Färglägga vardagen

Jag har en tendens att tänka att glaset är halvtomt istället för halvfullt. Automatiskt tänker jag negativt. Jag försöker träna bort det och det har blivit lite bättre. 

Under januari och februarimånaderna är många dagar väldigt färglösa. Det är grått. Det är slaskigt. Vårt klimat har ändrats och är inte alls samma vinterwonderland som det var då jag var liten. Eller så bor jag bara på fel ställe. Många dagar kan man inte se horisonten eller skillnad mellan himmel och mark. Dock har det har redan börjat lysa upp och det är defenitivt bättre än i början av januari, men jag fick ett tips på att försöka motverka att bli påverkad av detta. Som jag kanske har beskrivit förut är jag väldigt, väldigt väderpåverkad. Jag tror jag i allmänhet har lätt att bli påverkad av omgivningen och känslor. Vet inte om det är för att jag är skör eller om det är bara så vissa är. Men anyway.

Jag fick tipset att "färglägga min vardag".

Jahap, hur gör man det då?

Man kan ju tolka det lite som man vill. Men tolkade det så här:

Jag började med att dra ut mina målarböcker från bokhyllan. Att måla med färger och färglägga konturer kan vara meditativt och ger en lugnande effekt. På något sätt lär man sig att vara i nuet och på samma gång inkorporerar man färg. Jag har två stycken böcker att välja på beroende på vad jag känner för.

Den här boken köpte jag åt mig själv och mina bröder för nåt år sedan, då jag skrollade på Adlibris en dag ruvandes på en rabattkod.

Målarbok - Waldersten from Waldersten on Vimeo.

Den andra fick jag av min vän som julklapp. En målarbok hon själv aldrig använt och hon visste att jag gillar att klotta och måla i böcker så jag tog hand om den.


 

Dessa målarböcker är inte bara en färgläggning-innanför-kanterna-grej för mig. Det är ett utlopp för kreativitet och en inspirationskälla. Jag har ofta svårt att hålla mig till ursprungsmotivet. Min fantasi brukar skena iväg och jag tillägger citat, bakgrund, växter, ansikten eller likande. Mina målarböcker är en inspirationskälla samt ett sätt att vila mina tankar på.

Ok. Målarbok var ett tips.

Något annat jag har försökt mig på är att försöka ha levande blommor hemma, utöver mina kaktusar och aloe veror. Helst snittblommor. Helst nejlikor. Jag gillar mest vita nejlikor men för att försöka ta in lite färg här nu så har jag nu just ett par vitrödspräckliga nejlikor! Hehehe. Snittblommor är dyrt, så detta händer nog inte ofta. Det blev bara en liten belöning efter en dags storstädning.



En annan kul grej som hände då jag berättade för min vän om denhär vardagsfärgläggningen var att hon sken upp och böt bricka med mig i matkön. Hon hade fått en gul bricka som det inte finns så många av och jag hade en grå. "Så, nu får du lite färg" sade hon. Det var en fin gärning. Var det gärningen eller färgen som gjorde mig glad? 

Publicerad 17.02.2017 kl. 13:10

Saknad

Molly, min katt, lämnade jordelivet i november. Hon togs i från mig allt för tidigt av en slarvig chaufför. 

Jag tänker ännu på henne varje dag. Jag läser ibland detta inlägg för att minnas. Jag ser ofta på bilder av henne. 

Något som fick mig att tänka på henne extra mycket var denna filur: 

Min lillebror ringde åt mig här om dagen och var så överexhalterad att jag först inte förstod vad som pågick. Sen  då han lugnade ner sig förstod jag att han just varit efter en liten liten liten kattunge! Inte nog med det. Katten ser ut som en kopia av Molly. Detta är dock Freya, men hon är så fin. Som Molly. 

Publicerad 16.02.2017 kl. 19:27

Vacker utan spackel

Omedvetet har jag trappat ned på spackelanvändningen. Jag vet inte hur det gick till, jag började minska på produkter en i taget.

Plötsligt la ja märke till "skavanker" jag faktiskt uppskattar på mitt face. Det är ju det som gör mig unik, som jag annars målat över och gömt. 

Mitt ärr snett nedan vänstra ögat är från ett litet minne från min barndom, då jag hade vattenkoppor och kunde inte låta bli att skrapa. Sen, på vänstra sidan av mitt näsben hittar man en liten blå prick. En blybit vilar där under huden. Här har min lillebror stämplat sin autograf. Ett syskongräl i ung ålder som slutade med en blyertspenna kastad på mitt näsben med bly som lämnade kvar. Jag har faktiskt ett "beautymark" ovanför läppen på vänstra sidan som lätt försvinner om jag spacklar mig, som är synd. Många målar ju på sig beautymarks som inte är födda med dem, jag borde nog framhäva min skönhetsprick lite oftare eftersom jag nu är född med en. He he. Små små födelsemärken tittar fram vid kindbenen lite här och där och kanske påminner lite om fräknar. Jag har alltid velat ha fräknar, jag tycker det är så vackert. Det är så tassigt att vi alla utan fräknar önskar vi vore besmyckade med fräknar och många som har fräknar önskar de inte hade det. Vi e tassiga.


