Back On Track

Nu kände jag att det var dags. Jag är tillbaka. Back on track.


INNEHÅLLS VARNING: Undvik att läsa detta om du på något sätt triggas av dessa ämnen: Psykisk ohälsa, Depression, Självdestruktivitet, Ångest, Självanalys, Personligheter, Självhjälp, Identitet, Förvirring och Ätstörningar.


Har du sett den animerade Disneyfilmen "Inside Out"? Filmen som handlar om känslorna glädje, ilska, avsky, rädsla och vemod. Känslorna visualiseras som figurer i hjärnkontoret. Glädjen hamnar på villovägar och de övriga känslorna kämpar med att hålla personen, vars hjärnkontor de fungerar inuti, i skick.

Det är ungefär så jag visualiserar det som pågått inom mig i snart ett decennium. Glädjen är på villovägar.


Låt mig förklara

Vi har ju alla fullt upp med våra egna liv, och här kommer ännu en till livshistoria om ännu en person. Men. Man är ju bara människa.

Kanske just du tycker det här är givande, kanske till och med intressant. Jag är ju ingen speciell. Men det är kanske det som är grejen. Jag är precis som alla andra.

För att öppet skriva om sig själv har jag bara släppt taget om känslorna kring det. Distanserat. Det är bara bokstäver på papper. Ord i meningar. Meningar i kapitel. Kapitel i en bok. Bok i en bokhylla. Eller nåt liknande. Vi måste sluta skämmas över vårt mående. För de e ju de ja gör. Skäms. Skrivandet och förtydligandet av ens jakt på jaget i form av ord är terapeutiskt för mig. Det är även skapandet i sig som är tillfredställande. Att skapa text. Bokstäver. Ord. Meningar. Kapitel. Innehåll.


De här blir en lång historia. Hämta popcorn om du tänker läsa.


Jag har ett behov att förklara mig. Berätta om hur jag mått, vad som hänt, hur det varit, varför jag betett mig som jag gjort, varför jag inte hänger på. Men jag gjorde aldrig det. Vet de vart jag blev av? Tror de att jag ignorerar, är sur, är lat eller inte bryr mig? 

Vad säger man ens till någon som man inte kontaktat på ett halvår, ett år... Kanske de heller aldrig undrade? Var jag någonsin viktig. Ni ser. Självförtroendet är ännu under bearbetning. Sen rinner allt ur sanden och man vet inte riktigt var man skall börja.

Det här behovet att förklara har ju sitt ursprung från något. Är det känslan av att betyda något för någon?  Ha en mening eller vara viktig?

Jag vill berätta. Men gör det ej. Jag vill förklara. Men gör det ej. Detta behov i att förklara sig växer sedan bara mer och mer ju längre jag lever i en ytlig lögn och aldrig faktiskt delar med sig. Sen känns det som det är försent. Och jag bara försvinner. Isolerar mig. Det känns meningslöst. Det är inte värt att börja förklara. Behövde jag ens någonsin förklara? 

Bekräftelse?

Jag tvekade länge för att publicera saker. Att blotta mig själv. Var det för uppmärksamhet? Var det för nån svag dröm om att bli rik influencer? Var det bara för att, igen, förklara. Var det för at jag älskar skapandet. Skrivandet. Har jag något att säga? Det som gjorde att jag fortsatte en tid till var för att jag hade en fascination för att samla "mig" på ett ställe. Mina tankar och funderingar. Mina bilder och idéer. En slags plattform för mig att hitta tillbaka till mig då jag går på villovägar. Är det nån narcissistisk fascination eller bara en förvirrad själ?

Jag är egentligen bara en liten fjärt i universum. En helt vanlig person mitt i smeten. Ingen märkvärdig. Jag är din vän. Din granne. Din mamma. Din syster. Jag är du.

Jag har alltid haft en fascination för människors beteende, de sociala djuren. Men alltså, jag är ju inte någon Jung, Freud eller Nietzsche direkt. Vem de nu var. De var ju sist och slutligen vansinniga vita europeer. Jag har alltid haft intresset och det blivit lite av en hobbyverksamhet. Jaget. Psyket. Beteendet. Människorna.


