Saknad

Molly, min katt, lämnade jordelivet i november. Hon togs i från mig allt för tidigt av en slarvig chaufför. 

Jag tänker ännu på henne varje dag. Jag läser ibland detta inlägg för att minnas. Jag ser ofta på bilder av henne. 

Något som fick mig att tänka på henne extra mycket var denna filur: 

Min lillebror ringde åt mig här om dagen och var så överexhalterad att jag först inte förstod vad som pågick. Sen  då han lugnade ner sig förstod jag att han just varit efter en liten liten liten kattunge! Inte nog med det. Katten ser ut som en kopia av Molly. Detta är dock Freya, men hon är så fin. Som Molly. 

Publicerad 16.02.2017 kl. 19:27

Farväl

För två veckor fick jag ett fruktansvärt besked. Det som känns mest hemskt är att jag är så långt borta, och kan inget göra. Kan inte stryka handen över hennes päls en sista gång, kan inte krafsa henne bakom örat. Kan inte känna på hennes hack i vänstra öronsnibben. Kan inte paja hennes nos. Kan inte lyfta henne i famnen och se hur hon sjunker ihop, sakta, i takt med mina andetag.

Min katt finns inte längre. Min katt blev påkörd. Min katts mördare körde därifrån utan att stanna. Utan att ens fundera att det där kanske var någons bästa vän. Det där djuret kanske var en så viktig familjemedlem. Att det där djuret höll i hop en familj i kris. Att det där djuret var min räddning då jag inte steg upp från sängen för att depressionen var för tung. Att det där djuret kom springande från sina gömslen då man ropade hennes namn. Molly. 

Hon var vår familjemedlem. Hon flyttade med oss alla sjuttioelva gånger, hon anpassade sig lika bra varje gång. Hon har varit med om det vi har. Hon har hoppat upp i famnen då man behövt henne som mest. Hon har sovit med mig varje natt då jag bodde hemma. Hon var den jag brydde mig mest om då jag ingen annan hade. Hon var den som inte dömde mig för ätstörning och depression. Hon var den som åt bredvid mig då jag försökte äta utan att räkna kalorier. Hon var den som mötte mig utanför vårt hem på grusvägen, då jag efter sjukledighet börjat gå i skolan och traskade hem igen efter en skoldag. 

Nu är jag i Helsingfors, så långt ifrån min katt, som inte lever mer, som är begraven i Jakobstad. 

Hon skulle ju leva ett långt och underbart kattliv. Hon skulle ju få bli gammal med oss. Hon var 14 år men ack så pigg. Hon hade många år kvar. 

Det skulle ju inte bli så här. 

Jag tog aldrig farväl av henne. Jag kunde inte klämma på hennes mjuka trampdynor för en sista gång. 

Det tar ont i hela kroppen av att veta att hon inte längre finns. Det var ju hon som fick mig att stå på fötter. Min mamma brukade säga på skoj att jag nog har någonslags "katt-terapi" ,men det stämmer. Jag slappna av med katten i min famn. Och respekten man känner för en halvt vild katt då hon väljer att komma i famnen. Då hon väljer att trampa med tassarna på ens mage. Då hon kryper upp med ansiktet under min haka och då man känner hennes andetag på halsen. 

Farväl Molly, du var så viktig för mig. Min svarta lilla kisse. 


 

Publicerad 10.11.2016 kl. 11:10

Runners high

Mina springturer har mer blivit som terapi än träning. Jag är ute och springer för att jag behöver komma iväg en sväng, låta tankarna sväva fritt och studsa fram genom skog och mark.

Jag har slutat bestämma rutt på förhand, jag springer så långt jag känner för stunden och dit fötterna råkar ta mig. Ibland blir det 3 km ibland blir det 23.

I skog och natur gillar jag bäst att skutta fram i. Det är där jag även känner att jag kan hämta lugnet. 


Tillslut försvinner jag från verkligheten och jag excisterar inte längre i min kropp. Jag känner ingen smärta utan jag studdsar fram i jämn takt. Ibland går jag igenom mig själv blad för blad och ibland finner jag ro på en annan plats dit tankarna tar mig, där känner jag mig trygg och de finns inget ont. Dit tar jag mig ibland då vardagen är för tung. Då kommer jag sedan tillbaka och känner mig lugn. 

