Minoritet

Jag har under några dagars period befunnit mig i Jakobstad i arbetets tecken och deltagit i samarbete mellan många olika länder för ett projekt med temat ungdomar och olika former av fattigdom. Det har hållts intressanta disskusioner och en av dom är utanförskap på grund av olika minoriteter.


Jag kan dela med mig hur det känns att vara svenskspråkig finländare som inte kan alls så bra finska och bo i en finskdominerande stad.

Först och främst betyder "kan inte alls så bra finska" att jag nog förstår mycket i vad någon diskuterar, men ruvar inte på ett så brett finskt ordförråd och därmed är jag inte kapabel till att besvara på finska eller hålla en finsk diskussion.

Jag har ju såklart läst finska i skolan och även använt "kundbetjäningsfinska" (en viss del) på jobb. Men det är ingenting emot hur det är då man faktiskt behöver leva på finska. Jag har alltid bott i väldigt svenskdominerande kommuner och då man inte behöver använda finskan, så lär man sig heller inte.

Så..

Före jag flyttade till Helsingfors hade jag fått för mig att man visst klarar sig på svenska och att det finns svensk kundbetjäning på många ställen eftersom vi är ju ett tvåspråkigt land. MEN det visade sig att vara tvärtom då jag kom dit. Jag har nästan aldrig fått finsk kundbetjäning och alla samarbeten görs på finska.

HJÄLP hur skall detta gå?

Visst kan jag svänga om till engelska om det knipar MEN det finns en liten förnedrande känsla i att inte vara kapabel till att diskutera på ett av de officiella språken då jag är född och uppvuxen i detta land.

Det känns hela tiden som om jag är från ett annat land och är på utbyte. Det är en utmattande känsla att hela tiden känna att man inte förstår och blir förstådd. Man måste kämpa hela tiden. Många skolsamarbeten görs med finska eftersom det är ett bredare utbud på finska sidan i Helsingfors. Då är det ofta som man känner sig sämre än andra för att man inte förstår eller hinner med. Det är svårt att hålla sig stadigt på båda fötterna då man inte är på samma nivå. Det blir som ett hinder,

På finska har jag ingen personlighet, jag kan inte forma en heller eftersom jag inte kan språket. 

Jag kan inte knyta kontakter på samma sätt och en mur byggs upp mellan en själv och omvärden, för mig blir det ofta ett socialt hinder. Det är jobbigt.

Jag borde ju kunna finska, och visst borde jag lära mig. Men, det finns en spärr, jag är inte tillräkligt engagerad för att ta mig an inlärningen. Och samtidigt finns det nåt inom mig som ropar DET GÅR ATT KLARA SIG PÅ SVENSKA, DET ÄR DITT MODERSMÅL OCH FINLAND ÄR ETT TVÅSPRÅKIGT LAND. Här i helsingfors märker man dock inte av tvåspråkigheten direkt, men oj vad jag ösnkar det vore så. Jag skulle vilja kunna tala mitt modersmål i kassan då jag handlar mat. Jag skulle vilja gå in i en klädbutik och diskutera med försäljaren vilka jeans hen föredrar och vad som passar min kroppsform bäst. Jag vill gå in i en lokal ekoshop och bli kaveri me försäljaren och få rabatt!

Jag blir osocial, det blir lätt att jag tackar nej till butikshjälp för jag orkar inte dra det på engelska och jag vet att de flesta inte talar svenska så jag orkar inte ens fråga om de kan det längre, för av alla fall jag någonsin frågat det har jag fått ett nej.

Jag har såklart utveklats under mitt första skolår och lärt mig mer och börjat våga använda det lilla jag kan. Men det går långsamt. 

Är min framtid här eller kommer jag dra mig mot svenskare samhällen? 

Dilemma. 

Jag och min kära kollega(på bilden) även vän i vardagen som brukar skämta om att vi har identiska CVn eftersom vi nu råkat gilla samma saker och haft många gemensamma projekt. Även vi som hamnade i denna diskussion. 

Publicerad 08.06.2016 kl. 12:03

Vikingar

Som jag kanske nämne förut så kommer jag vara på min första Arcada-praktik i sommar. Jag träffade min(a) handledare på Åland för nån vecka sedan. Jag studerar ju till kulturproducent och tanken med vår praktik nu är att vi skall vara delaktiga i kulturevenemang.


