Juni. Favoriter.

M Å N A D E N S   F A V O R I T E R   H I T T I L L S

Kokosdryck

Haha... Va tycks om mitt uppstyltade stilleben? Då jag upptäckte denna dryck blev jag genast såld. Nu försöker jag alltid ha några i kylen (eller vill alltid ha i kylen). Godast som iskall. Finns flera olika märken och sorter, men just den här från Puhdistamo tycker jag är behändig då den är på burk. Är förmånlig och burkformatet gör att den passar bra att ta med sig i väskan. Du hittar kokosdrycken på de flesta K-market-butikerna och Ruohonjuuri. Har inte hittat vid S-butiker ännu. Kanske Prisma? Inte kollat där. 

Planti Oat-Latte

Fint stilleben här med. Om jag känner för en liten koffeinkick, men en kall en. Och orkar inte tillreda egen kaffedryck. Då är det den här jag sträcker mig efter. Sockerfri och vettiga ingredienser. God också. Väldigt god. Perfekt till picknicken. Denhär drycken har jag endast hittat vid K-butiker ännu. 

Äppelcidervinäger

(Is vinegar goof for you, Nutritionfacts)

Otippat kanske. Men äppelcidervinäger är något som används som allt-i-allo här hemma. En matsked i vattenflaskan, som hårinpackning och i matlagning. 

Hängmatta

Har länge funderat att införskaffa en hängmatta. Bekanta har frestat mig med hängmattsbilder på instagram och jag har visualiserat hur jag ligger och svajar i takt med vinden med en bok i handen i en skogsdunge. Sen då jag gick förbi ett gäng hängande mattor som hade nedsänkt pris kunde jag inte låta bli. Har hittills hängt mest på balkongen. Men den är ju så enkel att ta med. Vartsomhelst!

Stadscyklar


 

Helsingfors stadscyklar är något jag använt frenetiskt under våren och sommaren. 30 euro för en säsong. Cykla hur mycket man vill (30 min per gång). Behöver inte oroa sig över stulna cyklar eller underhåll. Förmånligt och smart! Jag cyklar nästan till alla destinationer i stan. 

Morgonyoga

Jag har fått dille på tidigar mornar med aktivitet direkt då jag vaknat. Känner mig så pigg efter lite morgonstretch och blodcirkulationen tar en rivstart. 

Meditation

Efter mitt morgonpass brukar ja sätta mig och bara vara en stund. Skönt för huvudet. Skönt för kroppen. Jag har nu under en längre period använd appen "Headspace" som har guidade meditationer anpassat till alla möjliga livssituationer. Interesting story: Det är en föredetta munk som grundat appen. Han ville sprida vidare allt han lärt sig och då han började med detta visste han knappt vad internet var för han hade varit borta från allt som kallas medier, internet och maskiner så länge. (Former monk talks hit meditation app Headspace, Youtube)

Isdusch

Efter mitt morgonpass brukar jag väcka extra mycket liv kroppen med en iskall dusch. Jag har ett gammalt inlägg där jag går djupare in på vad som är till fördel med isbad och isduschar. Gå gärna och läs om det låter intressant. LINK.

Tack o hej!


Källa

Is vinegar good for you, Nutritionfacts. Tillgänglig: https://nutritionfacts.org/video/is-vinegar-good-for-you/ Hämtad 28.06.2018

Former monk talks hit meditation app Headspace, Youtube. https://www.youtube.com/watch?v=QUyFvygsUhk Hämtad 28.06.2018

28.06.2018 kl. 10:35

Back On Track

Nu kände jag att det var dags. Jag är tillbaka. Back on track.


INNEHÅLLS VARNING: Läs inte detta om du på något sätt triggas av dessa ämnen: Psykisk ohälsa, Depression, Självdestruktivitet, Ångest, Självanalys, Personligheter, Självhjälp, Identitet, Osäkerhet, Förvirring och Ätstörningar.


Har du sett den animerade Disneyfilmen "Inside Out"? Filmen som handlar om känslorna glädje, ilska, avsky, rädsla och vemod. Känslorna visualiseras som figurer i hjärnkontoret. Glädjen hamnar på villovägar och de övriga känslorna kämpar med att hålla personen, vars hjärnkontor de fungerar inuti, i skick.