Var har hon varit då? Kanske någon undrar. Kanske inte. Ingenstans är mitt svar. Absolut ingenstans.

Senast jag skrev just här, var ungefär just precis innan ja sjönk ner i den djupa, mörka gropen igen. Ganska ordentligt också. Eller alltså gropen har jag varit i i ett decennium. Men receptbelagda substanser har fått mig att klara av vardagen. Skapat illusionen av att vara uppe ur gropen.

Jaja ja kan sluta använda metaforen GROPEN. Jag. Är. Kroniskt. Deprimerad. Punkt. Eller står det på pappren. Fast kroniskt kallas det om man lidit av det en längre period. Ibland mår ja ju bättre och ibland sämre.

Kronisk. De som tycks beskriva hela mitt framtida liv. De låter som något jag kommer leva med hela mitt liv. Ja vill tro nåt annat. Jag tror det finns en underliggande orsak. Eller? Men man får inte mycket hopp från sjukvården. Eller är det redan där i namnet det redan är fel. "sjuk"vården... Vi vårdas bara då vi är "sjuka", men inte före vi blir och efter vi varit. Vem som helst skulle nog ge upp litegrann om en får höra "du måste vara bredd på att du måste förmodligen äta medicin hela ditt liv" och sen händer inget annat än att man kan komma och prata av sig nån gång i månaden. Då man mår dåligt, mår man för dåligt för att orka bearbeta psyket, då man mår bra, mår man för bra för att komma in på allmän terapi. Handlar allt bara om pengar i vårt samhälle? Vad har hänt med vår system? Har människan tappat sitt empati, sin sympati, sin civilkurage. 


Det har varit svårt för mig att förstå att depression är en sjukdom, och inte bara att jag är lite koko i huvudet. Nog för att jag nu är lite koko också men... Jag försöker måla upp liknelser med andra sjukdomar, för att inse att piller ibland kan vara enda lösningen.

Diganos. Va är det egentligen. Identifierar de mig? Som person? 

Anorexi
Ortorexi
Hetsätstörning
Blandätstörningar


Depression
Ångest
Social ångest
Panikångest
Kronisk depression

Där var det. Så nu kan vi fortsätta.


Orden som ja länge trott definierat mig som person. Som jag nu insett att inte är mer än bokstäver på papper. Behöver man ens en definition? 

Jag har levt på antidepressiva sedan jag var 15. Happypills som jag brukar kalla dem, för att försöka förvränga vad de egentligen är. Distansera.

Jag har några gånger under den tiden försökt avsluta medicineringen.

Jag har på mina äldre dar... >>ja nu sitter alla som är äldre än mig och skrattar hånfullt till att lilla Malin beskriver sig själv som gammal. Så har det egentligen ofta varit. Dendär åldern har på något sätt spelat så stor roll. Om jag umgåtts med någon äldre så..."vet jag ingenting om livet ännu", "du får se sen då du blir över *en viss ålder*" och så vidare. Jag menar vad har ålder egentligen att göra med ens livserfarenhet. Åldersdiskriminering i allmänhet är något som triggar mig - "du är för ung för detta jobb, du behöver mer erfarenhet", ja men ge mig erfarenheten då!? Okej, nu lugnar vi ner oss och kommer tillbaka till ämnet<<. Ja tycker att "på äldre dar" är ett roligt uttryck. Ok, så var det med det.

Jag har på mina äldre dar insett att jag värderar det naturliga nåt så ofantligt. Det har smugit sig på sakta men säkert under tiden jag experimenterat med att på ett naturligt sätt få bukt på min psoriasis i hårbotten.

Om du inte är insatt är psoriasis:

Jag har alltså då märkt att ju naturligare och renare jag är inifrån ut,  desto mer kontroll har jag över sjukdomen. SAMT märker ja av så stora skillnader med naturligt leverne och psykiskt välmående.

I och med det naturliga har jag haft svårt med att acceptera att jag behöver gå på substans för att må bra. I och med detta -> mitt behov att avsluta... Jag ville kunna uppnå ett substansfritt leverne. Vara naturlig. Ren. Pure. Är det så mycket begärt att man skall må bra av sig självt?

