I bussen

Känner nån igen sig?

Du sitter i bussen, lyssnar på musik. Lever dig in i musiken. Livet blir en hel musikvideo. Människor går utanför på gatan i takt med låtens rytm.

Vänta ja ska förklara, lyssna på den här refrängen.

Två barn springer på trottoaren, det är tidigt på morgonen och halvmörkt. Det duggregnar.
Eller eller, föreställ er detta medan ni lyssnar på denna:

En hund leker med sin husse och busar bland löven. Hussen kastar upp löven och hunden är så lycklig över att fånga löven.
Är det bara jag som lever mig in sådär under bussresan? 

Publicerad 07.11.2016 kl. 11:31

Tant maffian

Dehär me podd ha blivit som lite min livsstil senaste veckorna. Ja gillarT. Vi har idag laddat upp ett nytt avsnitt, lite längre än de två första. Men hörni, de e ju söndag. Vi har nog tid för en timmes babbel - eller hur? 

 

Publicerad 06.11.2016 kl. 14:34

Ja vill

Ja vill va den som orkar.

Ja vill va den som kan komma hem från jobbet och ha energi till att "börja leva" när jag stämplar ut mig.
Ja vill va den som känner entusiasm för att gå på evenemang om kvällarna.
Ja vill va den som är exhalterad över flera projekt på samma gång och vara tacksam över att människor vill arbeta med mig.
Ja vill va den som efter jobbet kommer hem och orkar träna, laga mat, diska, äta, umgås.
Ja vill va den som orkar jobba nio till fem.
Ja vill va den som inte ger upp.

Varför är jag inte den.


Egen illustration

Publicerad 01.11.2016 kl. 19:47

Hår

Att bära en kalufs man tycker lyfter fram sin identitet ska vara varje människas rättighet.

                 

Jag har alltid känt att mitt hår utgör en stor del av hurudan bild jag skapar om mig själv. Om jag inte trivs med min kalufs kan jag känna mig osäker och obekväm. 

Jag tänkte just skriva att mitt hår har gått egenom många olika former och färger. Men de ha de ju egentligen inte, min snea lugg har nog funnits på pannan många, många år - i olika längder dock och min färg har för det mesta varit mot det bruna. Jag tror jag hållit mig vid det för att jag trivits så bra i den frillan. Det blev lixom lite min grej det där me snelugg och resten som lixom chillar på skallen sådär avslappnat. Ja trivs med halvlångt hår och snelugg. 

Ska se om jag hittar någo bilder att smätta hit på mina kalufser: 

Malin - 14 år, brunt halvlångt hår, sne lugg.


Malin 15 år, brunt halvlångt hår, snelugg.

Hoppsan! det där hade jag glömt. Här kapades ju också håret av. Jag minns dock att jag vantrivdes och längtade tills det skulle växa ut. 

Malin 17 år, Okej nu kommer en lite annorlundare period. Jag hade börjat reagera på hårfärg (min hårbotten gjorde uppror) så jag avfärgade håret för att sedan nå min egna färg. Vilket gjorde att jag var orange-gul-hårig en period. Jag saknade mitt bruna halvlånga hår då. 
Malin 17 år, för att försöka bli av med det orangea-gula smättade jag på en askig-gråbeige färg (hmm..jag skulle ju bli av me färgandet, hur tänkte jag här riktigt?) Samma snea lugg och halvlånga hår dock. Haha. Malin 18, Okej, här växte det ut till najs längd, här är mina naturliga troll-lockar också. Sne panlugg och lagom långt. Bra Malin nu behöver du inte röra det mer, kan man tänka. Men... 

Malin 19, Jahapp, here we go again. Nu hade jag nog blivit för påverkad av tumblr och trender, jag skulle ju ha ombre förstås. Ajaj hårbotten var inte glad. Men ni ser, snea luggen och lagom längd. 

Sen blev ja cray och färgade det rött och tog krull-permanent. Neeh skoja baaaa, hur sku ja kuna bryta min snea lugg och lagom längd trent. De e no ba peruk.
Malin 19? Så kom den dagen jag slutade färga helt och min hårbotten jublade. Sen dess har det fått vara naturligt. Sne lugg och lagom långt, heja heja!

Haha, ha överseende över bilderna.. jag hade också sådana perioder som 13,14,15 åring. Okej. 

Man märker att jag har blivit lite för bekväm med min frisyr. Men det är så jag vill ha det. 

Men mitt hår har haft en liten kris den senaste tiden. 

Förra året vid ungefär samma tidpunkt som nu kapade min mor många cm av min frilla eftersom mitt hår hade slitits till helt olika längder. Hur skall ja beskriva det här.. Högra sidan var 10 cm längre än vänstra. 
Ser ni? 10 cm skillnad.. Fråga mig inte hur det gått till, det var bara så. Ok så allt blev kort, rakt av bara. Klipp. 

Där for mitt själförtroende med ett knix. Nå int riktigt, men lite faktiskt. Lite identitetskris där jag snyftar lite för att det är så kort, snyftar lite för att jag känner att jag inte alls passar, snyftar lite för att jag inte kunde ha upp det i en troll-boll på huvudet osv. 

