Midsommarminnen

Midsommar har blivit mer och mer en familjefest under åren. Många familjemedlemmar är lediga och passar på att ta tid att träffa varandra på gemensam ort. Detta brukar vara lite knepigt eftersom vi alla är bosatta på olika orter. Men i år lyckades alla syskon träffas på Åland hos min far! 

Det var en kort midsommarresa till kobben för att träffa familj och ett skönt avbrott från Helsingfors-luften. 

Under min vistelse knäppte jag några bilder med min telefon. Det här är vad som fastnade. 


Påväg till Åland passade vi på att lyxa till det och ha en avslappnande sysselsättning medan man väntar på att anlända, så vi betalade in oss på bad-spa. Vi brukar göra det ibland, för att slippa spendera resan i obekväma stolar eller trånga cafén. Högst upp i en bubbelpool eller ångbastu med utsikt över havet är helt okej sysselsättning.

Väl framme på kobben åker vi direkt till min sambos-familjs-sommarstuga där vi tände brasa och somnade framför elden på en madrass på golvet. 
Efter att sovt gott och vaknat utvilad var detta vår morgonutsikt. Det är någonting med lantluften. Jag sover så gott. Det är så lugnt och stilla. Det kom passligt med en ordentligt utvilad natt, för på sistone har jag inte sovit bra. Jag har vaknat ofta och kännt mig rastlös i kroppen. Nu slocknade jag direkt jag lade ner mig och vaknade då jag var utvilad. Efter vi vaknat till körde jag och sambo mot Eckerö. 
Midsommarafton firade vi i Eckerö med min farsa och kompaniet. Lillebror och far hjälpte till att lyfta stången och jag stod med resten och kollade på. Efter det kände vi oss rejält hungriga så vi åkte hem till farsan och började härja i köket. Jag och sambo hade tagit med lite växtbaserat som ett fräscht alternativ till den "vanliga" midsommarmaten. Vi rörde ihop majsbiffar, växtbaserad skagenröra och tzatziki. 
På terrassen med utsikt mot havet käkade vi till solnedgång. 

Tänk att vakna till den här utsikten varje morgon. Jag är nog lyckligt lottad att vara inblandad i vår lilla blandfamilj!

Vi får ju absolut inte glömma de viktigaste! Sådana här bilder fanns det mest av på min telefon. Säkert 200 stycken. 4 små kattungar hade kommit till världen och de sprang omkring och härjade hemma hos farsan. Jag ville ta hem varenda en. 

Så småå!

Så lekfulla!

Det var ungefär det jag sysselsatte mig med på midsommar. Familj och kattungar. 

Det här blev ett mer "vad jag gör/gjort" inlägg, lite annorlunda mot vad jag annars brukar filosofera om. Men bra me lite variation också, hehe. 

Tjabba!

Publicerad 01.07.2017 kl. 10:36

Veckans blogg

Hoppsan!

Känner mig hedrad, lite som då Evas storebror i Adam & Eva som klistrade upp "Veckans Bejb" på väggen. Haha, nånee. Men kul att det finns de som faktiskt klickar in sig här och tar del av vad jag har att komma med. Jag svarade annars på några korta frågor inför detta veckans-blogg-grej som nu är publicerat på Ratata's huvudsida. Gå och kolla in det HÄR. 

Tack för att ni kika in här idag!



 

Publicerad 29.06.2017 kl. 16:32

sociala medier

För att bolla vidare på det jag nyligen skrev om, att jag kände skuld och var nere på grund av att jag kände olust, började fundera på hur jag publicerar min vardag på sociala medier. 

Vi följer varandra och massa andra influencers på t.ex. instagram. Majoriteten av bilderna är glada, fina, lyckliga, #lovelife. 

Just det där om att jag har en skit dag och jag stirrar i taket på grund av olust finns inte med. Men vill vi se det?

Jag kan dra paralleller med mitt senaste egna Instagram-beteende. Jag insta-"storade" en fin frukost och lekte med skrivstils-lettering, jag postade manikyr och postade en vacker lunch. Hur tolkar de andra mina bilder? Provocerar jag? Förvrider jag verkligheten? Är instagram vår nya verklighet?

Jag förklarade inte att jag hade olust och att jag inte ville någonting. Jag förklarade inte att jag suttit i soffan hela dagen och inte rört mig ur fläcken, jag förklarade heller inte att jag lackar mina naglar för att jag inte skall bita tills det blöder och inga naglar finns kvar. 

Hur tar mina följare mina publiceringar? Blir man provocerad för att jag endast fotar vacker mat och blommor? Eller visar jag annat också? Vad publicerar jag egentligen? Är jag realistisk med hur man tolkar mitt material? Förstår man att jag nog äter smörja ibland? Eller upplever man det som så att jag pryder min smoothieskål med bär och frön i fina planerade möster varje gång jag äter. Förstår man att det är endast för att få ett vackert foto just då. Förstår man att instagram inte är min verklighet, utan bara en del, en förskönad del.

Diskuterade med sambo angående den ofta förskönade verkligheten som publiceras. Jag kände mig träffad utan att ens komma ihåg vad jag publicerar och hur verklig jag egentligen är. Först blev jag upprörd och försökte försvara - vilket kanske är en ganska normal reaktion då man känner sig träffad. Jag försökte sedan se på mitt beteende objektivt. Vi diskuterade att man nog faktiskt ibland kan börja må dåligt av att se så mycket överlyckligt, uppsatta poser och glada skratt och lovelife hashtags. Kanske för att man önskar det skulle se ut så varje dag. Kanske för att man vet att man inte har förutsättningarna.