Och jag har kämpat. Jag har gjort allt för att klara mig på egen hand. Kämpat. Jag har tagit hand om mig. Jag har tränat och motionerat. Ätit rent och naturligt. Jag har utmanat mig själv. Jag har sovit tillräckligt. Jag har mediterat.

Men sen sist och slutligen orkar man inte kämpa för att må bra. Man vill bara vakna och vara redo för dagen.

Det är en helt annan upplevelse att göra alla dessa aktiviteter ovan för att börja må bra eller utöva dem när man mår bra, för att man mår bra. Tvånget försvinner och man börjar njuta.


Identitetskrisen. 1 & 2.

Något som gjorde det svårare för mig att hantera happypills och icke var att jag inbillade mig att jag var två helt olika personligheter med och utan.

Jag fick för mig att det positiva och energiska jaget som jag blir då jag går på medicin (läs: mår bra) inte är jag. Det är något som kommer i pillren. En personlighet intryckt i de små kapslarna. Det stämmer ju såklart inte. Men man får ju lite vanföreställningar sådär nu som då.

Gjorde pillren mig till den där bättre, roligare, gladare personen? Vem var jag utan dem?

Jag insåg sedan att den där bättre personligheten finns inom mig. Det har alltid funnits där. Den är bara gömd. Den visar sig bara mer då jag mår bra.

Om jag tänker tillbaka har de ju alltid funnits där. Alla sidor. I min barndom. Jag hade den kreativa, spralliga, energiska och entusiastiska sidan. Som har så mycket passion för allt och vill alla för väl. Det kommer inte levererat i ett piller. Men jag har också den lugna, inåtvända, analytiska och filosofiska personen i mig.

Men att  jag skapar dessa personer är ju någon slags försvarsmekanism för mig själv tror jag. Att distansera mig från den jag är då jag mår olika saker. Försvara mina beteenden kanske? Det är ju förstås inte olika personligheter. Allt hör till samma. Jag. MEN det är bara vissa sidor som visas beroende på hur jag mår. Båda delarna finns alltid där. Men visar sig mer eller mindre vid olika tidpunkter den andra sitter där i bakhuvudet och avvaktar.


Anpassad

Då det går en lång tid sedan man känt genuin lycka och tillfredställelse, glömmer man bort vad det är och hur det känns. Man anpassar sig till nuet man har. Det blir ens normala.

Att inte känna en mening med något.
Att inte ha intresse för det som vanligtvis intresserat en.
Att gråta om kvällarna fast man inte riktigt vet varför.
Att sluta gråta för känslor slutar existera.
Att sluta kontakta folk.
Att sluta bry sig om folk.
Att isolera sig sakta men säkert.
Att se negativ på allt.
Att glömma bort att det finns positiva tankar.
Att va irriterad.
Att vilja va i fred, fast ändå inte?
Att ha kort stubin
Att känna sig ensam
Att meningen med allt man gör försvinner.
Att man tomt stirrar ut i intet och ser ingen mening att stiga upp ur sängen.
Att känna sig tung, dåsig och äcklig. Äckel. Äcklet.
Att känna sig värdelös.
Att va trött. Så trött. Så trött.
Att kroppen värker
Att huvudet värker
Att vandra i en oändlig dimma
Att vara osynlig

Det blir ens normala.

Det är därför det brukar ta så länge för mig att inse att söka hjälp. Igen.

Man vill ju tro att man skall känna igen varningssignaler då man levt med detta hela sitt hittills vuxna liv. Nog känner man egentligen igen dem. Men man ignorerar dem. Man vill inte tro att det är sant. Inte igen! Jag som just tagit mig ur gropen. Man vill inte inse att man är på botten igen. Bara den tanken är redan utmattande.

Då jag blir psykisk sjuk blir jag även fysiskt sjuk.

Det kan börja med förkylning. Men sen ger mag- och tarmsystemet upp. Sen ger immunförsvaret upp. Sen får jag flare-ups från psoriasisen som sen även läggs märke till i leder, knä och kropp. Allt sitter ihop. Allt blir en enda smörja. Ja smälter till en hög i soffan. Tar mig inte upp längre.


