skuld

Ibland, eller ofta, känner jag skuld för att jag inte gjort något jag egentligen velat men inte orkat eller kommit mig för. Ok, det där lät lite flummigt. Kan försöka förklara. 

I går var det underbart väder, solen sken och termometern sod på 22+. Jag tänkte på att jag egentligen borde komma ut, kanske på en promenad, försöka hålla igång min kondition, men jag bara satt på soffan och kollade på o-stimulerande tv-shower. Det var lite som om jag straffade omedvetet mig själv genom att inte göra det jag vill göra. Sedan försöker jag intala mig om att det är okej att slöa i soffan. Solen kommer någon annan dag också. Men ändå känner jag skuld. Eftersom jag inte gör det jag innerst inne vill göra.

Det här kanske kan bero på olusten jag känt på sistone. Eller oinspirationen. Jag lixom har inte känt något driv. De finns förmdoligen många förklaringar till varför jag känner obalans och orsaken är egentligen positiv - men de kan vi ta senare. 

Jag har så mycket viljor - men ofta ingen energi. 

20.06.2017 kl. 13:24

driv

Jag har haft mycket problem med vilja och energi på senaste tiden. Känt mig oinspirerad. Så som det kan gå ibland. På grund av alla möjliga saker som händer och fötter. Men nu plötsligt en kväll fick jag inspiration. Och det mina damer och herrar och övriga har jag inte haft på länge. Så jag tänkte använda min inspiration och driv just nu denna sekund och försöka organisera min lilla virtuella värld här. 

Det händer mycket och litet i livet just nu. Mycket i mitt egna lilla hjärnkontor och kanske på grund av det litet i min omgivning. 

Jag har ibland suttit och funderat om jag tappat min drivkraft. Min inspiration. Vad vill jag egentligen? Vart vill jag komma? Vad är det jag brinner för?  

Varje dag blir jag dock bättre och bättre på att fokusera på mig själv i stället för att anpassa mig efter andras viljor och åsikter. Jag har kommit så långt att jag känner mig mer själv än jag förmodligen någonsin gjort. Vilket är positivt, men just nu känner jag av en svacka och hittar inte riktigt glöden. 


Om jag tänker tillbaka på min tid här på jorden har min existens och mening här fungerat mycket som en tillfredställare för andra i min omgivning. Jag har lixom fungerat som en verkställare för andras önskningar. Jag har spenderat fritiden på så sätt som andra vill, jag har levt för att anpassa mig. 

Detta är inte någon annans fel, utan jag har förmodligen inte vetat vad jag vill eller inte förstått vad jag vill. 

Jag har alltid värderat mitt umgänge så högt och viljat tillfredställa alla så pass att jag ofta glömt bort mig själv, vilket ofta lett till att jag slutligen känner mig tom.  

Jag har haft egna konflikter länge och funderat över varför jag inte är "så som jag var förr", har jag blivit tråkig? Var jag roligare förr? Vad har hänt? Varför omringar jag mig inte med stora kompis-gäng och varför festar jag inte var och varannan kväll? Men sedan inser jag - jag har börjat följa min egna väg. Jag gör nu sånt jag länge velat. Jag anpassar mig inte lika mycket längre. Jag kanske inte är omgiven av sådana som har samma intressen som mig och många kanske inte förstår mig, men jag klarar av att intressera mig i intressena på egen hand. Jag tycker ju såklart om mina nära och kära ändå och jag behöver inte endast gå min egna väg - jag vill inte vara ensam. Utan vill fortfarande ha en tillfredsställd omgivning. Lite av varje. 

Jag kanske inte gör saker som jag förut gjorde. Det är inte för att jag blivit "osocial" eller "lat". Det är för att jag för första gången i mitt liv följer mina viljor. Jag vill försöka göra det som får mig att må bra. Jag vill försöka fokusera på mina intressen. 


Visst tar jag ju såklart till hänsyn mina näras åsikter och viljor. Jag har börjat följa min egna väg litet mer bara. 

Flowerz for sum powerz

 

19.06.2017 kl. 20:20

Obalans

När jag varit förkyld tappar jag lätt mina rutiner, vilket får mig i obalans. Jag orkar inte äta regelbundet och motionera. Då jag en gång tappat rutinerna tar det länge för mig att återställa allt.

Jag blir lat, omotiverad och trött. 

För nån vecka sedan var jag dunderförkyld och låg mest i soffan och drack ingefärate. Ännu har jag inte hittat tillbaka till matrutiner och motion. Ju längre det går desto mer omotiverad känner jag mig. 

Ändå brukar jag tänka att jag saknar springadet, som jag senast gjorde i höst. Jag har inte kunnat springa utomhus i vinter på grund av köldastma och nu då det blir vår och plusgrader och jag skulle nästan kunna ta en löptur så har jag så svårt att komma igång.