Det är ungefär så jag visualiserar det som pågått inom mig i snart ett decennium. Glädjen är på villovägar.


Låt mig förklara

Vi har ju alla fullt upp med våra egna liv, och här kommer ännu en till livshistoria om ännu en person. Men. Man är ju bara människa.

Kanske just du tycker det här är givande, kanske till och med intressant. Jag är ju ingen speciell. Men det är kanske det som är grejen. Jag är precis som alla andra.

För att öppet skriva om sig själv har jag bara släppt taget om känslorna kring det. Distanserat. Det är bara bokstäver på papper. Ord i meningar. Meningar i kapitel. Kapitel i en bok. Bok i en bokhylla. Eller nåt liknande. Vi måste sluta skämmas över vårt mående. För de e ju de ja gör. Skäms. Skrivandet och förtydligandet av ens jakt på jaget i form av ord är terapeutiskt för mig. Det är även skapandet i sig som är tillfredställande. Att skapa text. Bokstäver. Ord. Meningar. Kapitel. Innehåll.


De här blir en lång historia. Hämta popcorn om du tänker läsa.


Jag har ett behov att förklara mig. Berätta om hur jag mått, var jag varit och vad jag gjort. Men jag gjorde aldrig det. Vet de vart jag blev av? Tror de att jag ignorerar, är sur, är lat eller inte bryr mig? 

Vad säger man ens till någon som man inte kontaktat på ett halvår, ett år... Kanske de heller aldrig undrade? Var jag någonsin viktig. Ni ser. Självförtroendet är ännu under bearbetning. Sen rinner allt ur sanden och man vet inte riktigt var man skall börja.

Det här behovet att förklara har ju sitt ursprung från något. Är det känslan av att betyda något för någon?  Ha en mening eller vara viktig?

Jag vill berätta. Men gör det ej. Jag vill förklara. Men gör det ej. Detta behov i att förklara sig växer sedan bara mer och mer ju längre jag lever i en ytlig lögn och aldrig faktiskt delar med sig. Sen känns det som det är försent. Och jag bara försvinner. Isolerar mig.

Bekräftelse?

Jag tvekade länge för att publicera saker. Att blotta mig själv. Var det för uppmärksamhet? Var det för nån svag dröm om att bli rik influencer? Var det bara för att förklara. Var det för at jag älskar skapandet. Skrivandet. Har jag något att säga? Det som gjorde att jag fortsatte en tid till var för att jag hade en fascination för att samla mig på ett ställe. Mina tankar och funderingar. Mina bilder och idéer. En slags plattform för mig att hitta tillbaka till mig då jag går på villovägar. Är det nån narcissistisk fascination eller bara en förvirrad själ?

Jag är egentligen bara en liten fjärt i universum. En helt vanlig person mitt i smeten. Ingen märkvärdig. Jag är din vän. Din granne. Din mamma. Din syster. Jag är du.

Jag har alltid haft en fascination för människors beteende, de sociala djuren. Men alltså, jag är ju inte någon Jung, Freud eller Nietzsche direkt. Vem de nu var. De var ju sist och slutligen vansinniga vita europeer. Jag har alltid haft intresset och det blivit lite av en hobbyverksamhet. Jaget. Psyket. Beteendet. Människorna.


Var har hon varit då? Kanske någon undrar. Kanske inte. Ingenstans är mitt svar. Absolut ingenstans.

Senast jag skrev just här, var ungefär just precis innan ja sjönk ner i den djupa, mörka gropen igen. Ganska ordentligt också. Eller alltså gropen har jag varit i i ett decennium. Men receptbelagda substanser har fått mig att klara av vardagen. Skapat illusionen av att vara uppe ur gropen.

Jaja ja kan sluta använda metaforen GROPEN. Jag. Är. Kroniskt. Deprimerad. Punkt. Eller står det på pappren. Fast kroniskt kallas det om man lidit av det en längre period. Ibland mår ja ju bättre och ibland sämre.

