Avkoppling

I dessa tider av stressiga vardagar, mörker och kyla och normaliseringen av för långa arbetsdagar så tänker jag dela med mig av en lista av saker som får mig att känna mig avslappnad för att kompencera med vårt hektiska liv. Kort och koncist.

  • Min katt, henne får jag inte träffa så ofta eftersom hon bor i Jakobstad. Men tillochmed tanken av en katt i famnen som man myser med är avslappnande.

  • Djur i allmänhet. Då man umgås med djur kopplar man bort allt som kan stressa för att kunna fokusera på djuret. 

  • Naturen är nog mitt viktigaste tips. Se till att komma så nära naturen så ofta det går. Naturen har ett lugn som smittar av sig och är också väldigt vacker att titta på då man låter sig uppmärksamma den.

  • Vatten i form av simning. Man känner sig tyngdlös, svävande. Simning i ett lugn utrymme är bäst.
  • Hav, att titta på eller åka båt på. Att sitta inomhus och se på ett stormigt hav kan vara ett an av de vackraste upplevelerna som finns. 

  • Spring. Spring inte för att bli snabbare eller för att springa längre utan spring för att koppla av, spring för att lära känna din kropp.
  • Promenader speciellt i naturen, promenera utan att behöva vara någonstans en viss tidpunkt. Bara promenera.

  • Musik. Ens favoritlåt medan man kopplar av.
  • Bok. Läs en bok som är intressant och plötsligt har du satt några timmar på att lära dig om någonting och samtidigt koppla av.

  • Yoga. Dra ut varje kroppsdel samtidigt som du känner att andningen kör i takt med rörelserna. Spänn de muskler som du intre trodde fanns. 
  • Meditera. Ta tid för att sätta dig bekvämt och bara fokusera på andningen. Plötsligt har det gått en halvtimme och du har rett ut allt som förbryllat dig under en tids period. 
  • Ensamhet. Var med dig själv, umgås med dig själv. Samla energi. 

Dessa tips försöker jag personligen lägga tid för varje dag, någonging varje dag för att stabilisera hektiska projekt. 

Publicerad 04.10.2016 kl. 12:24

En utveckling från prokasinering

För nåt inlägg sedan beskrev jag hur jag är ett prokastineringsproffs. Okej, så jag tog tag i mitt liv och mina To Do listor och med hjälp av min andra hälft skrev jag ner allt jag lämnat på hälft och borde göra på små lappar. Nu har jag visualiserat allt som jag gått och funderat på, allt som  gjort mig stressad och allt som jag skrivit ner i tiotals olika häften och inte hittat. Sen gjorde jag med hjälp av 4 färgade A4or ett avlångt plakat. Rött, organge, ljusgrönt, grönt. 

På dessa papper skrev jag PAUS(rött), PLANERING(orange), PRODUKTION(ljusgrönt) och FÄRDIGT(grönt). 

Så här ungefär:

Paus betyder då alltså att det är ett projekt eller något jag borde/måste göra, men inte har tagit tag i. Eller något som inte är så viktigt just nu, men som jag borde göra nångång. Sen.

Planering betyder att ett projekt eller någonting jag borde/måste/skall göra har kommit så långt att jag börjat tänka eller fundera över saken och hur jag skall gå till väga, tagit de första stegen så att säga. Alltså planera.

Produktion är då jag faktiskt har börjat ta tag i projektet, saken jag måste göra. Då jag faktsikt gör det jag planerat. 

Ahh, färdig. Min favorit. Allt inom projektet är så färdigt det kan bli. 

Sen placerade jag ut min små lappar med hjälp av sinitarra på alla rutor. Då de hamnat i färdig-rutan så får de vara där en stund medan jag kan titta på lapparna och känna mig stolt, sen slänger jag dem då jag boostat mig tillräkligt länge för att göra rum för mer färdiga projekt. 

Så här kommer jag kanske inte göra för all framtid. Men jag behövde verkligen denhär stora tavlan just nu för att reda upp allt jag skjutit upp.

På dethär plakatet kan man skriva vad som helst man skulle behöva göra. 

T.ex. att man skall och handla, rensa datorn eller tömma roskisarna. Eller kanske man ska boka in ett möte inför ett evenemang, skicka ett mail, göra en logo osv. Hajar ni? 

Så nu reder jag ut min prokastinationshög bit för bit. Och har som mål att inte behöva ha denna lista.  

 

Publicerad 19.09.2016 kl. 10:00

Siffror och det förgångna

Lite djupare funderingar. 

För nån dag sedan var jag på en hälsokontroll. 

Jag skulle vägas.

Våg. Vikt. Siffror. Tyngd.  

Jag har alltid förut blivit frågad om jag vill veta vikten eller inte på grund av min bakgrund. Jag har alltid valt att avstå från vetskapen om siffrorna som beskriver min kropps tyngd. Mest för att jag förr fastnade för siffror och enheter då jag var sjuk, siffror gjorde mig sjuk. Dels för att jag inte har behovet. Jag tycker att det är så jäkla onödigt att ens försöka trigga nån förgången sjukdom på sådant sätt som kan trigga ett återfall. Så hälsokontroller har alltid gått smidigt och jag har alltid gått nöjt ut utan vetskapen om mina mått. Det får stå i journalen, det enda stället det behöver stå i. 