 

 

Publicerad 02.06.2016 kl. 12:36

Himmelen

Jag vaknar upp av ett MUUUUU, int egentligen men de lät ju lite bra att skriva de här, men då jag ser ut genom fönstret ser jag kossorna fem meter ifrån som betar på granntomten. Några ligger under ett träd och sover, dom ser ut att ha de ganska trevligt. Några står och skvallrar med varandra om det allra nyaste i ko-världen. 


Solen skiner och himlen är blå. Fåglarna kvittrar och pollen svävar i luften och jag börjar dagen, som varje vår, med tre nysningar på rad och med lite gnugg i ögonen som kliar.


Fem hundar attackerar mig med kärlek, alla på sitt egna sätt. En vill komma i ansiktshöjd för att kramas, så det är bäst att sätta sig ner. Den andra är blyg, går fram, backar tillbaka, går några steg fram och sen börjar svansen vifta. En sätter sig i min famn och hälsar glatt. Nu blev det mycket att hålla reda på, dom andra två slingrar sig någonstans emellan dom andra hundarna, eller så som jag säger: VOVVISAR!! Plus en smiley med hjärtögon som skulle passa ganska bra in här. Var e katten då? 

Så. Är jag i himmelen? 

Nä jag är bara hos min pojkväns föräldrar. 

 

 

Publicerad 25.05.2016 kl. 11:21

Den Lilla Berättelsen Om Mig - 3

Läs pt1 HÄR och pt2 HÄR

Jag anser mig själv ha båda fötterna på jorden och gillar att glida fram genom vardagen med ett lugn. Jag är en mysig person (tycker jag själv då, haha), och myser mig igenom det mesta. Jag är även ganska tankspridd och lite vimsig, ibland klumpig. Då jag känner mig social är jag ofta glad, sprallig och lite fjantig bland vänner. Jag kan verkligen bjuda på mig själv, om jag känner mig bekväm med min omgivning.  Jag är väldigt omtänksam och mån om mina nära och tar ibland för mycket ansvar, vilket inte är till fördel alla gånger. Jag är en blandning av ett litet barn i kiss- o. bajsåldern och en pensionerad kulturtant. Jag är väldigt fantasi- och lekfull av mig men jag vill även säga mig vara väldigt medveten och beläst. Jag ruvar på mycket kunskap inom kost, kropp, och näringslära. Forskar ofta om existens och medvetande samt psykologiska fenomen och annat intressant. Försöker förstå mig på människan. Är fascinerad av kroppen i medicinska sammanhang. 

Jag är väldigt analyserande av mig. Analyserar mig och mina tankar och funderingar samt andra och olika beteenden. 

Jag älskar att driva om normer, skämta i allmänhet och tar inte saker allt för seriöst (nog ibland då man är tvungen). Jag försöker se det mesta kritiskt förrän jag tror eller går med på något, vill gärna veta källor osv. 

Jag älskar att umgås med vänner jag känner och jag gillar att rimma tönt-rim. Jag gillar också att vara för mig själv, springa offroad och läsa en bok i solen. 


Jag är en mästare på att prokrastinera, speciellt sådant jag inte riktigt vill göra men måst.

Eftersom jag är finlandssvensk kommer det finnas lite finlandismer, slang och dialekt här. Jag råkar ju ha bott på så många ställen och har lite olika dialekter i mitt förråd. Mest Österbottnisk


Alltså jag hittar bara på mer o. mer saker som jag vill skriva ner, bara för att försäkra mig själv att jag vet vem jag är. Men det vet jag inte heller varje dag.


Jag har många galna intressen och kan räkna upp några. Finns det folk som känner igen sig med att känna ett intresse i det mesta intressanta. Öh? 