Gissa vart jag skall nu då?

Ja kommer vara på praktik på Vikingamarknaden på Åland! Hu hitta jag på det? Jaa, jag vet int riktigt, ja fick väl som vanligt någon galen idé. Men jag är excited! Vikingamarknaden på Åland är något som jag besökt någon gång för länge sedan och det var en upplevelse. Hela platsen är ombyggd och det är som att gå genom en portal tillbaka i tiden. Allt är tidsenligt och det lockar många besökare! Det roliga är att jag kommer att få vara delaktig i hela projekt från början till slut och jag gissar att man kommer vara uppklädd till viking! Och de som känner mig så vet att jag gillar att smycka ut mig då det gäller. Wihuu. 


Jag har ett intresse av fornordisk historia och av vikingar, så det passar ju utmärkt! 

Från en sak till en annan. Tanken slog mig en dag att jag aldrig lärt mig i mina vikingastuderingar vad hövdingens fru heter/har för titel, eller om kvinnorna hade alls titlar under vikingatiden. Det fanns ju titlar som hövding, jarlar osv. Men vad heter hövdingens fru? Hövdinna? 

>> De flesta människor under vikingatiden var så kallade ”fria män”. För dem arbetade slavar som kallades trälar. Över dem härskade hövdingar och kungar, som i sitt följe hade jarlar – höga ämbetsmän och ofta militära ledare.

Tydligen hade inte kvinnor titlar efter lite googlesöningar, rätta mig gärna om jag har fel. Men det jag vet iaf. är att en vikingatida kvinnan hade i alla fall en respekterad position i samhället. Hon ansågs jämställd med maken i nästan allt. Då karlarna var ute på resor tog kvinnorna hand om hushållet och försvaret av gården, om så behövdes. 

Så här såg jag ut senaste Vikingamarknad jag besökte, oj det var en tid sen. 

 

Publicerad 06.06.2016 kl. 10:34

"Vad skall jag göra i sommar?"

ÄÄÄÄÄ panik. Ingen aning. Varför måste man ha klar arbetsplats i Januari, varje dag planerad i juni och juli, en veckan semester i Nangijala och hälsa på släktingarna i var nu släktingarna bor. 

Ja gillar att ha saker planerade, men de går nog för långt ibland tycker jag. Det är sommar, kan man inte bara CHILLA! Ja blir så trött på de här med att jobba jobba, pengar pengar. Usch vad jag hatar pengar, och älskar dem.

Tänk om man bara fick ta ledigt en sommar, utan att tänka på hur man skall klara av att betala hyran, utan att vara rädd att man inte har råd med att handla mat. Där man hade möjlighet att åka runt och hälsa på vänner som bor lite överallt och kanske besöka en ny stad. Men allt skall ju kosta. Och om man inte slavar i flera år och sparar så finns inte dessa möjligheter. Själv behöver jag försöka ta det så lungt som möjligt, men ändå inte så att jag får tråkigt. Fast det lätt blir för mycket för mig och jag blir orkeslös, blir jag ändå rastlös ibland. Bra mix, hmm. Jag vill försöka ha en så varierande sommar som möjligt, få uppleva. Jag har en liten sommarkurs jag kommer att gå, försöka hälsa på både mor och far. Sedan kommer jag försöka orka med praktik i juli. Ja vill ta dagen som den kommer och planera där efter. 

Vår sommar här i Finland är så kort, och om man bara skall jobba, jobba, jobba hur skall man hinna njuta? 


 

Publicerad 30.05.2016 kl. 10:43

Den Lilla Berättelsen Om Mig - 3

Läs pt1 HÄR och pt2 HÄR

Jag anser mig själv ha båda fötterna på jorden och gillar att glida fram genom vardagen med ett lugn. Jag är en mysig person (tycker jag själv då, haha), och myser mig igenom det mesta. Jag är även ganska tankspridd och lite vimsig, ibland klumpig. Då jag känner mig social är jag ofta glad, sprallig och lite fjantig bland vänner. Jag kan verkligen bjuda på mig själv, om jag känner mig bekväm med min omgivning.  Jag är väldigt omtänksam och mån om mina nära och tar ibland för mycket ansvar, vilket inte är till fördel alla gånger. Jag är en blandning av ett litet barn i kiss- o. bajsåldern och en pensionerad kulturtant. Jag är väldigt fantasi- och lekfull av mig men jag vill även säga mig vara väldigt medveten och beläst. Jag ruvar på mycket kunskap inom kost, kropp, och näringslära. Forskar ofta om existens och medvetande samt psykologiska fenomen och annat intressant. Försöker förstå mig på människan. Är fascinerad av kroppen i medicinska sammanhang. 