Kronisk. De som tycks beskriva hela mitt framtida liv. De låter som något jag kommer leva med hela mitt liv. Ja vill tro nåt annat. Jag tror det finns en underliggande orsak. Eller? Men man får inte mycket hopp från sjukvården. Vem som helst skulle nog ge upp litegrann om en får höra "du måste vara bredd på att du måste förmodligen äta medicin hela ditt liv" och sen händer inget annat än att man kan komma och prata av sig nån gång i månaden. Då man mår dåligt, mår man för dåligt för att orka bearbeta psyket, då man mår bra, mår man för bra för att komma in på allmän terapi. Handlar allt bara om pengar i vårt samhälle?

Det har varit svårt för mig att förstå att depression är en sjukdom, och inte bara att jag är lite koko i huvudet. Nog för att jag nu är lite koko också men... Jag försöker måla upp liknelser med andra sjukdomar, för att inse att piller ibland kan vara enda lösningen.

Diganos. Va är det egentligen. Identifierar de mig? Som person? 

Anorexi
Ortorexi
Hetsätstörning
Blandätstörningar


Depression
Ångest
Social ångest
Panikångest
Kronisk depression

Där var det. Så nu kan vi fortsätta.

Orden som ja länge trott definierat mig som person. Som jag nu insett att inte är mer än bokstäver på papper. Behöver man ens en definition? 

Jag har levt på antidepressiva sedan jag var 15. Happypills som jag brukar kalla dem, för att försöka förvränga vad de egentligen är. Distansera.

Jag har några gånger under den tiden försökt avsluta medicineringen.

Jag har på mina äldre dar... >>ja nu sitter alla som är äldre än mig och skrattar hånfullt till att lilla Malin beskriver sig själv som gammal. Så har det egentligen ofta varit. Dendär åldern har på något sätt spelat så stor roll. Om jag umgåtts med någon äldre så..."vet jag ingenting om livet ännu", "du får se sen då du blir över *en viss ålder*" och så vidare. Jag menar vad har ålder egentligen att göra med ens livserfarenhet. Åldersdiskriminering i allmänhet är något som triggar mig - "du är för ung för detta jobb, du behöver mer erfarenhet", ja men ge mig erfarenheten då!? Okej, nu lugnar vi ner oss och kommer tillbaka till ämnet<<. Ja tycker att "på äldre dar" är ett roligt uttryck. Ok, så var det med det.

Jag har på mina äldre dar insett att jag värderar det naturliga nåt så ofantligt. Det har smugit sig på sakta men säkert under tiden jag experimenterat med att på ett naturligt sätt få bukt på min psoriasis i hårbotten.

Om du inte är insatt är psoriasis:

Jag har alltså då märkt att ju naturligare och renare jag är inifrån ut,  desto mer kontroll har jag över sjukdomen. SAMT märker ja av så stora skillnader med naturligt leverne och psykiskt välmående.

I och med det naturliga har jag haft svårt med att acceptera att jag behöver gå på substans för att må bra. I och med detta -> mitt behov att avsluta... Jag ville kunna uppnå ett substansfritt leverne. Vara naturlig. Ren. Pure. Är det så mycket begärt att man skall må bra av sig självt?

Och jag har kämpat. Jag har gjort allt för att klara mig på egen hand. Kämpat. Jag har tagit hand om mig. Jag har tränat och motionerat. Ätit rent och naturligt. Jag har utmanat mig själv. Jag har sovit tillräckligt. Jag har mediterat.

Men sen sist och slutligen orkar man inte kämpa för att må bra. Man vill bara vakna och vara redo för dagen.

Det är en helt annan upplevelse att göra alla dessa aktiviteter ovan för att börja må bra eller utöva dem när man mår bra, för att man mår bra. Tvånget försvinner och man börjar njuta.


Identitetskrisen. 1 & 2.

Något som gjorde det svårare för mig att hantera happypills och icke var att jag inbillade mig att jag var två helt olika personligheter med och utan.

Jag fick för mig att det positiva och energiska jaget som jag blir då jag går på medicin (läs: mår bra) inte är jag. Det är något som kommer i pillren. En personlighet intryckt i de små kapslarna. Det stämmer ju såklart inte. Men man får ju lite vanföreställningar sådär nu som då.