  • Grafisk design är en hobby jag använder mig av i vardagen för det mesta. Ibland i skolarbeten och ibland gör jag även roliga projekt. I mitt nästa liv skall jag nog bli grafiker. Eller så kör jag många saker på en gång nu, varför int. 
  • Jag älskar att forska om universum och dess oändlighet, även om olika teorier om fler dimensioner, maskhål, planeter och om tiden. 
  • Då jag hinner, läser jag gärna böcker om socialpsykologi, psykologi och om individer på en annan nivå, som åstadkommit eller insett något intressant. 
  • Historia! Kulturhistoria! Konsthistoria! Gärna också medicinhistoria. Vill du ha en lång och ivrig diskussion med mig kan du ta upp historiska tidsepoker, forntida ursprungsbefolningsstammar och forna egyptien. Men också medicinska metoder i slutet av 1800 talet. Typ. Jag kan ju absolut inte allt om dessa ämnen. Men är nyfiken och intresserad! Lets chat! 
  • Ämnen som jag även brinner för är veganism & feminism.
  • Jag diskuterar gärna alternativa/naturliga medicinska hjälpmedel. Finner också ett intresse att hitta grunden till åkommor och skador istället för att bota med tillfälligt läkemedel. 
  • Då jag inte orkar med verkligheten för en stund sätter jag mig in i Tolkiens värd och läser hans böcker. Är fascinerad av världen Tolkien har byggd upp och kan sitta i timmar och studera kartor... heh.
  • Jag har ett intresse för långdistanslöpning och försöker nå långa längder med mental träning och rätt andning. Lite för att testa vad kroppen klarar av. 
  • Jag har lite fetisch för vintage ting och försökt inreda mitt hem med exempelvis orientaliska mattor och Da Vinci's "Michelangelo" på väggen.
  • Jag plinkar gärna på ett piano då jag finner ett, det har alltid funnits ett sådant i mina barndomshem. Samma med gitarr, och jag äger två stycken. Medans jag plinkar brukar jag even tralla med, dock har jag inte medfött gehör, så det tar en stund innan jag hittar ton, som jag inte alltid hittar. Haha.
  • Jag är också intresserad av musikteknik och skulle gärna vilja vara bättre än vad jag är på musikeditering, men det kanske kommer finnas nåt tillfälle för i framtiden. 
  • Jag gillar att skruva & fixa. Jag skitar mer än gärna ner händerna. Gillar att bygga saker själv. Då jag var i moppeåldern så trimmade jag och mitt moppegäng mopeder och befann oss nästan alltid i garaget med hög tonårsmusik i bakgrunden och skiftnycklar i förgrunden. Är insatt i allt som har med motorer att göra. 
  • Då jag var tonåring spelade jag också fotboll och det gick väldigt bra för mig, jag höll på att försöka ta mig upp till finländska kvinnolandslaget men före de blev av fick jag nåt konstigt infall och slutade helt. Man brukar ju säga att man skall sluta då man är som bäst. Hah. Men nu för tiden om jag får en boll framför mig kan jag spela i evigheter, varför slutade jag? Kommer nån o sparka boll, pliis? 
  • Om jag nu ska fortsätta på vad-jag-gjorde-förr-grejer så kan jag även säga att jag var en aktivt sökte efter en hobby som jag skulle fastna för. Vilket ledde till att jag utövat redskapsgymnastik - tävlade dock inte, endast för nöjets skull, och Innebandy spelade jag också någon period i livet. 
  • Nu föredrar jag att springa långa sträckor och träna med min egna kroppsvikt
  • Yoga är något som jag också utövar och som får mig att känna mig frisk och kry samt spänstig och stark.

Åhåppsan, va de här var bra för mig! Plötslig har jag hela mig i ett inlägg och då jag tappar bort mig ibland skall jag komma hit och hitta tillbaka. Tips till andra som känner sig vilsna ibland. 


Det här är ju nästan som en kontaktannons. Men nu vet du vem jag är. Just idag. I morgon kanske allt har förändrats. Hahah. 

Hur ser jag ut då nu då? Ja typ så där ungefär. 

Nu blev de ganska långt det här va? 



Vi får se hur länge det här håller. Ibland kan jag få för mig att jag inte alls vill exsistera på internet. 


The End Of:
Den Lilla Berättelsen Om Mig 

 

Publicerad 24.05.2016 kl. 00:58

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.


Namn: Malin
Kallas: Malle

Ålder: 23

Utexaminerad: Kulturmontör

Pågående studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Från: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra "hem"orter: Houtskär, KimitoÅbo

   


Vill du skicka kärleksbrev?
malin.m.l.lundstrom@hotmail.com