Jag är väldigt analyserande av mig. Analyserar mig och mina tankar och funderingar samt andra och olika beteenden. 

Jag älskar att driva om normer, skämta i allmänhet och tar inte saker allt för seriöst (nog ibland då man är tvungen). Jag försöker se det mesta kritiskt förrän jag tror eller går med på något, vill gärna veta källor osv. 

Jag älskar att umgås med vänner jag känner och jag gillar att rimma tönt-rim. Jag gillar också att vara för mig själv, springa offroad och läsa en bok i solen. 


Jag är en mästare på att prokrastinera, speciellt sådant jag inte riktigt vill göra men måst.

Eftersom jag är finlandssvensk kommer det finnas lite finlandismer, slang och dialekt här. Jag råkar ju ha bott på så många ställen och har lite olika dialekter i mitt förråd. Mest Österbottnisk


Alltså jag hittar bara på mer o. mer saker som jag vill skriva ner, bara för att försäkra mig själv att jag vet vem jag är. Men det vet jag inte heller varje dag.


Jag har många galna intressen och kan räkna upp några. Finns det folk som känner igen sig med att känna ett intresse i det mesta intressanta. Öh? 

  • Grafisk design är en hobby jag använder mig av i vardagen för det mesta. Ibland i skolarbeten och ibland gör jag även roliga projekt. I mitt nästa liv skall jag nog bli grafiker. Eller så kör jag många saker på en gång nu, varför int. 
  • Jag älskar att forska om universum och dess oändlighet, även om olika teorier om fler dimensioner, maskhål, planeter och om tiden. 
  • Då jag hinner, läser jag gärna böcker om socialpsykologi, psykologi och om individer på en annan nivå, som åstadkommit eller insett något intressant. 
  • Historia! Kulturhistoria! Konsthistoria! Gärna också medicinhistoria. Vill du ha en lång och ivrig diskussion med mig kan du ta upp historiska tidsepoker, forntida ursprungsbefolningsstammar och forna egyptien. Men också medicinska metoder i slutet av 1800 talet. Typ. Jag kan ju absolut inte allt om dessa ämnen. Men är nyfiken och intresserad! Lets chat! 
  • Ämnen som jag även brinner för är veganism & feminism.
  • Jag diskuterar gärna alternativa/naturliga medicinska hjälpmedel. Finner också ett intresse att hitta grunden till åkommor och skador istället för att bota med tillfälligt läkemedel. 
  • Då jag inte orkar med verkligheten för en stund sätter jag mig in i Tolkiens värd och läser hans böcker. Är fascinerad av världen Tolkien har byggd upp och kan sitta i timmar och studera kartor... heh.
  • Jag har ett intresse för långdistanslöpning och försöker nå långa längder med mental träning och rätt andning. Lite för att testa vad kroppen klarar av. 
  • Jag har lite fetisch för vintage ting och försökt inreda mitt hem med exempelvis orientaliska mattor och Da Vinci's "Michelangelo" på väggen.
  • Jag plinkar gärna på ett piano då jag finner ett, det har alltid funnits ett sådant i mina barndomshem. Samma med gitarr, och jag äger två stycken. Medans jag plinkar brukar jag even tralla med, dock har jag inte medfött gehör, så det tar en stund innan jag hittar ton, som jag inte alltid hittar. Haha.
  • Jag är också intresserad av musikteknik och skulle gärna vilja vara bättre än vad jag är på musikeditering, men det kanske kommer finnas nåt tillfälle för i framtiden. 
  • Jag gillar att skruva & fixa. Jag skitar mer än gärna ner händerna. Gillar att bygga saker själv. Då jag var i moppeåldern så trimmade jag och mitt moppegäng mopeder och befann oss nästan alltid i garaget med hög tonårsmusik i bakgrunden och skiftnycklar i förgrunden. Är insatt i allt som har med motorer att göra. 
  • Då jag var tonåring spelade jag också fotboll och det gick väldigt bra för mig, jag höll på att försöka ta mig upp till finländska kvinnolandslaget men före de blev av fick jag nåt konstigt infall och slutade helt. Man brukar ju säga att man skall sluta då man är som bäst. Hah. Men nu för tiden om jag får en boll framför mig kan jag spela i evigheter, varför slutade jag? Kommer nån o sparka boll, pliis? 
  • Om jag nu ska fortsätta på vad-jag-gjorde-förr-grejer så kan jag även säga att jag var en aktivt sökte efter en hobby som jag skulle fastna för. Vilket ledde till att jag utövat redskapsgymnastik - tävlade dock inte, endast för nöjets skull, och Innebandy spelade jag också någon period i livet. 
  • Nu föredrar jag att springa långa sträckor och träna med min egna kroppsvikt
  • Yoga är något som jag också utövar och som får mig att känna mig frisk och kry samt spänstig och stark.

