käk

Jag är så glad över att min andra hälft har blivit upplyst kostmässigt och börjat intressera sig i kost & hälsa och hittat en växtbaserad väg tillsammans med mig. Jag har märkt på sistone att vi faktiskt kompleterar varandra väldigt bra i form av matlagning och bakning.

Min sambo har funnit ett stort intresse för matlagning och experimenterar med olika recept och kokböcker för att skapa den ultimata batatgrytan eller den smarrigaste spenatsoppan. Jag är ju själv också väldigt intresserad av matlagning men min sambo har nog tagit ledningen i detta race. Det race som däremot jag leder i är i bakningen!

Som jag nämnt tidigare undviker jag förutom animaliska produkter, även gluten och socker och försöker med hjälp av recept och kokböcker komma fram till det ultimata brödet eller den mest himmelska rawkakan. Något som jag ofta knåpar ihop och inte kan få nog av är rawbollar i olika smaker och former. Det är perfekt till kaffet eller som återhämtning efter en länk.

Tänkte dela med mig av några recept på Rawballs jag brukar utgå från.


Jag brukar ofta köra på högt då jag blandar ihop rawbollar, men dessa mått är ungefär vad jag brukar utgå från.

Energibollar

2 dl havregryn
1/2 dl linfrön
1 dl russin 
1 tsk kanel
1 nypa salt
1 tsk vaniljpulver
1,5 msk honung eller agave
1/2 dl mandelsmör
1-2 msk vatten

Mixa allt förutom russinen, som du först rullar in i bollarna då det är rull-dags. Sätt dem sedan i kylen eller frysen. 

Eferrättsbollar

12 st färska dadlar
2 dl nötter ( t.ex. cashew och mandlar) 
2 msk okosolja
2 msk raw kakao
2 msk starkt kaffe
kokosflingor

Mixa allt och rulla till bollar i kokosflingorna. Ibland då jag inte haft nötter har jag smättat i havregryn och extra kokosflingor i bollarna. Sedan in i kyl eller frys.

Dessa bollar är så enkla att göra och man kan mixa och matcha med olika ingredienser. Ibland rullar ja dem i lakritsrotspulver t.ex. NAM.

By The Way har jag länge suttit och försökt knåpa ihop en liten kokbok med mina favorit kustomiserade recept. Detta är dock något jag inte kommer mig för att knåpa på så ofta, så processen för denna lilla kokbok är ganska lång och uttragen. Men vem vet, kanske jag smättar upp en pdf form av en färdig kokbok här någongång i framtiden.

Publicerad 24.06.2017 kl. 22:06

mindfuleness + app + tips

Jag fick nys om en mindfuleness-meditations-app via en bekant och var först ganska skeptisk men ville ändå pröva. Jag har länge haft svårt att lyssna på ledd meditation (eller något liknande) i form av en långsam och låg röst som pulsar i takt med andetagen. Jag har som inte riktigt kunna ta det seriöst och fokusera på innehållet. Men jag har länge velat komma någonstans med min mediation och försöka utvecklas såpass att jag inte skulle behöva ledning utan kunna frigöra mina tankar på egen hand. Nu känner jag dock att jag ändrat inställning och insett att hur innehållet framförs inte är så viktigt för mig längre. Jag tar inte åt mig sättet informationen presenteras på utan endast innehållet. Jag är lite stolt över mig själv att jag kunna släppa taget av vikten av hur och i stället fokusera på vad.


Så, ja. Appen. Appen jag har testat en tid nu heter "Mindfuleness (app)" och var den populäraste i App store (tror jag). Jag gillar att mindfuleness har blivit såpass "inne" att det numera finns appar som hjälper en på traven. Detta gör ju tröskeln lite lägre.

Som en början får man delta I en fem-dagars-challenge och försöka hitta en stund varje dag att sätta sig ner och fokusera på andingen. Varje dag har olika fokuspunkter och syften. Efter det kan man fortsätta använda appen och med att ställa in tid och om man vill ha ledd eller icke ledd meditation med bakgrundljud eller inte. 

Man kan även ställa in i appen att få åt sig skickade inspirerande citat varje dag, vilket jag tycker är lite skoj. Påminner lite om Yogi tea's livs-citat på tepåsarna. 

