orolig för sen. Men jag vill njuta lite nu. Bara leva lite först. 

Det här blev en enda röra. Kommer man någonsin förstå sig på sig själv? Det är ett evigt mysterium.


Källor

Psoriasis, 117. Tillgänglig: https://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Psoriasis/ Hämtad 26.06.2018

Psoriasis, Mediespråk. Tillgänglig: https://www.mediesprak.fi/sprakrad.aspx?id=536#.WyilJaczZ3g Hämtad 26.06.2018

27.06.2018 kl. 11:26

Höst

För mig blev det offeciellt höst förra måndagen. Skolan började igen efter ett skönt och avslappnat sommarlov och jag känner hur allt börjar rulla på igen. Det plingar till i mailen oftare, folk är tillbaka på sina jobb och man hänger inte på gräsmattan på samma sätt. Det är tomt i närmsta parken under morgonlänken, som annars brukade vara fylld med pigga solbadare. Man ser enststaka trött individ med sin hund påväg på morgonbajseriet.

Höst för mig innebär mer rutiner i form av skola och inlämningsuppgifter. Det finns ett schema att följa. Det rullar på.

Det är en mysig årstid och det händer någonting med luften. Den är så fräsh, så lätt att andas. Det är mörkt på kvällarna nu och man kan skymta stjärnorna. Om ni inte visste är jag besatt av sjärnor och universum. Så stort och så mycket mer än oss här på lilla jorden. Jag tog fram ljusen häromdagen, som vilat i en låda, och tände dem till kvällen. Jag vill vira in mig i min stora svartvitrutiga halsduk och kura in mig i min stora varma tröja. Jag längtar tills träden flammar upp i regnbågens alla färger. Jag vill äta slätsoppor med nybakat bröd och dricka te i mängder. Nu kan man även plocka havtorn, äppel och svamp. 

Men höst är inte bara mys för mig. Fruktan inför en mörk vinter är nu nära. Det är nu jag måste börja förbereda mig för att klara mig. För att inte säcka ihop och ge upp. Jag har lärt mig nu att jag blir årstidsdeprimerad, eller vinterdeprimerad så att säga. Hur mysigt mörkret än kan vara behöver jag ljuset för att överleva. Jag har några grejer jag skall försöka med för att underlätta att "winter is coming" detta år och tänkte dela med mig av dem.

D vitamin

Vi får inte ens nära tillräkligt med D-vitamin här i norden, speciellt under vintern. Så D-vitamin som tillskott rekommenderas under vinterhalvåret till oss nordbor. Vilket jag skall försöka att hålla mig till denna gång.

"The safe dose of vitamin D supplementation to get most of the population to the optimal level is 2,000 IU a day, but the elderly and overweight may need more"

<https://nutritionfacts.org/video/how-much-vitamin-d-should-you-take/>

Sollampa/Ljusterapilampa

Detta är något som kan hjälpa en att hålla rutinerna med att vakna pigg på morgonen och minska trötthet. Jag har haft en sollampa förut, men den gick sönder, så nu är jag på jakt efter en ny förmånlig en. Tips? 

Resa

Detta har jag fått som rekommendation. Att resa till soligare ställe då det är som mörkast och eländigast. Detta kan jag bara genomföra om det finns tid och pengar, vilket jag önskar det skulle finnas. Det skulle även underlätta psoriasisen i hårbottnen som brukar börja klia extra mycket under vinterhalvåret. 

Kanarieöarna 2015?

Motion rutinmässigt

Min vardagliga motion brukar försvinna på vinterhalvåret eftersom jag får köldastma. Den slår in genast det är lite kyla i luften och mina struprör slår igen. Jag vet inte ännu vad jag skulle kunna göra åt detta och om det kan sitta ihop med min autoimmuna sjukdom, men det är störande. I vinter vill jag försöka hitta alternativ träning till min springning. Simning är något jag kan fortsätta med, eftersom det finns simhallar, men jag skulle kanske vilja checka in nåt förmånligt gym med dragna pass kanske?