Självförakt

Trodde jag det skulle leda till selflove om jag tänkte negativa tankar om mig själv innan jag ens tittade upp från golvet in i spegeln? Va trodde jag det skulle leda till då jag ställer mig framför den silvriga reflekterande ramen och tänker. Äckel.

Jag inser sedan. Jag förvärrar ju allt själv. Skapar jag min egna depression? Sätter jag mig i en ond cirkel? 

På Youtube såg jag ett videoklipp på Sadhguru som föreläser om "Insight into depression"

 

"If you are capable of causing depression to yourself, you are able to generate substantial amount of intense emotions and thoughts, but in the wrong direction"

"So you are strong enought to cause depression to yourself, unless you are pathologically ill which is just a small number of people, rest are all self-created"

"The line between sanity and insanity is very thin, people keep pushing it."

Det fick mig att tänka. Orsakar jag detta själv?


Bekräftelse

Jag har alltid haft svårt att veta var jag har vänner och bekanta. Jag lyssnar på dem, visar empati, engagerar och intresserar. Men öppnar aldrig upp mig själv "för jag betyder inget", "de har fullt upp med sitt". Självförtroendet kommer förmodligen i samband med måendet. Sitter det till och med i arvet att ta andra i första hand för en själv? Från min mor? Min mormor? Att fokusera på andras viljor och önskningar och gömma sina egna. Vi påverkas ju av våra nära. 

Det är därför jag alltid känt mig avlägsen. sist och slutligen ensam. Vänskapen har blivit att handla om den andre. Men jag har orsakat det själv. De är ju i och för sig ett väldigt martyriskt beteende. Men det är väl så min vänskap fungerat. Eller rättare sagt inte fungerat.

I efterhand har jag insett att jag har tagit an mig någon slags inövad anpassningsroll till att gå vidare utan att ge ifrån mig.


Bakgrund uppväxt

Min uppväxt spelar stor roll i vad jag blivit. Vad är det som hänt under uppväxten. Något som jag tror påverkat den jag är idag är alla förflyttningar som barn. Det tär på en att flytta. Vilket jag först inser nu långt, långt efter. 

Jag tog på mig någon slags roll. Jag anpassade mig till den nya situationen. Skapade ett engagemang. Tog en roll som ansvarstagande. Det var mitt sätt att socialisera. Jag var redan automatiskt inställd på att stänga av när som helst och fortsätta till nästa ställe. 


Förlåtelse

Att förlåta någon som inte bett om förlåtelse är svårt. Någon som gått vidare utan bekräftelsen. Att själv sedan förlåta för att kunna gå vidare. Hur gör man? 

Att förlåta sig själv är ännu svårare. För sina tankar om sig själv. För sitt beteende. För hur man behandlat andra och sig själv.


Vuxen

När går man ens från ung vuxen till vuxen? Kanske jag inte ens kan kalla mig vuxen ännu?

Men det känns som jag har lämnat allt det där bakom mig. Då jag ser tillbaka ser jag en annan person. Jag förstår också hennes beteende. Jag förstår varför. Men jag jag kan inte låta bli att tycka synd om henne. Lilla Malin. 

Back on track

Jag fick lov att börja från början.

Ni förstår. Vad som helst som inte var negativt och som jag kunde till och med tro på. Åtminstone försöka tro på.

Och det går långsamt. Lite i taget. Steg efter steg. Och jag kämpade. 

Men här är jag nu igen. Jag var fast i dimman en längre period. Men nu har jag stigit över gränsen tillbaka. Nu är jag back on track. Jag lever igen. Lever ut menar jag. Inte bara överlever. Jag har börjat ta mig själv i första hand. Följa mina drömmar. Jag känner entusiasm igen. Jag vill upptäcka. Jag vill uppleva. Jag känner passion. Jag känner igen. Jag har känslor igen. Jag hoppas detta kan vara för evigt.

Och kanske. Kanske jag kan komma till förståelse att ett piller om dan håller doktorn borta från stan

Jag är alltid orolig för sen. Men jag vill njuta lite nu. Bara leva lite först. 

Det här blev en enda röra. Kommer man någonsin förstå sig på sig själv? Det är ett evigt mysterium.