Favoritsida?
Vet inte riktigt vad jag menar, tror inte jag menar bara ansiktet, utan lite med allt. Ett visst håll känns naturligare. T.ex. då jag skaffade nosring så var det självklart att den skulle vara i vänstra näsvingen (från mitt håll). Sen så går min pannlugg åt höger så att vänstra sidan av mitt ansikte är synligare. Jag brukar även ha håret bakom örat på vänstra sidan att vänstra örat är synligt. Då ja klär mig kan jag också tänka på detaljer och placerar dem ofta på vänstra sidan. Kan det vara för att jag är högerhänt? Är detta något typiskt beteende? 


Men ja. Med smink, som har blivit så överdrivet på senaste tiden, sminkar man ju över sina personliga kännetecken, gömmer lite av sig själv.

Visst vill även jag spackla upp mig fin nu och då, framhäva former med highlight och skuggor samt gömma skavanker med färg, men jag har börjat känna att det känns som om jag har en tung mask på mig, och att mitt ansikte inte får luft. Om jag befinner mig någonstans och har fullspacklat ansikte brukar jag komma på mig själv att faktiskt längta tills jag får tvätta bort allt. Det är så befriande.

Jag har också märkt att de dagar jag hoppar över spackelrutinerna har jag Så.Mycket.Mera.Tid. Det tar så länge att smörja sitt fejs. Och jag måste ju bara berätta hur mycket bättre min hy har blivit, vet inte om det var för att jag använde gammalt smink och halvsmutsiga penslar, men jag märker en stor skillnad av att ha vilat ansiktet i flera veckor. 

Jag har börjat tycka att mina insikter är spännande. Vet inte om jag är i någon ny fas eller om det här är en utveckling av mig själv och mitt jag.

Trots dessa insikter gillar jag ju fortfarande att göra mig lite fancy ibland. Visst är det även så att jag känner mig mer självsäker då jag är spacklad. Varför har det blivit så? Då man har tid är det även ganska meditativt att hålla på att peta på ansiktet och framhäva former och färger. Spackel är ju också en konstform. Jag avundas såklart alla dessa beauty gurus på internätet som kan skapa all världens kreationer med spackel. Spackel kan vara så mycket positivt också. Att kamouflera sådant man inte trivs med och experimentera med färger och penslar. Det är insprerande att lära sig hur man gömmer en rynka och framhäver ett kindben. Det blir som fysik & kemi till slut. 

Hittar ni alla ärr och skavanker på mitt tryne jag just beskrev? Så här ser jag ut, naken om baken. Nä int riktigt om baken då. Men trynet. 

Publicerad 16.02.2017 kl. 13:40

Drömmer mig bort

Jag brukar ha olika faser som jag går igenom varje årstid. Jag har börjat lägga märke till de återkommande faserna och kan kartlägga dem. 

Här är en av mina återkommande faser: 

Varje år efter vinterns mörker och kyla brukar jag få en stark vilja att uppleva, resa, åka bort. Jag får en stark längtan.

Då denna fas är som starkast glömmer jag bort vardagen och lever i en liten drömvärld. Just under denna fas blir jag väldigt lätt påverkad för t.ex. böcker som handlar om att resa och hitta sin mening med livet (The Alchemist t.ex.) och leder till att jag får fix idéer som jag vill uppfylla snabbt. Lite som att jag letar efter ett snabb fix. Jag kan glömma bort att jag har ansvar. 

Som tur kan ja identifiera denna fas och därmed ta mina fix ideer med en nypa salt. 

Just nu vill jag upptäcka världen och vandra i öknen. Vi får se vad jag vill i morgon.

 

Publicerad 15.02.2017 kl. 13:51

Lite som att dokumentera min personliga utveckling

Jag saknar att uttrycka mig till text och spara på mina tankar i form av inlägg. Lite som att dokumentera min personliga utveckling. 

Men. Det känns som om jag tappat förmågan att formulera mig och jag vet inte i vilken ordning orden skall komma. 

Jag måste nog bara börja någonstans. Det är lite så jag fungerar. Jag bara börjar och så blir det vad det blir. 

Det finns så mycket jag vill dokumentera och spara på. Jag har någon smått galen tvångstanke om att jag vill spara mina tankar, för jag vet inte om jag minns dem senare eller om jag någonsin kommer tänka dem igen. Lite som om jag inte litade på mig själv.

Vi går mot ljusare tider. Jag har klarat av de mörkaste dagarna, de är över nu, för den här gången. 

Min ork börjar komma tillbaka, det känns som om jag äntligen har den där fritiden jag längtade efter i höst. Så, någonstans har jag kommit i alla fall. Jag måste lära mig att uppskatta mål jag når. Jag inser först sådant om jag t.ex. läser mina gamla texter och inser att min vardag inte alls såg ut så här för några månader sedan och jag drömde om vardagar som till exempel idag. Där jag vaknar tidigt, äter en lång och skön frukost, där jag sitter i skolan en stund och sedan kommer hem för att kanske träna, vara kreativ, umgås eller något liknande. Med det inser jag inte själv, utan jag måste medvetet påminna mig. Jag har redan hunnit hitta på mer jag inte har, men önskar. Och glömd bort det jag fått som jag önskat (menar inte bara materia här, hade svårt att förklara på annat sätt). 

Ok, det här var ett försök på att uttrycka mig till text igen. Lyckades jag? 

 

 

Publicerad 14.02.2017 kl. 17:15

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.


Namn: Malin
Kallas: Malle

Ålder: 23

Utexaminerad: Kulturmontör

Pågående studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Från: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra "hem"orter: Houtskär, KimitoÅbo

   


Vill du skicka kärleksbrev?
malin.m.l.lundstrom@hotmail.com