Åhåppsan, va de här var bra för mig! Plötslig har jag hela mig i ett inlägg och då jag tappar bort mig ibland skall jag komma hit och hitta tillbaka. Tips till andra som känner sig vilsna ibland. 


Det här är ju nästan som en kontaktannons. Men nu vet du vem jag är. Just idag. I morgon kanske allt har förändrats. Hahah. 

Hur ser jag ut då nu då? Ja typ så där ungefär. 

Nu blev de ganska långt det här va? 



Vi får se hur länge det här håller. Ibland kan jag få för mig att jag inte alls vill exsistera på internet. 


The End Of:
Den Lilla Berättelsen Om Mig 

 

Publicerad 24.05.2016 kl. 00:58

Den Lilla Berättelsen Om Mig - 2

Fortsättning på pt 1. 

TW: Ätstörningar, kropp

Behöver man nån inledning nu? Näh, kolla pt 1, så kallar vi det min inledning. Vi kör på direkt tycker jag. 

Jag lever och lär med en inflamatorisk, troligen autoimmun sjukdom, psoriasis, som på mig inte syns så värst på utsidan, den gömmer sig under mitt hår på skallen, som jag nog egentligem har fått helt okej bukt på, men dessvärre märks det av i vardagen och på insidan. 

Autoimmunitet är immunförsvarets skadliga angrepp med autoantikroppar på kroppens egen vävnad, vilket kan yttra sig i sjukdomar. Alla människor har en viss grad av autoimmunitet, men när den blir för hög blir den skadlig.

Efter en rad olika experiment med läkemedel och krämer utan reslutat blev jag desperat och insåg att jag måste börja inifrån. Det ledde till att jag började förändra min kost till en antiinflamatorisk sådan, för att undvika klåda och utslag. Nu lever jag och mår med att äta väldigt veganskt, väldigt glutenfritt och väldigt rent and all that jazz. Efter att ha upplevt en totalförändring och helt nya insikter blev allt dethär en passion. Ett ämne jag brinner för. Hälsa. Det är vardag för mig nu. Jag har hittat något som passar mig och gör att jag mår bra. Men som blivit mer än bara mat, it's a lifestyle maaan. 

Jag hade även länge haft problem med matsmältningen och tarmarna vilket sitter ihop med inflammation i kroppen. Dessa problem lättade något ofantligt efter jag började tänka på vad jag åt.

Så från en sak till en annan.

Ibland försöker jag yoga då jag finner ro, men jag slarvar också ibland eftersom jag lätt fastnar i vardagens ekorrhjul. Men yoga är något som intresserar mig försöker få det in i min vardag så ofta det går. Jag känner ett lugn och älskar känslan att dra ut musklerna. Min favorit pose är "Downward facing dog" eller "Childs Pose".

Jag är en mångsysslare *läs Creative Compulsive Disorder* som ofta hittar på en ny sak innan jag är klar med den första.

Jag gillar att lära ut det jag själv lärt mig och insett. Hej här funkar ju också en blogg ganska bra, najs insikt.


Kanske jag nu bara släpper hela bomben (som det känns för mig) så har jag det gjort. En gång i tiden hade jag tänkt skriva en självbiografi för ja trodde faktiskt då att jag var enda som hade det så usligt, men man lär sig med tiden, det är inte bara jag. Det är kanske du. Kanske din granne. Kanske din bästis. Kanske man även skulle kunna försöka informera om att det faktiskt är vanligare än folk tror och för att det borde vara mer okej att prata om det. Fast jag skämms. Fast jag känner mig underlägsen då jag öppnar mig. Men det inte vara så. 

