Vacker utan spackel

Omedvetet har jag trappat ned på spackelanvändningen. Jag vet inte hur det gick till, jag började minska på produkter en i taget.

Plötsligt la ja märke till "skavanker" jag faktiskt uppskattar på mitt face. Det är ju det som gör mig unik, som jag annars målat över och gömt. 

Mitt ärr snett nedan vänstra ögat är från ett litet minne från min barndom, då jag hade vattenkoppor och kunde inte låta bli att skrapa. Sen, på vänstra sidan av mitt näsben hittar man en liten blå prick. En blybit vilar där under huden. Här har min lillebror stämplat sin autograf. Ett syskongräl i ung ålder som slutade med en blyertspenna kastad på mitt näsben med bly som lämnade kvar. Jag har faktiskt ett "beautymark" ovanför läppen på vänstra sidan som lätt försvinner om jag spacklar mig, som är synd. Många målar ju på sig beautymarks som inte är födda med dem, jag borde nog framhäva min skönhetsprick lite oftare eftersom jag nu är född med en. He he. Små små födelsemärken tittar fram vid kindbenen lite här och där och kanske påminner lite om fräknar. Jag har alltid velat ha fräknar, jag tycker det är så vackert. Det är så tassigt att vi alla utan fräknar önskar vi vore besmyckade med fräknar och många som har fräknar önskar de inte hade det. Vi e tassiga.


Favoritsida?
Vet inte riktigt vad jag menar, tror inte jag menar bara ansiktet, utan lite med allt. Ett visst håll känns naturligare. T.ex. då jag skaffade nosring så var det självklart att den skulle vara i vänstra näsvingen (från mitt håll). Sen så går min pannlugg åt höger så att vänstra sidan av mitt ansikte är synligare. Jag brukar även ha håret bakom örat på vänstra sidan att vänstra örat är synligt. Då ja klär mig kan jag också tänka på detaljer och placerar dem ofta på vänstra sidan. Kan det vara för att jag är högerhänt? Är detta något typiskt beteende? 


Men ja. Med smink, som har blivit så överdrivet på senaste tiden, sminkar man ju över sina personliga kännetecken, gömmer lite av sig själv.

Visst vill även jag spackla upp mig fin nu och då, framhäva former med highlight och skuggor samt gömma skavanker med färg, men jag har börjat känna att det känns som om jag har en tung mask på mig, och att mitt ansikte inte får luft. Om jag befinner mig någonstans och har fullspacklat ansikte brukar jag komma på mig själv att faktiskt längta tills jag får tvätta bort allt. Det är så befriande.

Jag har också märkt att de dagar jag hoppar över spackelrutinerna har jag Så.Mycket.Mera.Tid. Det tar så länge att smörja sitt fejs. Och jag måste ju bara berätta hur mycket bättre min hy har blivit, vet inte om det var för att jag använde gammalt smink och halvsmutsiga penslar, men jag märker en stor skillnad av att ha vilat ansiktet i flera veckor. 

Jag har börjat tycka att mina insikter är spännande. Vet inte om jag är i någon ny fas eller om det här är en utveckling av mig själv och mitt jag.

Trots dessa insikter gillar jag ju fortfarande att göra mig lite fancy ibland. Visst är det även så att jag känner mig mer självsäker då jag är spacklad. Varför har det blivit så? Då man har tid är det även ganska meditativt att hålla på att peta på ansiktet och framhäva former och färger. Spackel är ju också en konstform. Jag avundas såklart alla dessa beauty gurus på internätet som kan skapa all världens kreationer med spackel. Spackel kan vara så mycket positivt också. Att kamouflera sådant man inte trivs med och experimentera med färger och penslar. Det är insprerande att lära sig hur man gömmer en rynka och framhäver ett kindben. Det blir som fysik & kemi till slut. 

Hittar ni alla ärr och skavanker på mitt tryne jag just beskrev? Så här ser jag ut, naken om baken. Nä int riktigt om baken då. Men trynet. 

16.02.2017 kl. 13:40

Drömmer mig bort

Jag brukar ha olika faser som jag går igenom varje årstid. Jag har börjat lägga märke till de återkommande faserna och kan kartlägga dem. 

Här är en av mina återkommande faser: 

Varje år efter vinterns mörker och kyla brukar jag få en stark vilja att uppleva, resa, åka bort. Jag får en stark längtan.

Då denna fas är som starkast glömmer jag bort vardagen och lever i en liten drömvärld. Just under denna fas blir jag väldigt lätt påverkad för t.ex. böcker som handlar om att resa och hitta sin mening med livet (The Alchemist t.ex.) och leder till att jag får fix idéer som jag vill uppfylla snabbt. Lite som att jag letar efter ett snabb fix. Jag kan glömma bort att jag har ansvar. 

Som tur kan ja identifiera denna fas och därmed ta mina fix ideer med en nypa salt. 

Just nu vill jag upptäcka världen och vandra i öknen. Vi får se vad jag vill i morgon.

 

15.02.2017 kl. 13:51

Lite som att dokumentera min personliga utveckling

Jag saknar att uttrycka mig till text och spara på mina tankar i form av inlägg. Lite som att dokumentera min personliga utveckling. 

Men. Det känns som om jag tappat förmågan att formulera mig och jag vet inte i vilken ordning orden skall komma. 

Jag måste nog bara börja någonstans. Det är lite så jag fungerar. Jag bara börjar och så blir det vad det blir. 

Det finns så mycket jag vill dokumentera och spara på. Jag har någon smått galen tvångstanke om att jag vill spara mina tankar, för jag vet inte om jag minns dem senare eller om jag någonsin kommer tänka dem igen. Lite som om jag inte litade på mig själv.

Vi går mot ljusare tider. Jag har klarat av de mörkaste dagarna, de är över nu, för den här gången. 

Min ork börjar komma tillbaka, det känns som om jag äntligen har den där fritiden jag längtade efter i höst. Så, någonstans har jag kommit i alla fall. Jag måste lära mig att uppskatta mål jag når. Jag inser först sådant om jag t.ex. läser mina gamla texter och inser att min vardag inte alls såg ut så här för några månader sedan och jag drömde om vardagar som till exempel idag. Där jag vaknar tidigt, äter en lång och skön frukost, där jag sitter i skolan en stund och sedan kommer hem för att kanske träna, vara kreativ, umgås eller något liknande. Med det inser jag inte själv, utan jag måste medvetet påminna mig. Jag har redan hunnit hitta på mer jag inte har, men önskar. Och glömd bort det jag fått som jag önskat (menar inte bara materia här, hade svårt att förklara på annat sätt). 

Ok, det här var ett försök på att uttrycka mig till text igen. Lyckades jag? 

 

 

14.02.2017 kl. 17:15

I'll be back

Ja komber no tibax
14.01.2017 kl. 14:25

Fokus

Jag har en period där jag inte kan fokusera. Tankar jag har kan jag inte formulera. Det tar länge för mig att forma text och märker inte lika ofta stavfel. Jag känner mig långsam, inte lika snabbtänkt. Jag söker ofta efter ord som fastnat på tungan. Allt går inte lika smidigt som det brukar.

Har jag tappat mitt fokus?

07.12.2016 kl. 19:17

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 
Här är min lilla portal för mina funderingar.
Välkommen till min värld.


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.


Namn: Malin
Kallas: Malle

Ålder: 23

Utexaminerad: Kulturmontör

Pågående studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Från: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra "hem"orter: Houtskär, KimitoÅbo

   


Vill du skicka kärleksbrev?
malin.m.l.lundstrom@hotmail.com