Men igår, på grund av språkolikheter och andra missförstånd så ropade sköterskan ut siffrorna som stod på vågen innan jag hann förklara läget.

Det ekade i huvudet.

Siffror.

Jag tror jag blev mest förvånad, jag har inte vetat vad jag vägt på 4 år. Jag hade som glömt bort att siffror kan beskriva något så som en kropp, människa, individ. 

Sen tänkte jag inte mer på det under kontrollen. 

Då jag gick hem kände jag lättnaden. Det var ju inte så farligt. Det jag varit så rädd för, det som varit en så stor barriär, siffrorna är inte så hemska. De stannade inte kvar i mitt medvetande som tunga demoner som snurrade. Jag fixerade mig inte på måtten eller tyngden. 

De gick ut lika snabbt som de gick in. 

De bara beskriver vikten på massan. Siffrorna. Kilogrammen. De blev lite blött i ögonvrån. Jag tror det var lättnad. Jag har börjat på ett nytt kapitel.

Jag tänker ändå avstå att väga och mäta i framtiden, jag känner att jag inte har det behovet. 


Egentligen tycker jag det är lite läskigt att publicera detta. Men vill int gå omkring och gömma mig och mina hinder. Ja vill int gå omkring och låtsas som ingenting. Jag tror att jag kan övervinna rädslor genom att berätta om dem. Kanske hjälpa någon annan på traven också, vem vet. 

 

Publicerad 04.09.2016 kl. 15:20

sim sim sim salabim

Vatten, havet. På något sätt meditativt. Se på det, simma i det, flyta i det. Rensar tankarna. 

Så, jag och min andra hälft hittade på att åka till simhallen för att simma några längder. Nu undrar jag varför jag inte kommit på att göra det tidigare? Så skönt. Känner mig så nöjd och så avslappnad. Man märker ju inte ens att man rör på sig. Man är så tygndlös, så lätt. 

Publicerad 03.09.2016 kl. 19:29

Barfota utan strumpor och skor, fast med skor

Igår testade jag en ny springstil! En liten förberedelse inför skobyte till barfotaskor eller fivefingers i framtiden.

Min far har använt fivefingers länge och pratat gott om dem och jag behöver nya löpskor eftersom de jag använder är inte riktigt så mycket skor längre. 

Barfotalöpstil är alltså en sådan stil man använder då man springer barfota. I stället för det vanliga "heel to toe" studset så skall man studsa på främre delen av foten. Man tar kortare steg med högre frekvens och fötterna landar mjukare mot underlaget. 


Studier om fördelar av löpning med barfotaskor (på rätt sätt) säger att:

  • Färre problem med återkommande ankelstukning och kroniska fotskador 
  • Högre grad av upplevd smidighet och förbättrad underbensstyrka/koordination
  • Färre problem med deformerade tår
  • Förbättrad balans (som har bidragit till att förhindra andra skador)
  • Förebyggande av åderbråck (tack vare ökad blodcirkulation i fötterna)

Detta kan uppnås endast om barfotaskor används på rätt sätt och kroppen är tillräckligt förberedd.

Allt i ens löpning kan också bli sämre av barfotaskor och skaderisken öka markant om skorna nyttjas på fel sätt av en oförberedd kropp.

Fler och fler har börjat inse att använda skor med vadderade häl och stötdämpning gör mer skada än nytta. En dämpad sko ger inte möjlighet eller utrymme för foten att stärka och stöda sig själv. En övergång från dämpad löpning till mer minimalistisk eller barfotalöpning har blivit allt mer aktuell.

Sorry om du har fotfobi, men jag har ju trors allt ganska söta små fötter med prinskorvar som tår.

Min upplevelse av löprundan var väldigt positiv. Jag hade samma gamla skor med dämpning, men jag sprang som om jag skulle haft barfota skor. En kort runda. Jag skuttade fram mycket lättare än förr och jag kände mig lättare. Mina steg kändes spänstigare. Jag kände att jag arbetade med kroppen på ett helt annat sätt. Ovanan visar sig med träningsvärken i vaderna och fötterna.

För att vänja mig till denna löpstil tänker jag testa springa några korta rundor. Men även träna fötterna på olika sätt för att förbereda mig för en ny era! (xD) Typ som i denna feelgood Youtube video. 

Det känns lixom som om man går back to the roots. Så som människan alltid sprungit (innan dessa dämpade skor uppfanns), så som vi är byggda att springa. Jag tänker testa mig fram. Se om jag upplever någon skillnad med tiden och berätta om fördelar och nackdelar (om det finns). 

Våra förfäder sprang barfota. Usain Bolt springer barfota. Jag känner att det är bevis enough. Haha. 

Tack för mig.

Publicerad 01.09.2016 kl. 20:44

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.


Namn: Malin
Smeknamn: Malle

Ålder: 22

Utexaminerad Kulturmontör

Fortsatta nuvarande studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Hemort: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra hemorter: Åbo, Houtskär, Kimito

   


Vill du skicka kärleksbrev?
malin.m.l.lundstrom@hotmail.com