Gjorde pillren mig till den där bättre, roligare, gladare personen? Vem var jag utan dem?

Jag insåg sedan att den där bättre personligheten finns inom mig. Det har alltid funnits där. Den är bara gömd. Den visar sig bara mer då jag mår bra.

Om jag tänker tillbaka har de ju alltid funnits där. Alla sidor. I min barndom. Jag hade den kreativa, spralliga, energiska och entusiastiska sidan. Som har så mycket passion för allt och vill alla för väl. Det kommer inte levererat i ett piller. Men jag har också den lugna, inåtvända, analytiska och filosofiska personen i mig.

Men att  jag skapar dessa personer är ju någon slags försvarsmekanism för mig själv tror jag. Att distansera mig från den jag är då jag mår olika saker. Försvara mina beteenden kanske? Det är ju förstås inte olika personligheter. Allt hör till samma. Jag. MEN det är bara vissa sidor som visas beroende på hur jag mår. Båda delarna finns alltid där. Men visar sig mer eller mindre vid olika tidpunkter den andra sitter där i bakhuvudet och avvaktar.


Anpassad

Då det går en lång tid sedan man känt genuin lycka och tillfredställelse, glömmer man bort vad det är och hur det känns. Man anpassar sig till nuet man har. Det blir ens normala.

Att inte känna en mening med något.
Att inte ha intresse för det som vanligtvis intresserat en.
Att gråta om kvällarna fast man inte riktigt vet varför.
Att sluta gråta för känslor slutar existera.
Att sluta kontakta folk.
Att sluta bry sig om folk.
Att isolera sig sakta men säkert.
Att se negativ på allt.
Att glömma bort att det finns positiva tankar.
Att va irriterad.
Att vilja va i fred, fast ändå inte?
Att ha kort stubin
Att känna sig ensam
Att meningen med allt man gör försvinner.
Att man tomt stirrar ut i intet och ser ingen mening att stiga upp ur sängen.
Att känna sig tung, dåsig och äcklig. Äckel. Äcklet.
Att känna sig värdelös.
Att va trött. Så trött. Så trött.
Att kroppen värker
Att huvudet värker
Att vandra i en oändlig dimma
Att vara osynlig

Det blir ens normala.

Det är därför det brukar ta så länge för mig att inse att söka hjälp. Igen.

Man vill ju tro att man skall känna igen varningssignaler då man levt med detta hela sitt hittills vuxna liv. Nog känner man egentligen igen dem. Men man ignorerar dem. Man vill inte tro att det är sant. Inte igen! Jag som just tagit mig ur gropen. Man vill inte inse att man är på botten igen. Bara den tanken är redan utmattande.

Då jag blir psykisk sjuk blir jag även fysiskt sjuk.

Det kan börja med förkylning. Men sen ger mag- och tarmsystemet upp. Sen ger immunförsvaret upp. Sen får jag flare-ups från psoriasisen som sen även läggs märke till i leder, knä och kropp. Allt sitter ihop. Allt blir en enda smörja. Ja smälter till en hög i soffan. Tar mig inte upp längre.


Självförakt

Trodde jag det skulle leda till selflove om jag tänkte negativa tankar om mig själv innan jag ens tittade upp från golvet in i spegeln? Va trodde jag det skulle leda till då jag ställer mig framför den silvriga reflekterande ramen och tänker. Äckel.

Jag inser sedan. Jag förvärrar ju allt själv. Skapar jag min egna depression? Sätter jag mig i en ond cirkel? 

På Youtube såg jag ett videoklipp på Sadhguru som föreläser om "Insight into depression"

 

"If you are capable of causing depression to yourself, you are able to generate substantial amount of intense emotions and thoughts, but in the wrong direction"

"So you are strong enought to cause depression to yourself, unless you are pathologically ill which is just a small number of people, rest are all self-created"

"The line between sanity and insanity is very thin, people keep pushing it."

Det fick mig att tänka. Orsakar jag detta själv?