Det negativa - men väldigt förståeliga är att om man vill komma åt mer information, en större variation av ledd meditation och kurser inom mindfuleness, så kostar det. Man kan bli premium-användare en slant i månaden eller en större summa en gång per år. Premium är något jag själv inte testat på och känner att jag inte kommer gå till någon sådan nivå vid denna tidpunkt utan jag nöjer mig med det som en gratis-användare kan ta del av. 

En annan kul grej är att varje gång man öppnar appen och allt laddar påminns man om att ta ett djup andetag och varva ner. Fokusera på andningen. Andningen är botemedlet för stress, ångest och oro. Bara man skulle komma ihåg att tänka på det varje gång man utsätts för någon sådan känsla. 

Publicerad 21.06.2017 kl. 21:25

sociala medier

För att bolla vidare på det jag nyligen skrev om, att jag kände skuld och var nere på grund av att jag kände olust, började fundera på hur jag publicerar min vardag på sociala medier. 

Vi följer varandra och massa andra influencers på t.ex. instagram. Majoriteten av bilderna är glada, fina, lyckliga, #lovelife. 

Just det där om att jag har en skit dag och jag stirrar i taket på grund av olust finns inte med. Men vill vi se det?

Jag kan dra paralleller med mitt senaste egna Instagram-beteende. Jag insta-"storade" en fin frukost och lekte med skrivstils-lettering, jag postade manikyr och postade en vacker lunch. Hur tolkar de andra mina bilder? Provocerar jag? Förvrider jag verkligheten? Är instagram vår nya verklighet?

Jag förklarade inte att jag hade olust och att jag inte ville någonting. Jag förklarade inte att jag suttit i soffan hela dagen och inte rört mig ur fläcken, jag förklarade heller inte att jag lackar mina naglar för att jag inte skall bita tills det blöder och inga naglar finns kvar. 

Hur tar mina följare mina publiceringar? Blir man provocerad för att jag endast fotar vacker mat och blommor? Eller visar jag annat också? Vad publicerar jag egentligen? Är jag realistisk med hur man tolkar mitt material? Förstår man att jag nog äter smörja ibland? Eller upplever man det som så att jag pryder min smoothieskål med bär och frön i fina planerade möster varje gång jag äter. Förstår man att det är endast för att få ett vackert foto just då. Förstår man att instagram inte är min verklighet, utan bara en del, en förskönad del.

Diskuterade med sambo angående den ofta förskönade verkligheten som publiceras. Jag kände mig träffad utan att ens komma ihåg vad jag publicerar och hur verklig jag egentligen är. Först blev jag upprörd och försökte försvara - vilket kanske är en ganska normal reaktion då man känner sig träffad. Jag försökte sedan se på mitt beteende objektivt. Vi diskuterade att man nog faktiskt ibland kan börja må dåligt av att se så mycket överlyckligt, uppsatta poser och glada skratt och lovelife hashtags. Kanske för att man önskar det skulle se ut så varje dag. Kanske för att man vet att man inte har förutsättningarna.

Men vill man se "idag mår jag piss", "idag orkar jag inte laga mat"? 

Borde man publicera sånt, för att visa sin egentliga verklighet. Misstolkar specifikt den yngre generationen en?

Jag tänker på min lilla styvsyster som är duktigt på att använda sociala medier. Hur tar hon det? Hur uppfattar hon allt som publiceras? Blir hon påverkad? Upplever hon att Snapchat är verkligheten? Kommer hon att känna misär för att hennes vardag inte ser ut som influencernas? 

Varför använder jag Instagram t.ex? 

Jag gillar ju att fotografera och att redigera bilder - som kanske går hand i hand med mitt intresse för grafisk planering. Men varför publicerar jag dem? Är det för att skapa ett online minnesflöde för mig själv? Är det för grupptryck eller är det för att jag vill informera mina vänner om vad jag sysslar med? Är det för likes och kommentarerna?

Jag vet inte. Lite av varje kanske? 

Detta är lite av min inre konflikt just nu. Funderar du på något liknande? Har du tänkt på följderna av allt som publiceras och som du publicerar? 

 

 

Publicerad 21.06.2017 kl. 14:00

skuld

Ibland, eller ofta, känner jag skuld för att jag inte gjort något jag egentligen velat men inte orkat eller kommit mig för. Ok, det där lät lite flummigt. Kan försöka förklara. 