Källor

Psoriasis, 117. Tillgänglig: https://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Psoriasis/ Hämtad 26.06.2018

Psoriasis, Mediespråk. Tillgänglig: https://www.mediesprak.fi/sprakrad.aspx?id=536#.WyilJaczZ3g Hämtad 26.06.2018

27.06.2018 kl. 11:26

Raw

Det här börjar nästan bli en matdagbok. So be it. Det är min passion. Hörde någon nämna citatet: "doesn't matter, just enjoy it", som användes som livsmotto. Låter som ett smart livs-quote tycker jag. Tror ja ska köra på de.

Min andra hälft fyllde år förra veckan och jag ville göra nåt gott för att fira livet. Någonstans i Youtubevimlet såg jag en typ som bakat en "Raw Vegan Tiramisu Cheesecake". Endast namnet fick snålvattnet att rinna. Så. Jag gjorde en sådan, och tog några bilder. Jo jag plockade några blad från min nejlika också. Just for the photos.

Vill du veta hur jag gjorde? Fortsätt läsa. 

Först då man läser allt kan man tänka att det låter lite väl invecklat. Men har man fixat alla ingredienser och vet vad man skall göra är det bara att tuta och köra. Kakan har tre lager. Läs igenom allt förrän du börjar. 

Det här är ingredienserna:

Botten

  • 1.2 dl hasselnötter
  • 2.4 dl mandlar
  • 7 färska dadlar
  • 1 msk kaffe (pulvret) 
  • 2 kryddmått vaniljpulver
  • en nypa sea salt

Moussen 

  • 3.5 dl cashewnötter (som du har blötlagt under natten)
  • 1.7 dl förska dadlar 
  • 0.7 smält raw mörk choklad
  • 0.5 dl agave
  • 1.5 dl mandelmjölk (rumstemperatur)
  • 4 msk kokosolja (smält)
  • 0.7 dl kakaopulver
  • 2 msk kaffe (pulvret)

Kräm lagret

  • 1.2 dl cashewnötter (som du blötlagt under natten)
  • 1.5 dl kokosgrädde/mjölk (det tjocka övre lagret)
  • 3 msk kokosolja
  • 2 msk agave
  • 2 kryddmått vaniljpulver

Topping

  • Nötter
  • kakaoupulver

Börja kvällen innan med att lägga cashewnötterna i blöt. Jag lade dem i två skilda skålar för de olika lagren för att inte behöva mäta upp igen sen.

Btw. Det är konstiga mått eftersom receptet är konverterat från ett amerikanskt med "cup" som mått.

Morgonen efter kan du börja med kakbakningen. Då slänger du ihop botteningredienserna i en matberedare och mixar tills det är en kladdig historia. Sedan pressar du ut den i en form med löstagbar kant, gärna en mindre sort om man vill ha den att se högre och ståtligare ut.

Jag använde en 25,5 cm's (i diameter) form. Som jag tror egentligen var lite för stor, den blev inte så hög å ståtlig som jag önskat. 

Sätt formen med bottensmeten i frysen medan du börjar med mousse lagret. Mixa mousse ingredienserna tills det är en mjuk, len smet. Häll över bottenlagret och tillbaka in i frysen. 

Nu får du vänta en stund på att mittenlagret fryser till innan du häller på nästa lager. Annars kan de blandas ihop och inte alls bli så fint som det är meningen att den ska bli. 

Sen fortsätter du att göra kräm lagret. Mixa ihop ingredienserna tills det är en mjuk och krämig konsistens och häll över mousse lagret. Efter det kör du in allt i frysen i ca. 4 timmar (jag tror jag hade lite mindre, blev för sugen, hehe) 

Den måste tina lite innan man kan skära, så medan du väntar kan du dekorera och fotografera och instagramma. 

Btw. Kakan är väldigt mättande. Så börja med liten bit.. säger den som fick foodcoma av en kakbit. 

Hoppas du tar dig tid att laga denna himmelska kaka. Värd varje minut!

22.08.2017 kl. 10:18

Vad jag ätit i sommar

Hejsan hoppsan. Här på bloggen har det varit lite sommarlov. Men nu fick jag för mig att jag ville dokumentera sommarens recept och maträtter för att ha för framtiden till de dagar inspirationen inte flödar lika bra, men också dela med mig till andra och kanske till och med inspirera litegrann.