Men vill man se "idag mår jag piss", "idag orkar jag inte laga mat"? 

Borde man publicera sånt, för att visa sin egentliga verklighet. Misstolkar specifikt den yngre generationen en?

Jag tänker på min lilla styvsyster som är duktigt på att använda sociala medier. Hur tar hon det? Hur uppfattar hon allt som publiceras? Blir hon påverkad? Upplever hon att Snapchat är verkligheten? Kommer hon att känna misär för att hennes vardag inte ser ut som influencernas? 

Varför använder jag Instagram t.ex? 

Jag gillar ju att fotografera och att redigera bilder - som kanske går hand i hand med mitt intresse för grafisk planering. Men varför publicerar jag dem? Är det för att skapa ett online minnesflöde för mig själv? Är det för grupptryck eller är det för att jag vill informera mina vänner om vad jag sysslar med? Är det för likes och kommentarerna?

Jag vet inte. Lite av varje kanske? 

Detta är lite av min inre konflikt just nu. Funderar du på något liknande? Har du tänkt på följderna av allt som publiceras och som du publicerar? 

 

 

Publicerad 21.06.2017 kl. 14:00

skuld

Ibland, eller ofta, känner jag skuld för att jag inte gjort något jag egentligen velat men inte orkat eller kommit mig för. Ok, det där lät lite flummigt. Kan försöka förklara. 

I går var det underbart väder, solen sken och termometern sod på 22+. Jag tänkte på att jag egentligen borde komma ut, kanske på en promenad, försöka hålla igång min kondition, men jag bara satt på soffan och kollade på o-stimulerande tv-shower. Det var lite som om jag straffade omedvetet mig själv genom att inte göra det jag vill göra. Sedan försöker jag intala mig om att det är okej att slöa i soffan. Solen kommer någon annan dag också. Men ändå känner jag skuld. Eftersom jag inte gör det jag innerst inne vill göra.

Det här kanske kan bero på olusten jag känt på sistone. Eller oinspirationen. Jag lixom har inte känt något driv. De finns förmdoligen många förklaringar till varför jag känner obalans och orsaken är egentligen positiv - men de kan vi ta senare. 

Jag har så mycket viljor - men ofta ingen energi. 

Publicerad 20.06.2017 kl. 13:24

driv

Jag har haft mycket problem med vilja och energi på senaste tiden. Känt mig oinspirerad. Så som det kan gå ibland. På grund av alla möjliga saker som händer och fötter. Men nu plötsligt en kväll fick jag inspiration. Och det mina damer och herrar och övriga har jag inte haft på länge. Så jag tänkte använda min inspiration och driv just nu denna sekund och försöka organisera min lilla virtuella värld här. 

Det händer mycket och litet i livet just nu. Mycket i mitt egna lilla hjärnkontor och kanske på grund av det litet i min omgivning. 

Jag har ibland suttit och funderat om jag tappat min drivkraft. Min inspiration. Vad vill jag egentligen? Vart vill jag komma? Vad är det jag brinner för?  

Varje dag blir jag dock bättre och bättre på att fokusera på mig själv i stället för att anpassa mig efter andras viljor och åsikter. Jag har kommit så långt att jag känner mig mer själv än jag förmodligen någonsin gjort. Vilket är positivt, men just nu känner jag av en svacka och hittar inte riktigt glöden. 


Om jag tänker tillbaka på min tid här på jorden har min existens och mening här fungerat mycket som en tillfredställare för andra i min omgivning. Jag har lixom fungerat som en verkställare för andras önskningar. Jag har spenderat fritiden på så sätt som andra vill, jag har levt för att anpassa mig. 

Detta är inte någon annans fel, utan jag har förmodligen inte vetat vad jag vill eller inte förstått vad jag vill. 

Jag har alltid värderat mitt umgänge så högt och viljat tillfredställa alla så pass att jag ofta glömt bort mig själv, vilket ofta lett till att jag slutligen känner mig tom.  

Jag har haft egna konflikter länge och funderat över varför jag inte är "så som jag var förr", har jag blivit tråkig? Var jag roligare förr? Vad har hänt? Varför omringar jag mig inte med stora kompis-gäng och varför festar jag inte var och varannan kväll? Men sedan inser jag - jag har börjat följa min egna väg. Jag gör nu sånt jag länge velat. Jag anpassar mig inte lika mycket längre. Jag kanske inte är omgiven av sådana som har samma intressen som mig och många kanske inte förstår mig, men jag klarar av att intressera mig i intressena på egen hand. Jag tycker ju såklart om mina nära och kära ändå och jag behöver inte endast gå min egna väg - jag vill inte vara ensam. Utan vill fortfarande ha en tillfredsställd omgivning. Lite av varje. 

Jag kanske inte gör saker som jag förut gjorde. Det är inte för att jag blivit "osocial" eller "lat". Det är för att jag för första gången i mitt liv följer mina viljor. Jag vill försöka göra det som får mig att må bra. Jag vill försöka fokusera på mina intressen. 


Visst tar jag ju såklart till hänsyn mina näras åsikter och viljor. Jag har börjat följa min egna väg litet mer bara. 

Flowerz for sum powerz

 

Publicerad 19.06.2017 kl. 20:20

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 
Hej på dig! Läs mer om mig HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.


Namn: Malin
Smeknamn: Malle

Ålder: 22

Utexaminerad Kulturmontör

Fortsatta nuvarande studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Hemort: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra hemorter: Åbo, Houtskär, Kimito

   


Vill du skicka kärleksbrev?
malin.m.l.lundstrom@hotmail.com