Det intressanta var att allt detta pågick förmodligen endast i min egna skalle. Jag tror inte ens att någon annan märkte att mitt hår var kapat. Det var ju samma person kvar bakom luggen. 

Nåja, jag överlevde och det har växt tillbaka till där jag var före jag klippte mig. Men. Det är så slitet, lika slitet som det var före jag klippte mig.

Det jag skulle komma fram till är att de senaste åren då jag trodde mitt hår skulle jubla av att jag slutat kleta kemikalier i det tvätta det naturliga produkter och börjat tänka på vad jag käkar så har det blivit så svagt, så slitet och så tunt. Vad händer? Jag tänkte först om det var för att jag fick i mig för lite biotin, bvitamin och what not. Men de har jag käkat som extra tillägg och även försökat få i mig så mycket produkter som gör gått för håret. Men näe. De vill int. 

Ja smörjar me kokosolja, jag masserar min hårbotten ja käkar bra och extra tillskott och jag använder bara naturliga produkter. MEN MITT HÅR BARA GÅR AV. 

En tanke är att jag vet att min mammas hår är tunt och går lätt av men jag har aldrig haft så förut. 

Okej så nu har jag kommit till det stadiet att jag tänkte börja försöka göra något åt det. Jag har fått tipset att testa henna dels för att det kunde hjälpa min hårbotten att lugna ner sig (psoriasis) dels för att det lär binda "hårflisorna" och bilda ett skyddande lager. Jag har testat en nackbit med henna för att kolla att det inte blir knas-färg och att min hårbotten tål det. Testet gick bra och håret kändes friskare, så nu har jag gått och införskaffat mig en hel henna klimp som jag skall försöka smeta på mitt hår då jag får tid för det. Nu hoppas jag på mirakel och lite abrakadabra. Jag vill ju också ha ett såndärt fint vågsvall som glittrar i solen. Är det inte allas dröm? 

Finns det någon kunnig som har några andra tips till min kalufs? Nu blev det här så långt så jag tänkte att jag kanske kör en liten fortsättning på mitt hår-dilemma senare. Kanske några ord om hur det gick med mitt henna-testeri. 



 

Publicerad 22.10.2016 kl. 16:12

pod + frukost = ?

Mina vardagar har inte riktigt sett ut som de brukar de senaste dagarna. För en tid sedan föddes en lite galen idé under en disskusion med min vän Lilli. Det började som ett skämt men ivern gick överstyr och projektet tog sin början. 

Sammanfattning för den late längst ner 

Va snackar jag om egentligen? 

Ja, jag snackar. De gör jag det. Ännu mer i vår ny"födda" podcast! Jo just de. Jag och Lilli har gått och blivit med pod.

Jag? Den medieskygga lilla fjärten, som gärna håller sig undan för att inte allt för många individer skall kunna iakta hennes liv. Jo jag.

Men vet ni va, varför int lixom. Jag tror vi båda behövde det här. Ett projekt vi verkligen brinner för, något att se fram emot varje veckoslut. Drivkraft i vardagen. Ett mål. Ett eget projekt. En framtid. Okej, osv, osv. 

Vi två kompletterar varandra med våra färdigheter vilket är resultatet i den ultimata pod-duon. Lilli är partypinglan, bloggaren och livsnjutaren medans jag är  den flummiga och medvetna naturmänniskan. Lite som ronny och ragge, helan och halvan, piff och puff, karl gustav och sylvia, kling och klang. Ja ni fattar. 

The history

Idén föddes vid en diskussion under en genemsam frukoststund, därav namnet FRUKOSTPODDEN. Frukostpodden grundar sig även i bägges kärlek till dagens första måltid. 

Framtidsplaner

Yep, du kommer att få lyssna till ivriga diskussioner om vad som hänt i veckan och vad som kommer hända, en jordnära mysig pod som är din framtida ursäkt att spendera extra lång tid vid frukostbordet varje söndagsmorgon. 

Söndagar = sovmorgon. Vår pod är ett perfekt komplement till din långbrunsch efter att du vaknat utan väckarklocka. Någonting att stiga upp för en mörk, grå och kylig söndagsmorgon.

Vårt mål är att underhålla er med våra samtal varje söndagsmorgon från och med nu. Vi är ännu under ständig utveckling så häng på och följ med och allt sånt där för att se vart detta leder, eller int. Om du är en sån. 

Nu tänkt ja som en fin avslutning på denna nyhet berätta att man sku ju kunna fa å gilla våra sociala medier om du tycker det här är hejsan. Om int, kan du också gilla. Tack o hej.

 

Ni som gillar sammanfattningar och genvägar: 
Jag och Lilli har gått och blivit med pod.

Här kan man tumma upp:
Facebook 
Instagram

Här kan man lyssna (på söndag):
Soundcloud


pod + frukost = sant

Publicerad 21.10.2016 kl. 18:00

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 
Hej på dig! Läs mer om mig HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.


Namn: Malin
Smeknamn: Malle

Ålder: 22

Utexaminerad Kulturmontör

Fortsatta nuvarande studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Hemort: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra hemorter: Åbo, Houtskär, Kimito

   


Vill du skicka kärleksbrev?
malin.m.l.lundstrom@hotmail.com