Vattenfasta

TW: Fasta

Jag brukar nu som då rensa mitt system genom att vattenfasta några dagar och nu känner jag att det är dags igen. Jag har haft de senaste dagarna något som bråkat i min "mage" alltså i mina tarmar och jag har varit uppblåst, haft magknip och varit gasig. Så för att rensa systemet på allt som bråkar kör jag några dagars vattenfasta. 

Då jag vattenfastar dricker jag massa vatten, te och på morgonen färskpressad äppeljuice. 

Med att fasta låter man kroppen vila både med att man inte kommer ha någon energi att springa runt och härja men också för att kroppen inte behöver smälta mat eller ta hand om möjliga gifter. Kroppen kan lägga all sin energi på att läka. Att vattenfasta är som en återställningsknapp. 

Vissa tar detta till extrema nivåer och kör på nästan en månad, men det här rekommenderas absolut int att göra själv utan professionell ledning. Ja kör på ca. 3-4 dagar, för att återställa matsmältningsystemet och hoppas på att magen känns bättre!

Samtidigt tänkte jag utmana mig och undvika sociala medier under min vattenfasta. Så de blir lite kroppslig och mental rensning. Bloggen räknar jag inte som social medie, hehe. 

Ett vattenglas ur en liten annan vinkel

 

 

Publicerad 03.07.2017 kl. 12:22

Pasta

Idag vaknar jag och är grymt sugen på pasta. Åh jag tänker på tagliatelle, på spaghetti och makaroner. Jag som inte äter gluten hittar inte riktigt den här ordentliga och goda glutenfria pastan som känns, och är, naturlig.

"Cravings" eller sug efter något specifikt tror jag beror ofta på att man kanske har brist av något. Jag tror att ens sug kan hjälpa en att äta en så omväxlande och hälsosam kost som möjligt som kompleterar ens behov, man måste bara stå emot det ohälsosamma och fundera på hur man kan stilla sitt sug på rätt sätt. 

Detta är något jag hittade på internet, vilket ofta inte behöver vara en korrekt källa, men jag tyckte det lät intressant och vill dela med mig av informationen. Man kan använda det som inspiration. 

Så tillbaka till mit pastasug. Jag läser att ett sug efter t.ex. pasta kan bero på kloridbrist och istället för att äta massa vitt mjöl kan man bota det med att försöka få i sig lök, romaine sallad, tomater, kanel, vindruvor, äpplen eller batat. Nog för att man kan stilla pastasug med pasta, men jag tänkte twista till det litegrann.

Så för att stilla mitt sug på ett hälsosamt sätt funderar jag på att traska iväg till butiken och köpa bönpasta, för att få en pastaliknande rätt, som jag tänker blanda med en tomat-chili-salsa jag såg att Ernst gjorde på "Sommar Med Ernst" som min sambo kollade på igår. Kanske lite svamp, kanske lite stekt lök och kanske just romaine sallad. Vi får se vad jag kommer på.

Återkommer med mitt resultat.

Publicerad 27.06.2017 kl. 11:31

mindfuleness + app + tips

Jag fick nys om en mindfuleness-meditations-app via en bekant och var först ganska skeptisk men ville ändå pröva. Jag har länge haft svårt att lyssna på ledd meditation (eller något liknande) i form av en långsam och låg röst som pulsar i takt med andetagen. Jag har som inte riktigt kunna ta det seriöst och fokusera på innehållet. Men jag har länge velat komma någonstans med min mediation och försöka utvecklas såpass att jag inte skulle behöva ledning utan kunna frigöra mina tankar på egen hand. Nu känner jag dock att jag ändrat inställning och insett att hur innehållet framförs inte är så viktigt för mig längre. Jag tar inte åt mig sättet informationen presenteras på utan endast innehållet. Jag är lite stolt över mig själv att jag kunna släppa taget av vikten av hur och i stället fokusera på vad.


Så, ja. Appen. Appen jag har testat en tid nu heter "Mindfuleness (app)" och var den populäraste i App store (tror jag). Jag gillar att mindfuleness har blivit såpass "inne" att det numera finns appar som hjälper en på traven. Detta gör ju tröskeln lite lägre.

Som en början får man delta I en fem-dagars-challenge och försöka hitta en stund varje dag att sätta sig ner och fokusera på andingen. Varje dag har olika fokuspunkter och syften. Efter det kan man fortsätta använda appen och med att ställa in tid och om man vill ha ledd eller icke ledd meditation med bakgrundljud eller inte. 