07.09.2017 kl. 17:13

Raw

Det här börjar nästan bli en matdagbok. So be it. Det är min passion. Hörde någon nämna citatet: "doesn't matter, just enjoy it", som användes som livsmotto. Låter som ett smart livs-quote tycker jag. Tror ja ska köra på de.

Min andra hälft fyllde år förra veckan och jag ville göra nåt gott för att fira livet. Någonstans i Youtubevimlet såg jag en typ som bakat en "Raw Vegan Tiramisu Cheesecake". Endast namnet fick snålvattnet att rinna. Så. Jag gjorde en sådan, och tog några bilder. Jo jag plockade några blad från min nejlika också. Just for the photos.

Vill du veta hur jag gjorde? Fortsätt läsa. 

Först då man läser allt kan man tänka att det låter lite väl invecklat. Men har man fixat alla ingredienser och vet vad man skall göra är det bara att tuta och köra. Kakan har tre lager. Läs igenom allt förrän du börjar. 

Det här är ingredienserna:

Botten

  • 1.2 dl hasselnötter
  • 2.4 dl mandlar
  • 7 färska dadlar
  • 1 msk kaffe (pulvret) 
  • 2 kryddmått vaniljpulver
  • en nypa sea salt

Moussen 

  • 3.5 dl cashewnötter (som du har blötlagt under natten)
  • 1.7 dl förska dadlar 
  • 0.7 smält raw mörk choklad
  • 0.5 dl agave
  • 1.5 dl mandelmjölk (rumstemperatur)
  • 4 msk kokosolja (smält)
  • 0.7 dl kakaopulver
  • 2 msk kaffe (pulvret)

Kräm lagret

  • 1.2 dl cashewnötter (som du blötlagt under natten)
  • 1.5 dl kokosgrädde/mjölk (det tjocka övre lagret)
  • 3 msk kokosolja
  • 2 msk agave
  • 2 kryddmått vaniljpulver

Topping

  • Nötter
  • kakaoupulver

Börja kvällen innan med att lägga cashewnötterna i blöt. Jag lade dem i två skilda skålar för de olika lagren för att inte behöva mäta upp igen sen.

Btw. Det är konstiga mått eftersom receptet är konverterat från ett amerikanskt med "cup" som mått.

Morgonen efter kan du börja med kakbakningen. Då slänger du ihop botteningredienserna i en matberedare och mixar tills det är en kladdig historia. Sedan pressar du ut den i en form med löstagbar kant, gärna en mindre sort om man vill ha den att se högre och ståtligare ut.

Jag använde en 25,5 cm's (i diameter) form. Som jag tror egentligen var lite för stor, den blev inte så hög å ståtlig som jag önskat. 

Sätt formen med bottensmeten i frysen medan du börjar med mousse lagret. Mixa mousse ingredienserna tills det är en mjuk, len smet. Häll över bottenlagret och tillbaka in i frysen. 

Nu får du vänta en stund på att mittenlagret fryser till innan du häller på nästa lager. Annars kan de blandas ihop och inte alls bli så fint som det är meningen att den ska bli. 

Sen fortsätter du att göra kräm lagret. Mixa ihop ingredienserna tills det är en mjuk och krämig konsistens och häll över mousse lagret. Efter det kör du in allt i frysen i ca. 4 timmar (jag tror jag hade lite mindre, blev för sugen, hehe) 

Den måste tina lite innan man kan skära, så medan du väntar kan du dekorera och fotografera och instagramma. 

Btw. Kakan är väldigt mättande. Så börja med liten bit.. säger den som fick foodcoma av en kakbit. 

Hoppas du tar dig tid att laga denna himmelska kaka. Värd varje minut!

22.08.2017 kl. 10:18

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 
Här är min lilla portal för mina funderingar.
Välkommen till min värld.


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.


Namn: Malin
Kallas: Malle

Ålder: 23

Utexaminerad: Kulturmontör

Pågående studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Från: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra "hem"orter: Houtskär, KimitoÅbo

   


Vill du skicka kärleksbrev?
malin.m.l.lundstrom@hotmail.com