Bekräftelse

Jag har alltid haft svårt att veta var jag har vänner och bekanta. Jag lyssnar på dem, visar empati, engagerar och intresserar. Men öppnar aldrig upp mig själv "för jag betyder inget", "de har fullt upp med sitt". Självförtroendet kommer förmodligen i samband med måendet. Sitter det till och med i arvet att ta andra i första hand för en själv? Från min mor? Min mormor? Att fokusera på andras viljor och önskningar och gömma sina egna. Vi påverkas ju av våra nära. 

Det är därför jag alltid känt mig avlägsen. sist och slutligen ensam. Vänskapen har blivit att handla om den andre. Men jag har orsakat det själv. De är ju i och för sig ett väldigt martyriskt beteende. Men det är väl så min vänskap fungerat. Eller rättare sagt inte fungerat.

I efterhand har jag insett att jag har tagit an mig någon slags inövad anpassningsroll till att gå vidare utan att ge ifrån mig.


Bakgrund uppväxt

Min uppväxt spelar stor roll i vad jag blivit. Vad är det som hänt under uppväxten. Något som jag tror påverkat den jag är idag är alla förflyttningar som barn. Det tär på en att flytta. Vilket jag först inser nu långt, långt efter. 

Jag tog på mig någon slags roll. Jag anpassade mig till den nya situationen. Skapade ett engagemang. Tog en roll som ansvarstagande. Det var mitt sätt att socialisera. Jag var redan automatiskt inställd på att stänga av när som helst och fortsätta till nästa ställe. 


Förlåtelse

Att förlåta någon som inte bett om förlåtelse är svårt. Någon som gått vidare utan bekräftelsen. Att själv sedan förlåta för att kunna gå vidare. Hur gör man? 

Att förlåta sig själv är ännu svårare. För sina tankar om sig själv. För sitt beteende. För hur man behandlat andra och sig själv.


Vuxen

När går man ens från ung vuxen till vuxen? Kanske jag inte ens kan kalla mig vuxen ännu?

Men det känns som jag har lämnat allt det där bakom mig. Då jag ser tillbaka ser jag en annan person. Jag förstår också hennes beteende. Jag förstår varför. Men jag jag kan inte låta bli att tycka synd om henne. Lilla Malin. 

Back on track

Jag fick lov att börja från början.

Ni förstår. Vad som helst som inte var negativt och som jag kunde till och med tro på. Åtminstone försöka tro på.

Och det går långsamt. Lite i taget. Steg efter steg. Och jag kämpade. 

Men här är jag nu igen. Jag var fast i dimman en längre period. Men nu har jag stigit över gränsen tillbaka. Nu är jag back on track. Jag lever igen. Lever ut menar jag. Inte bara överlever. Jag har börjat ta mig själv i första hand. Följa mina drömmar. Jag känner entusiasm igen. Jag vill upptäcka. Jag vill uppleva. Jag känner passion. Jag känner igen. Jag har känslor igen. Jag hoppas detta kan vara för evigt.

Och kanske. Kanske jag kan komma till förståelse att ett piller om dan håller doktorn borta från stan

Jag är alltid orolig för sen. Men jag vill njuta lite nu. Bara leva lite först. 

Det här blev en enda röra. Kommer man någonsin förstå sig på sig själv? Det är ett evigt mysterium.


Källor

Psoriasis, 117. Tillgänglig: https://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Psoriasis/ Hämtad 26.06.2018

Psoriasis, Mediespråk. Tillgänglig: https://www.mediesprak.fi/sprakrad.aspx?id=536#.WyilJaczZ3g Hämtad 26.06.2018

27.06.2018 kl. 11:26

skönhet + favoriter

Jag försöker helatiden minimera extra produkter jag använder på min kropp och minska mängden onödiga gifter jag smetar på mig. I detta inlägg tänkte jag presentera mina nuvarande favoriter som jag använder just nu som "skönhets"produkter.