Man kan även ställa in i appen att få åt sig skickade inspirerande citat varje dag, vilket jag tycker är lite skoj. Påminner lite om Yogi tea's livs-citat på tepåsarna. 

Det negativa - men väldigt förståeliga är att om man vill komma åt mer information, en större variation av ledd meditation och kurser inom mindfuleness, så kostar det. Man kan bli premium-användare en slant i månaden eller en större summa en gång per år. Premium är något jag själv inte testat på och känner att jag inte kommer gå till någon sådan nivå vid denna tidpunkt utan jag nöjer mig med det som en gratis-användare kan ta del av. 

En annan kul grej är att varje gång man öppnar appen och allt laddar påminns man om att ta ett djup andetag och varva ner. Fokusera på andningen. Andningen är botemedlet för stress, ångest och oro. Bara man skulle komma ihåg att tänka på det varje gång man utsätts för någon sådan känsla. 

Publicerad 21.06.2017 kl. 21:25

sociala medier

För att bolla vidare på det jag nyligen skrev om, att jag kände skuld och var nere på grund av att jag kände olust, började fundera på hur jag publicerar min vardag på sociala medier. 

Vi följer varandra och massa andra influencers på t.ex. instagram. Majoriteten av bilderna är glada, fina, lyckliga, #lovelife. 

Just det där om att jag har en skit dag och jag stirrar i taket på grund av olust finns inte med. Men vill vi se det?

Jag kan dra paralleller med mitt senaste egna Instagram-beteende. Jag insta-"storade" en fin frukost och lekte med skrivstils-lettering, jag postade manikyr och postade en vacker lunch. Hur tolkar de andra mina bilder? Provocerar jag? Förvrider jag verkligheten? Är instagram vår nya verklighet?

Jag förklarade inte att jag hade olust och att jag inte ville någonting. Jag förklarade inte att jag suttit i soffan hela dagen och inte rört mig ur fläcken, jag förklarade heller inte att jag lackar mina naglar för att jag inte skall bita tills det blöder och inga naglar finns kvar. 

Hur tar mina följare mina publiceringar? Blir man provocerad för att jag endast fotar vacker mat och blommor? Eller visar jag annat också? Vad publicerar jag egentligen? Är jag realistisk med hur man tolkar mitt material? Förstår man att jag nog äter smörja ibland? Eller upplever man det som så att jag pryder min smoothieskål med bär och frön i fina planerade möster varje gång jag äter. Förstår man att det är endast för att få ett vackert foto just då. Förstår man att instagram inte är min verklighet, utan bara en del, en förskönad del.

Diskuterade med sambo angående den ofta förskönade verkligheten som publiceras. Jag kände mig träffad utan att ens komma ihåg vad jag publicerar och hur verklig jag egentligen är. Först blev jag upprörd och försökte försvara - vilket kanske är en ganska normal reaktion då man känner sig träffad. Jag försökte sedan se på mitt beteende objektivt. Vi diskuterade att man nog faktiskt ibland kan börja må dåligt av att se så mycket överlyckligt, uppsatta poser och glada skratt och lovelife hashtags. Kanske för att man önskar det skulle se ut så varje dag. Kanske för att man vet att man inte har förutsättningarna.

Men vill man se "idag mår jag piss", "idag orkar jag inte laga mat"? 

Borde man publicera sånt, för att visa sin egentliga verklighet. Misstolkar specifikt den yngre generationen en?

Jag tänker på min lilla styvsyster som är duktigt på att använda sociala medier. Hur tar hon det? Hur uppfattar hon allt som publiceras? Blir hon påverkad? Upplever hon att Snapchat är verkligheten? Kommer hon att känna misär för att hennes vardag inte ser ut som influencernas? 

Varför använder jag Instagram t.ex? 

Jag gillar ju att fotografera och att redigera bilder - som kanske går hand i hand med mitt intresse för grafisk planering. Men varför publicerar jag dem? Är det för att skapa ett online minnesflöde för mig själv? Är det för grupptryck eller är det för att jag vill informera mina vänner om vad jag sysslar med? Är det för likes och kommentarerna?

Jag vet inte. Lite av varje kanske? 

Detta är lite av min inre konflikt just nu. Funderar du på något liknande? Har du tänkt på följderna av allt som publiceras och som du publicerar? 

 

 

Publicerad 21.06.2017 kl. 14:00

B12

Jag har vetat att b12 är viktigt att ta som kosttillskott om man har en växtbaserad kost. Dock har jag inte varit så insatt i t.ex. hur mycket och om det finns olika sorter av b12 och vad händer om man skiter i att ta b12. 