För det känns skämmigt att nämna att man har psyket ostabilt.

Jag är en av de som levde och led många år med ätstörningar. Anorexi. Ortorexi. Blandätstörningar. Något som jag då trodde var väldigt ovanligt, men ack jag fick sedan lära mig något helt annat. Jag var så ensam då, men så många har gått igenom och lever med denna sjukdom än idag. Jag kom mig ur ätstörnings beteendet och tankarna tack vare professionell hjälp på en ätstörningsklinik. Jag hade efter många skräckupplevelser fått en stark vilja att bli sjukdomen kvitt.

Sommaren 2015 blev jag friskförklarad. Alltså förra sommaren, oj vad tiden går. Visst kommer tankarna tillbaka ibland. De finns där i bakhuvudet som en del av mitt förflutna. Men jag vet hur jag skall hantera dem. 

Det har alltid varit jobbigt för mig att prata om kroppen, även nu, men jag tror jag nu hittat en balans och börjar så småning om tycka det känns ok att komma med till stranden och klä av mig till bikini. Det här är en historia i sig, som kanske förtjänar egen helt egen text. Vi får se. Min kropp har förändrats och jag har förändrats. Något som är intressant är att jag känner mest skam över den period efter anorexin, som fortsatte med matmissbruk åt andra hållet. Från att ha total kontroll till ingen som helst. Det känns vridet att det är så. Är det för att den såkallade normen har fått oss att tro att gå upp i vikt är mer skam än ner? 

                      

Jag kommer inte lägga upp några före och efter kroppsbilder. Min kropp har förändrats men alla former har varit okej för sig, det är bara min sjukdom som fick mig att tänka annorlunda. 

Men. Det var inte bara det som tyngde mitt sinne. Jag insjuknade då även i depression som har hängt med sedan dess. Det var väldigt jobbig under många år innan jag gjorde något åt det. Den känns mer kronisk i dagens läge eftersom jag än idag inte klara mig utan att tugga mitt piller varje morgon. Det känns som om jag fastnat och går på samma väg, där jag gör små små framsteg nu som då. Jag brukar trösta mej med att jag är i en väldigt känslig ålder. Då det händer mycket på en gång och stora livsförändringar sker blir det lätt en börda för de som haft psyket svajigt. Vi får se vad som händer i framtiden. Vi kan kalla framtiden för Unknow Pleasures.

Jag önskar dock att i framtiden skall jag klara mig utan att tugga piller. Det känns inte som en långsiktig lösning utan jag vill också få igång min egna serotoniproduktion. 

Det känns lättare att skriva ner allt detta i ett blogginlägg som jag kan låtsas att ingen egentligen läser. Men att tala om mitt förflutna är alltid jobbigt. Dock tror jag det är bra att diskutera om jobbiga händelser. Det blir som lite terapi lixom. 


Tack vare att man en gång var in i väggen så blir det lättare att det blir för mycket för mig och jag har en lägre gräns. Jag försöker ofta arbeta i takt med resten, men många gånger får jag svälja min stolthet då känner att jag bara inte orkar mer. Men det är som det är, som jag brukar säga och jag lever en dag i taget. Jag har hittat fram till en vardag som fungerar för mig just nu och det går bra, jag måste bara kämpa lite extra för att hålla det stabilt.

Jag mår ofta bra och har hittat ting som gör mig lycklig. Mitt liv handlar relationer och vänskap, de e så jäkla viktigt att ha bra personer runt om sig, och lika viktigt är det att man behandlar dem bra. 


Jag fastnar allt för lätt i vardagens stress och ser mig nu som då i spegeln och måste riva ner mig till verkligheten, vad som nu är verkligheten. Då brukar jag säga  att jag tappat mitt zen och måste hitta tillbaka. Höh.

To Be Continued



I morgon kommer sista delen!
Den kommer jag också att linka HÄR.

Publicerad 23.05.2016 kl. 15:15

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.


Namn: Malin
Kallas: Malle

Ålder: 23

Utexaminerad: Kulturmontör

Pågående studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Från: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra "hem"orter: Houtskär, KimitoÅbo

   


Vill du skicka kärleksbrev?
malin.m.l.lundstrom@hotmail.com