Här kommer sommarens favoriter. Allt jag publicerar är här glutenfritt, sockerfritt, växtbaserat och naturligt. Here we go:

Smoothie Bowls

Börjar enkelt med lite smoothiebowls eller nicecream's eller fruktsmörja. Vad man nu vill kalla det. Detta brukar jag börja min dag med eller mixa ihop som efterrätt då jag är sugen på sådant. Basen är frysta bananer sen kastar ja i och på allt möjligt jag är sugen på. Ibland blir det blåbär, ibland blir det mango. Beror på vad som finns hemma och vad jag hittar i skåpet. Ingredienser jag ofta smyger ner är chiafrön och spirulina.

Skagenröra

Här är något som passade utmärkt till midsommarfirandet men också till kvällsmyset med lite hummuschips. Vegansk skagenröra! (På bilden ser ni Reissumies "Tosi Tumma" som inte är glutenfritt som jag ovan lovat att allt skulle vara, men sambons macka såg helt enkelt mer fotovänlig ut). Vi blandade ihop olika recept o. körde på det som lät frestande. 


1dl växtbaserad naturell majonäs
1dl Oatlyfraiche
0,5 dl hackad dill 
3 msk TÅNGrom (eller tångkaviar, va de nu heter) 
100g fast tofu (hackad i små kuber) 
2-3 krm liquid smoke 
Halv pressad citron
Örtsalt
Halv hackad rödlök

Blanda ihop allt å njut!

Toast

Toast är något som passar perfekt till mellis eller som lätt-lunch. På min toast brukar jag smörja tahini, Oatly's "PåMackan", soygurt eller hummus.  Ovanpå brukar det bli salladsblad/spenat/ruccola, någonting grönt i alla fall.Till det brukar jag steka lite tofu som jag kryddar med alltmöjligt skoj. T.ex. örtsalt, gurkmeja, paprikapulver (eller RÖKT paprikapulver (NY UPPTÄCKT!! GOTT)) och peppar. Gott och snyggt. 

Smoky Almond Cheddar Spread

Denna smörja är perfekt på smörgås eller kanske som dipp, vad vet jag, och kommer från min nyköpta receptbok "This Cheese Is Nuts". Boken är fullproppad med veganska ost-recept och detta recept var något jag försökte mig på som en enkel introduktion för att sen fortsätta med alla andra spännande recept. Jag tänkte dela med mig av detta recept så här sneaky som jag omvandlat till våra standard mått. 

Smätta allt ner i din matberedare och mixa till en len smet. 

3 dl mandlar (som varit blötlagda över natten)
2 dl burk-pimientos (eller nån slags inlagt paprika) och 1,5 dl av burk-lagen
1/2 dl näringsjäst/bjäst
1 kork liquid smoke
1 pressad vitlök
sea salt enligt smak

Jag rekommenderar verkligen att införskaffa boken om man är intresserad av växtbaerade ostar och spreads. 


Okej, nu tänkt jag fortsätta med lite matigare grejjor.

Pizza med batatbotten

Det som ni ser ovan blev jag och sambo väldigt stolta över. Batatbotten som är glutenfri och håller ihop bättre än nåt glutenfritt vi bakat förr (att jämföra med t.ex. blomkålsbotten som inte alls höll ihop)

Så här gör du: du tar 2 stora batater som man kokar å sen slänger i en matberedare med 3 dl valfri mjölblandning (jag använder en glutenfri mix) (eventuellt mer tills konsistens är najs) Förgrädda i 200 grader i ca. 10 minuter. Å resten gör man som vanligt då man gör pizza. 

Vårrullar och sushi 

Asiatisk mat lockar alltid och är även lätt att göra hemma. På första bilden ser ni några vårrulle-korvar som vi fyllt med färsk tofu, MASSA koriander, sallad, spenat, morot, gurka och hackade cashewnötter. Till det hade vi fullkornsris och en sås gjord på: sojasås, jordnötssmör, chilisås och hett vatten. 