Här vid min hemgjorda sminkspegel hittar man de flesta av mina smörjor

Jag skulle ju egentligen vilja vara den där som sköter om min hy super bra och smörjer in mig varje dag och ansiktsmaskar varje kväll och håller på. Det blir inte riktigt så i verkligheten. Utan jag kommer på att "ta hand om mig" (tänk Garniers reklam slogan) lite nu som då. Men då jag gör det är dessa produkter vad jag använder.


Bivaxsalva
Den här smörjan använder jag på kropp och knopp, lite nu som då. Tycker huden blir väldigt mjuk och ingredienserna är så rena de bara kan va. Fick av min farsa till födelsedag. En typ på Sottunga, Åland som tillverkar smörjan plus andra tvålar m.m. 

Oliv-ringblomssalva
Fick av min sambos moster till julklapp och har använt den sedan dess på ärr, skorvar och söndriga nagelband. Salvan är faktiskt fantastisk! Ekokliniken hittar man på Åland. 

Handkräm (som ja nog egentligen använder på hela kroppen)
Hitta den här smörjan i Prismas lilla naturliga hörna. Tycker ingredienserna är ok och är glad över att Prisma lyckas ta in mer naturliga produkter till ett överkomligt pris. Den här anväde jag mest på vintern då händer och ben var väldigt torra.

Aloe vera
Förr bröt jag av min Aloe vera växt hemma om jag behövde svalkande kräm på solbränna eller liknande, men den tog slut. Hups. Nu använder jag denna. Gillar Urtekrams sortimet som erbjuder mer naturliga ekologiska produkter. Aloe vera smörjar jag ofta på mig om jag varit en hel dag ute i solen, på myggbett på nyrakade områden eller på möjliga utslag. 

Läpp fett
Fick av en vän som råkade ha köpt dubbel uppsättning av detta läppbalsam. Gillar att det sticker sådär skönt i läpparna av pepparmyntan som är en av ingredienserna. Gillar även märket "Burts bees" som kör på mycket ekologiskt o naturligt och så har de snygg design.. heh. Har haft schampo och ansiktstvätt av detta märket. Har dock inte hittat det i vanliga butiker, utan bara på båten. 

Deodorant

För nåt år sen slutade jag helt med giftiga deodoranter fullpropade med aluminium och annat som kroppen absorberar. Sedan dess har jag använt en saltsten som jag smetat under armarna efter duschen. Jag är nöjd med min lilla sten. Har varit i en liten deodorantliknande förpackning, men den råkade jag tappa sönder, och nu har jag bara stenen kvar. 

I duschen 
Här kör jag ganska hårt på Urtekrams sortiment igen. Ingredienserna är vettiga och det är framförallt normala priser. Jag försöker att inte tvätta håret så ofta med schampo och istället endast använda vatten. Men det blir ändå ofta att jag skall någonstans och vill känna mig fräsh och så tvättar ja ändå håret med schampo varannan dag. Har int så bra självdiciplin, hoho. Men tanken räknas visst? 
Har testat nåt nytt balsam jag lägger i nu som då som jag hittade i Prismas eko-naturliga-hylla, vet int riktigt vad jag tycker om det dock. Känns väldigt artificiellt, fast det står "nästan naturligt", haha. Jag fick lade märke till balsamet för flaskan kostade endast typ 2-3 euro. Så att ee, ja. Men. Jag brukar växla mellan Lush's schampokakor då jag har råd, dem tycker jag väldigt mycket om!


 

Förutom inköpta skönhetsprodukter försöker jag ta vara på livsmedel som man lika bra kan använda på sin kropp. 

Jag insåg här om dagen att gurka är ju faktiskt något riktigt bra att använda för att motverka mörka ringar under ögonen eller puffiga ögon. Jag har ju ofta sett att det används under skönhetsbehandlingar, men aldrig riktigt tänkt på varför, tyckt att det ser lite gälit ut. Men de har jag kört på några kvällar i rad. Int vet jag om jag ser nå resultat, men det känns skönt och avslappnande iaf. Testa fast!

Nånting annat jag använder lite nu som då är kaffeporo som body/ansikts-scrub! Det funkar hur bra som helst att skrubba sig med kaffeporo. Man kan blanda det med kokosolja och skrubba eller blanda med någon tvål och skrubba. Hjälper en att få bort död och torr hud och man känner sig som en len baby rumpa efteråt. 