I boken "Konsten att inte dö" fick jag svar på mina frågor, som jag ännu inte hunnit ställa.

Om vi inte skulle ha ett så sanitärt samhälle skulle vi få i oss b12 i t.ex. dricksvattnet. En b12 brist kan ge förödande konsekvenser som t.ex. förlaming, blindhet, psykos m.m.

Det rekommenderade intaget, för en vuxen, enligt författaren är 2500 mikrogram (µg) per vecka, eller 250 µg om dagen. Det finns tydligen flera olika sorters b12, men den sort som är bevisad fungera som tillskott är "cyanokobalamin". Dock snackade hälsobods-tanten om nån annan sort, som lär vara bättre. Men, ja tycker att man kan börja med det som är vetenskapligt bevisat. 

Som jag tidigare nämnde visste jag att det var viktigt att få i sig b12 om man äter en växtbaserad kost, men inte hur mycket och vilken sort. Hemma har jag haft en pillerburk som det står "b12" på och svalt ett piller nu och då. MEN efter att ha fått faktan tog jag mig en titt på baksidan. "3 µg cyanokobalamin per tablett". Alltså. För att få i sig den dagliga rekommenderade dosen borde jag äta 83 (!?!?!) tabletter om dagen. Vilket skämt. Pillerindustrin omfattar stora pengar, så förmodligen är detta ett sätt att tjäna pengar på. Sälja "b12" som egentligen inte innehåller ett skit. Efter lite research så insåg jag att detta inte är fallet med alla kosttillskotts-märken, man måste bara vända på burken och kolla vad som egentligen finns där.  Det finns b12-burkar med t.o.m. 1000 µg per piller, så man skulle bara behöva äta 2-3 i veckan i så fall.

Nu har jag då skaffat en ny b12 burk - "Solgar - b12 1000 µg per tablett". 

Sen då vi kommer till andra kosttillskott som t.ex. omega3 och andra piller så skall jag berätta för er att det mesta är bullshit. För att ta upp en specifik vitamin behövs även de andra som finns i den t.ex. frukten du äter för att få upp den specifika vitaminen. Alltså är de flesta kosttillskott bara business. Men, det tar vi en annan gång. 

Nu lägger vi det bakom örat, så hoppar jag iväg och handlar frukt, för fruktskålen börjar bli tom. Tja!


Snyggt bejbihår som sticker rakt upp, heh. 

Edit: Obervera att det jag skrivit om gäller cyanokobalamin, den form av b12 vitamin som brukas föredras, eftersom det inte finns tillräkliga bevis som stödjer effekten av andra former som metylkobalamin. (Enligt Konsten att inte dö). Har själv inte forskat mer i metylkobalamin. 

Edit 2: Fick som kommentar att cyanokobalamin tydligen inte är allt för bra i det långa loppet eftersom kroppen inte klarar av att bryta ner komponenten cyanid och i stället tar upp cyanidet, som blir giftigt när det reagerar ihop med magsyra och lagras sedan i levern. Blir rekommenderad  b12 tillskottet methylkobalamin. Har dock inte ännu hittat källor som förstärker detta.

Edit 3: Författaren som skrivit boken "Konsten att inte dö" har även en hemsida www.nutritionfacts.org, där han svarar på frågan om det är sant att cyanokobalamin b12 förvandlas till cyanid i kroppen och att den bästa b12 skulle vara hydroxycobalamin? Han säger att den som rekommenderar hydroxycobalamin förmodligen är den som säljer preparatet, och vill alltså tjäna. Och så säger han så här: "It’s like the whole coral calcium scam. Calcium is cheap as chalk–in fact it is chalk! So how are you going to bilk people out of lots of money? You sell some sort of special calcium. Same with B12 supplements.

B12 is so cheap to produce that supplement manufacturers try to come up with all sorts of fancy ways to “add value” to products so they can charge $30 a bottle. Unless you’re a smoker, have kidney failure, or base your diet around cassava root, cyanocobalamin should be fine. That’s what I take!"
 


Källa: 
Gene, Stone & Greger, Michael, 2016, Konsten att inte dö: upptäck maten som enligt vetenskapen ger ett längre och friskare liv, 422-24 s. 

Publicerad 27.02.2017 kl. 14:08

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.


Namn: Malin
Kallas: Malle

Ålder: 23

Utexaminerad: Kulturmontör

Pågående studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Från: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra "hem"orter: Houtskär, KimitoÅbo

   


Vill du skicka kärleksbrev?
malin.m.l.lundstrom@hotmail.com