Vidare till sushin. I stället för sockrat vitt ris använde vi fullkornsris. Och eftersom de int blir klibbigt mixade vi de. Sen kasta vi i lite quinoa på samma gång i risblandningen. Innehåll i rullarna är: ångkokt morot, gurka, stekt tofu, avokado, TÅNGrom/kaviar och en rolig ingefära-lime-koriander röra ja slängd ihop. 

Bönbollar med svampsås och råsa rotmos

Receptet till detta har ni HÄR. Frukansvärt gott. Till detta hade vi kålsallad, sockerfri lingonsylt och dijon senap. I svampsåsen hade vi hälften champinjon och hälften kantareller.


Det var det jag hittade bilder på så här på rak arm. Om detta uppskattas eller om jag får för mig att dokumentera mer mat kommer det kanske upp mer av detta i framtiden. 

Matlagning är en fröjd för mig och sambo och vi vill alltid testa på nya recept eller blandar ihop något ur fantasin. Viktigaste att tänka på för att lyckas med sin matlagning är att smaka av för att veta hur det smakar och känna efter om det behöver mer av någon krydda t.ex.

Hej så länge. Hoppas alla har en god fortsatt sommar.

05.08.2017 kl. 15:25

Smörgåstårta

Jag blev inspirerad av alla examensfester och fikabjudningar som sommaren bjudit på och ville försöka skapa min egna smörgåstårta. En växtbaserad, glutenfri och naturlig. Så här gjorde jag. 

Eget bröd orkade jag inte laga, så jag skaffade min favorit glutenfria frysta variant i två olika sorter. En limp-variant och en mörkare som jag tinade upp och blandade om vartannat. "Fria" är märket på glutenfria bröden som jag gillar. Man får se till att göra någon slags tetriskonstruktion med brödskivorna och se till att man inte sätter dem på samma sätt varje lager, då finns det chans att tårtan faller i sär. 

Varje lager fick sin egna röra. Första lagret smörjade jag detta på: 

  • 500g fryst broccoli som jag ångkokade
  • en näve färsk timjan 
  • salt & peppar 
  • mixa

Andra lagret fick detta på sig: 

  • en burk soygurt
  • en burk soltorkade tomater (utan oljan)
  • salt & peppar

Högst upp lade jag denna tzatsiki: 

  • en Oatlyfraiche
  • halv riven gurka och urpressad
  • salt & peppar
  • 1 vitlök

På kanterna för att hålla ihop allt lade jag hummus, och den gör jag så här: 

  • En burk sköljda och silade kikärter
  • en stor klick tahini
  • 1 vitlök
  • en tesked Sambal Oelek
  • lite pressad citron
  • lite spiskummin
  • salt & peppar

Sedan prydde jag med gurka, tomat, TÅNGrom, ärtskott och citronmeliss. Voila. Testa gärna om du blev inspirerad! 

 

08.07.2017 kl. 11:15

Resultat

Mitt pastasug resulterade i bönpasta blandat med en chili-tomat-salsa och stekta champinjoner. 

Jag twistade om salsan lite enligt egna smaklökar och receptet blev ungefär så här: 


10 stora körsbärstomater
10 små körsbärstomater
1 stor chili 
2 medelstora rödlökar
1 jättestor vitlök och 2 små
0,5 dl kallpressad olivolja
0,5 dl mörk balsamico
1,5 msk agave
Nästan en hel kruka basilika
Flingsalt

 

Tomaten, löken och chilin stekte jag snabbt på hög värme för att få fin yta och en god smak samt chilin får en sötare smak då man hettar upp den. Helst skulle jag slängt det på en grill, men en sån har jag inte nu, så stekpannan fick duga. Sedan skivar jag allt i lite mindre bitar, slänger allt i en lagomstor skål och kastar med basilikan, honungen, balsamicon, olivoljan och flingsaltet. Sedan mixade jag allt med stavmixer och MUMS. 

Den här röran blandade jag med bönpastan och slängde på stekt champinjon. Jag rekommenderar. Testa! 

27.06.2017 kl. 17:00

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 
Här är min lilla portal för mina funderingar.
Välkommen till min värld.


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.
Liten uppdatering HÄR.


Namn: Malin
Kallas: Malle

Ålder: 23

Utexaminerad: Kulturmontör

Pågående studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Från: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra "hem"orter: Houtskär, KimitoÅbo