I går var det underbart väder, solen sken och termometern sod på 22+. Jag tänkte på att jag egentligen borde komma ut, kanske på en promenad, försöka hålla igång min kondition, men jag bara satt på soffan och kollade på o-stimulerande tv-shower. Det var lite som om jag straffade omedvetet mig själv genom att inte göra det jag vill göra. Sedan försöker jag intala mig om att det är okej att slöa i soffan. Solen kommer någon annan dag också. Men ändå känner jag skuld. Eftersom jag inte gör det jag innerst inne vill göra.

Det här kanske kan bero på olusten jag känt på sistone. Eller oinspirationen. Jag lixom har inte känt något driv. De finns förmdoligen många förklaringar till varför jag känner obalans och orsaken är egentligen positiv - men de kan vi ta senare. 

Jag har så mycket viljor - men ofta ingen energi. 

Publicerad 20.06.2017 kl. 13:24

driv

Jag har haft mycket problem med vilja och energi på senaste tiden. Känt mig oinspirerad. Så som det kan gå ibland. På grund av alla möjliga saker som händer och fötter. Men nu plötsligt en kväll fick jag inspiration. Och det mina damer och herrar och övriga har jag inte haft på länge. Så jag tänkte använda min inspiration och driv just nu denna sekund och försöka organisera min lilla virtuella värld här. 

Det händer mycket och litet i livet just nu. Mycket i mitt egna lilla hjärnkontor och kanske på grund av det litet i min omgivning. 

Jag har ibland suttit och funderat om jag tappat min drivkraft. Min inspiration. Vad vill jag egentligen? Vart vill jag komma? Vad är det jag brinner för?  

Varje dag blir jag dock bättre och bättre på att fokusera på mig själv i stället för att anpassa mig efter andras viljor och åsikter. Jag har kommit så långt att jag känner mig mer själv än jag förmodligen någonsin gjort. Vilket är positivt, men just nu känner jag av en svacka och hittar inte riktigt glöden. 


Om jag tänker tillbaka på min tid här på jorden har min existens och mening här fungerat mycket som en tillfredställare för andra i min omgivning. Jag har lixom fungerat som en verkställare för andras önskningar. Jag har spenderat fritiden på så sätt som andra vill, jag har levt för att anpassa mig. 

Detta är inte någon annans fel, utan jag har förmodligen inte vetat vad jag vill eller inte förstått vad jag vill. 

Jag har alltid värderat mitt umgänge så högt och viljat tillfredställa alla så pass att jag ofta glömt bort mig själv, vilket ofta lett till att jag slutligen känner mig tom.  

Jag har haft egna konflikter länge och funderat över varför jag inte är "så som jag var förr", har jag blivit tråkig? Var jag roligare förr? Vad har hänt? Varför omringar jag mig inte med stora kompis-gäng och varför festar jag inte var och varannan kväll? Men sedan inser jag - jag har börjat följa min egna väg. Jag gör nu sånt jag länge velat. Jag anpassar mig inte lika mycket längre. Jag kanske inte är omgiven av sådana som har samma intressen som mig och många kanske inte förstår mig, men jag klarar av att intressera mig i intressena på egen hand. Jag tycker ju såklart om mina nära och kära ändå och jag behöver inte endast gå min egna väg - jag vill inte vara ensam. Utan vill fortfarande ha en tillfredsställd omgivning. Lite av varje. 

Jag kanske inte gör saker som jag förut gjorde. Det är inte för att jag blivit "osocial" eller "lat". Det är för att jag för första gången i mitt liv följer mina viljor. Jag vill försöka göra det som får mig att må bra. Jag vill försöka fokusera på mina intressen. 


Visst tar jag ju såklart till hänsyn mina näras åsikter och viljor. Jag har börjat följa min egna väg litet mer bara. 

Flowerz for sum powerz

 

Publicerad 19.06.2017 kl. 20:20

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 
Hej på dig! Läs mer om mig HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.


Namn: Malin
Smeknamn: Malle

Ålder: 22

Utexaminerad Kulturmontör

Fortsatta nuvarande studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Hemort: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra hemorter: Åbo, Houtskär, Kimito

   


Vill du skicka kärleksbrev?
malin.m.l.lundstrom@hotmail.com