Farväl

För två veckor fick jag ett fruktansvärt besked. Det som känns mest hemskt är att jag är så långt borta, och kan inget göra. Kan inte stryka handen över hennes päls en sista gång, kan inte krafsa henne bakom örat. Kan inte känna på hennes hack i vänstra öronsnibben. Kan inte paja hennes nos. Kan inte lyfta henne i famnen och se hur hon sjunker ihop, sakta, i takt med mina andetag.

Min katt finns inte längre. Min katt blev påkörd. Min katts mördare körde därifrån utan att stanna. Utan att ens fundera att det där kanske var någons bästa vän. Det där djuret kanske var en så viktig familjemedlem. Att det där djuret höll i hop en familj i kris. Att det där djuret var min räddning då jag inte steg upp från sängen för att depressionen var för tung. Att det där djuret kom springande från sina gömslen då man ropade hennes namn. Molly. 

Hon var vår familjemedlem. Hon flyttade med oss alla sjuttioelva gånger, hon anpassade sig lika bra varje gång. Hon har varit med om det vi har. Hon har hoppat upp i famnen då man behövt henne som mest. Hon har sovit med mig varje natt då jag bodde hemma. Hon var den jag brydde mig mest om då jag ingen annan hade. Hon var den som inte dömde mig för ätstörning och depression. Hon var den som åt bredvid mig då jag försökte äta utan att räkna kalorier. Hon var den som mötte mig utanför vårt hem på grusvägen, då jag efter sjukledighet börjat gå i skolan och traskade hem igen efter en skoldag. 

Nu är jag i Helsingfors, så långt ifrån min katt, som inte lever mer, som är begraven i Jakobstad. 

Hon skulle ju leva ett långt och underbart kattliv. Hon skulle ju få bli gammal med oss. Hon var 14 år men ack så pigg. Hon hade många år kvar. 

Det skulle ju inte bli så här. 

Jag tog aldrig farväl av henne. Jag kunde inte klämma på hennes mjuka trampdynor för en sista gång. 

Det tar ont i hela kroppen av att veta att hon inte längre finns. Det var ju hon som fick mig att stå på fötter. Min mamma brukade säga på skoj att jag nog har någonslags "katt-terapi" ,men det stämmer. Jag slappna av med katten i min famn. Och respekten man känner för en halvt vild katt då hon väljer att komma i famnen. Då hon väljer att trampa med tassarna på ens mage. Då hon kryper upp med ansiktet under min haka och då man känner hennes andetag på halsen. 

Farväl Molly, du var så viktig för mig. Min svarta lilla kisse. 


 

10.11.2016 kl. 11:10

Ja vill

Ja vill va den som orkar.

Ja vill va den som kan komma hem från jobbet och ha energi till att "börja leva" när jag stämplar ut mig.
Ja vill va den som känner entusiasm för att gå på evenemang om kvällarna.
Ja vill va den som är exhalterad över flera projekt på samma gång och vara tacksam över att människor vill arbeta med mig.
Ja vill va den som efter jobbet kommer hem och orkar träna, laga mat, diska, äta, umgås.
Ja vill va den som orkar jobba nio till fem.
Ja vill va den som inte ger upp.

Varför är jag inte den.


Egen illustration

01.11.2016 kl. 19:47

Funderingar

De händer mycket i mitt liv
Sådant som kan få en att glömma att skriv
The worldwideweb är en så liten del
Ibland känns publicerandet så fel​

Man kan kanske se det hela som två personer,
eller rent av flera kloner
lite kluven
Som om muttern är lös på skurven
Det jag, som endast jag känner till
men också de sidor som de andra vill..
..se mig som
Men tänk om,
Den personen som är inne i mig
Inte är den som preseterar sig
Nu lät det här helt galet
vet int var jag vill komma met det här talet

Ibland kan det vara väldigt behagligt
att sysselsätta sig dagligt
att ignorera stunden
och ej lyssna på grunden
Dagar går kvickt
liksom denna dikt

Ibland går jag på högvarv
tills encefalon blir en trött larv
Då jag blir ivrig på en sak
finns det inget tak
jag går "all in",
full spinn
Glömmer att koncentrera mig på annat
fast jag borde göra de om vartannat

27.10.2016 kl. 13:56

We need to talk about mardrömmar

Alltså detta börjar gå mig lite på nerverna. jag drömmer obehagliga drömmar nästan varje natt och vaknar varje morgon nedbruten av drömmens brutalitet. Jag känner mig inte utvilad och har en konstig känsla genom hela dagen på grund av drömmen. Drömmarna kan handla om allt från att jag inte kommer framåt då jag går till att jag blir nedslagen och kan inte använda mina armar till att försvara mig. Jag har också drömt om att jag blir nedtryckt, utanför, att någon jag diskuterar med inte tror mig hur mycket jag än försöker förklara, mycket loopar om och om igen. I natt drömde jag att läraren trodde att jag fuskade på ett prov eftersom svaren var för bra för att va jag (enligt drömmen). 

Allt som jag fasar upplever jag varje natt. 

Att bli nedvärderad, behandlas sexistiskt, vara ett mobboffer. 

Varför drömmer jag dessa drömmar? Varför minns jag varje dröm i detalj? Varför är jag aldrig utvilad? 

Är det någon annan som känner igen sig? Eller är jag bara ett litet freak med ständig halloween? 

Den gången jag säger att jag sovit som en stock är då jag faktiskt inte minns mina drömmar och vaknar utan att försöka bearbeta det jag just drömt. Då man somnar, boom-svart, vaknar. Aaah. 

Skulle vara intressant att tyda drömmarna, vad är det som snurrar runt i mitt huvud som får mig att drömma detta? 

Egen skapelse ovan. 

 

18.10.2016 kl. 22:51

Ibland

Ibland kan de kännas att jag borde skriva nåt här, för att jag inte skall bli bortglömt. Men det fungerar inte så för mig. Mina inlägg tappar sin charm om jag pressar fram något. Charmiga inlägg is the shit, eller hur. Heh. Jag kan inte tvinga fram funderingar utan de kommer som de kommer. Lite nu som då. Fast jag gärna skulle vilja tvinga fram kreativitet, så kommer den också då den kommer. Lite nu som då.

Nu, en tid har det varit en väldigt seg period. Då inte jag riktigt orkat eller känt mig kreativ. Inte på topp riktig.
 

För ibland .. känns det som nånting fattas, känner jag mig obekväm, känns det som om man inte riktigt orkar, ibland känns det bara så. 

Det är livets ups and downs. Men lik som en luftballong så siktar jag upp. 

16.10.2016 kl. 13:00

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 
Här är min lilla portal för mina funderingar.
Välkommen till min värld.


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.
Liten uppdatering HÄR.


Namn: Malin
Kallas: Malle

Ålder: 23

Utexaminerad: Kulturmontör

Pågående studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Från: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra "hem"orter: Houtskär, KimitoÅbo