Behöver en spark i baken. 

Jag som annars gillar att motionera skäms lite för mig själv då jag inte kommer igång. Jag bara sitter där och tänker att det skulle vara trevligt med lite frisk luft. Men jag kommer inte upp från stolen. 

Då känns det lite som om man misslyckas. För jag vet ju hur bra jag mår av att motionera och röra på mig. 

29.03.2017 kl. 09:39

Färglägga vardagen

Jag har en tendens att tänka att glaset är halvtomt istället för halvfullt. Automatiskt tänker jag negativt. Jag försöker träna bort det och det har blivit lite bättre. 

Under januari och februarimånaderna är många dagar väldigt färglösa. Det är grått. Det är slaskigt. Vårt klimat har ändrats och är inte alls samma vinterwonderland som det var då jag var liten. Eller så bor jag bara på fel ställe. Många dagar kan man inte se horisonten eller skillnad mellan himmel och mark. Dock har det har redan börjat lysa upp och det är defenitivt bättre än i början av januari, men jag fick ett tips på att försöka motverka att bli påverkad av detta. Som jag kanske har beskrivit förut är jag väldigt, väldigt väderpåverkad. Jag tror jag i allmänhet har lätt att bli påverkad av omgivningen och känslor. Vet inte om det är för att jag är skör eller om det är bara så vissa är. Men anyway.

Jag fick tipset att "färglägga min vardag".

Jahap, hur gör man det då?

Man kan ju tolka det lite som man vill. Men tolkade det så här:

Jag började med att dra ut mina målarböcker från bokhyllan. Att måla med färger och färglägga konturer kan vara meditativt och ger en lugnande effekt. På något sätt lär man sig att vara i nuet och på samma gång inkorporerar man färg. Jag har två stycken böcker att välja på beroende på vad jag känner för.

Den här boken köpte jag åt mig själv och mina bröder för nåt år sedan, då jag skrollade på Adlibris en dag ruvandes på en rabattkod.

Målarbok - Waldersten from Waldersten on Vimeo.

Den andra fick jag av min vän som julklapp. En målarbok hon själv aldrig använt och hon visste att jag gillar att klotta och måla i böcker så jag tog hand om den.


 

Dessa målarböcker är inte bara en färgläggning-innanför-kanterna-grej för mig. Det är ett utlopp för kreativitet och en inspirationskälla. Jag har ofta svårt att hålla mig till ursprungsmotivet. Min fantasi brukar skena iväg och jag tillägger citat, bakgrund, växter, ansikten eller likande. Mina målarböcker är en inspirationskälla samt ett sätt att vila mina tankar på.

Ok. Målarbok var ett tips.

Något annat jag har försökt mig på är att försöka ha levande blommor hemma, utöver mina kaktusar och aloe veror. Helst snittblommor. Helst nejlikor. Jag gillar mest vita nejlikor men för att försöka ta in lite färg här nu så har jag nu just ett par vitrödspräckliga nejlikor! Hehehe. Snittblommor är dyrt, så detta händer nog inte ofta. Det blev bara en liten belöning efter en dags storstädning.



En annan kul grej som hände då jag berättade för min vän om denhär vardagsfärgläggningen var att hon sken upp och böt bricka med mig i matkön. Hon hade fått en gul bricka som det inte finns så många av och jag hade en grå. "Så, nu får du lite färg" sade hon. Det var en fin gärning. Var det gärningen eller färgen som gjorde mig glad? 

17.02.2017 kl. 13:10

Drömmer mig bort

Jag brukar ha olika faser som jag går igenom varje årstid. Jag har börjat lägga märke till de återkommande faserna och kan kartlägga dem. 

Här är en av mina återkommande faser: 

Varje år efter vinterns mörker och kyla brukar jag få en stark vilja att uppleva, resa, åka bort. Jag får en stark längtan.

Då denna fas är som starkast glömmer jag bort vardagen och lever i en liten drömvärld. Just under denna fas blir jag väldigt lätt påverkad för t.ex. böcker som handlar om att resa och hitta sin mening med livet (The Alchemist t.ex.) och leder till att jag får fix idéer som jag vill uppfylla snabbt. Lite som att jag letar efter ett snabb fix. Jag kan glömma bort att jag har ansvar. 

Som tur kan ja identifiera denna fas och därmed ta mina fix ideer med en nypa salt. 

Just nu vill jag upptäcka världen och vandra i öknen. Vi får se vad jag vill i morgon.

 

15.02.2017 kl. 13:51

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 
Här är min lilla portal för mina funderingar.
Välkommen till min värld.


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.
Liten uppdatering HÄR.


Namn: Malin
Kallas: Malle

Ålder: 23

Utexaminerad: Kulturmontör

Pågående studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Från: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra "hem"orter: Houtskär, KimitoÅbo