Något annat använder från skafferiet, som jag förmodligen nämnt nåågra gånger förr, är kokosolja. Det smetar jag i håret som inpackning eller på kropp som salva för torr hy. Det tar dock en stund att absorbera kokosoljan om man smörjar den på kroppen, så att de funkar kanske int att smeta på just före man ska ut å härja, utan kanske till natten som natt-inpackning. Typ. Men det här är förmodlgien individuellt. 


Kanske ni fick lite tips eller inspiration av dessa produkter. Eller inte. Detta är vad jag använder just nu iaf. Vad använder du? Eller har du nå förmånligt tips åt mig? 

Uppdate ett år senare: Bivaxsalvorna är ju inte veganska, men då var jag inte så viktig med produkters innehåll som nu. Huvudsaken var att de var naturliga. Tänker annorlunda nu på bivax t.ex. 

26.06.2017 kl. 12:35

Cash, money

Jag blev inspirerad av Ellen, att snacka pengar. Läs hennes  funderingar här: http://sevendays.vasabladet.fi/bloggar/bffellen/lets-talk-about-cash-baby


I studievärlden är det ganska vanligt att många har dåligt med pengar och att vissa undviker att köpa en kaffe på stan eller väntar med att handla något tills nästa stöd. Personligen har jag aldrig känt skam över att prata pengar och min ekonomi, det är kanske för att jag aldrig haft pengar att prata om. Ja menar pengar på det sättet att det finns i överflöd.

Jag är uppvuxen men en väldigt tight budget hela livet och är van att handla efter kilopris och att undvika extra kostnader. Min inkomst just nu är endast studiestöd vilket är inget man lever loppan på.

Jobb är något de flesta har här i Helsingfors för att klara sig eftersom konstnaderna i centrum är dyrare än på många andra ställen. Dock finns det inte så många jobb man kan få här då man inte kan flytande finska.

Med en ganska så dålig ekonomi är det svårt att leva efter sina drömmar och mål. Man måste ofta hindra sig själv när man kommer på sig att sitta och kolla efter flygbiljetter till andra sidan jorden efter att ha kollat på en resevideo från någon annans solsemester. 

Pengar framkallar ofta ångest för mig eftersom det ofta inte går jämt ut fast man försöker. Därför undviker jag ofta att tänka på det. 

Det finns ju mycket här i livet som inte kretsar kring pengar, men det är väldigt mycket som gör det. Det märker man då det inte räcker till. 

Undrar hur vårt samhälle skulle fungera om vi gick efter tjänster och gentjänster i stället för siffror på kontot? Hehe.

19.02.2017 kl. 16:40

Telefjånk

De här med telefjånker. 

Jag tycks ha otur med dessa apparater. Har aldrig haft råd med någon ordentlig supertelefon utan nöjt mig med de billigaste på marknaden. Men har ju då förstås fått det jag betalat för. Dåligt minne där max 2 appar ryms på eller så långsam att man ger upp att försöka öppna Whatsapp.  Man märker också att man skaffat en billig telefon när den ger upp efter nån månad eller efter en stöt i marken. Nu just använder jag en reservs, reservs, reservtelefon där det max går att ringa och kanske skicka meddelande om man har tur. Det är irriterande att inte kunna bli nådd så som man vill. Önskar att det fanns extra slantar till en hållbar och fungerande telefon. Varför håller inte dagens budgettelefoner? Skall man faktiskt lägga 800 euro på en telefjånk för att få det man behöver.

Var hittar man de pengarna? 

Här är en bild på alla ofungerande telefoner i en hög, förutom den i laddning. Lånar min sambos telefon för att fota. 

18.02.2017 kl. 10:56

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 
Här är min lilla portal för mina funderingar.
Välkommen till min värld.


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.


Namn: Malin
Kallas: Malle

Ålder: 23

Utexaminerad: Kulturmontör

Pågående studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Från: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra "hem"orter: Houtskär, KimitoÅbo

   


Vill du skicka kärleksbrev?
malin.m.l.lundstrom@hotmail.com