Tågupplevelse

Jag försökte att inte känna irritation, hålla mig lugn och inte låta huvudvärken smyga fram av spänningen mellan ögonbrynen. Men det var svårt. Vad gör man då barn skriker, det är ofantligt trångt så att det känns som om medpassagerarna sitter i famnen på varandra, dörrarna gnisslar högljutt och man sitter obekvämt och observerar. Ändå sitter alla i samma vagn, hehe see what I did there. Alla sitter lika obekvämt och har huvudvärk för att alla barn tycks vara olyckliga och gråta på samma gång. Visst får man va olycklig och gråta, men helst int på ett tåg om ni förstår, he he. Att man kan bli utmattad av att bara sitta i 4 timmar är ganska intressant. Känslan att stiga av tåget och röra på sig fritt då man är framme, ahhh. 

Kompensera det hela med att springa långt och hårt genom skogen så jag nästan tappade andan. Sen svettades jag bort alla bekymmer i bastun. 

Jag är i Jakobstad. Hos mamma. Hemma. 

25.09.2016 kl. 21:18

Back on track.. eller nåt

Tillbaka i Helsingfors. Det är lite långsamt i verksamheten just nu, skall försöka anpassa mig till stadslivet igen. 

Kollar ut genom fönstret och det kryllar av förstaåretsstuderanden som dricker öl på gräsmattan och lär känna varandra. Där satt jag förra året, men nu känns det som om jag är i en helt annan värld. 

Kämpar med att få liv i en blomma som tagit stryk av min Ålandsvistelese.

Känner hur alla måsten kryper på och jag kämpar för att tackla dem. 

Fick för mig att tillverka ingefärashots för att hålla mig frisk och kry för att motarbeta denna förkylningsepidemi. Starkt, surt men gott. 

Närtill sjuda (int över 60 grader) 100gram riven ingefära med 5dl vatten i ca. 20 minuter. Sila av i nån rolig burk/kanna. Pressa ner en citron då ingefära vattnet svalnat. Klart. Ta en shot varje morgon. Varför int som alkoholersättare också då salmiakkikossu inte alls frestar. 

Ja ruvar också på andra knep för att hålla mig pigg. De kan jag avslöja en annan gång. 

 

27.08.2016 kl. 20:37

Iakttagelser

Jag har märkt en skillnad här på kobben.

Alla förstår varandra, ingen är osäker om man pratar svenska eller finska. Man diskuterar med okända människor. Det är mer prat, man är öppen. Det snackas i affärskön, på parkeringen, överallt. Det finns inte riktigt dessa sociala spärrar jag annars märkt av.


Jag har inte upplevt detta förr. Det finns en spärr hos många, iaf. där jag bott. Är det för att man är osäker om man pratar samma språk eller är vi annars bara osociala och otrevliga.

Jag själv känner iaf. en spärr att försöka föra en diskussion med någon i finskare samhällen eftersom jag vet att jag inte kan föra en flytande diskussion på finska och att det känns på något sätt pinsamt att svänga till engelska. Hur har det blivit så. 


Jag har också saknat det här kontaktnätet man har på sin hemort, men det finns inte om man flyttat runt ofta. Här upplever jag att alla bor så nära inpå varandra så att det är mycket enklare att hålla kontakten. Man frågar tjänster av varandra. Man ringer till grannen och undrar om man kan åka med till stan. Man har kontakt med släkt och vänner eftersom man kan ändå inte vara längre bort från varandra än på andra sidan ön. Men det är ju inte bara här det är så. Det är vem som helst som håller kontakt med släkt och vänner på egen ort. 

Den gemenskapen avundas jag. 

26.07.2016 kl. 16:59

En känsla

Det är något helt annat att ta sig till ett helt nytt ställe där man egentligen inte känner en kotte, där man är beroende av andra för att kunna ta sig fram och tillbaka. Där man sätter sig in i situationer som är helt obekanta för en. Då man hoppar in i en arbetsgrupp som utomstående. Då man skall försöka lära sig hur allt fungerar och var allting är. Då man ska lära sig att hitta fram. Då man själv kontaktar, reser till och interaktiverar med de nya personerna.

Man känner sig ensam. 

25.07.2016 kl. 22:09

Himmelen

Jag vaknar upp av ett MUUUUU, int egentligen men de lät ju lite bra att skriva de här, men då jag ser ut genom fönstret ser jag kossorna fem meter ifrån som betar på granntomten. Några ligger under ett träd och sover, dom ser ut att ha de ganska trevligt. Några står och skvallrar med varandra om det allra nyaste i ko-världen. 


Solen skiner och himlen är blå. Fåglarna kvittrar och pollen svävar i luften och jag börjar dagen, som varje vår, med tre nysningar på rad och med lite gnugg i ögonen som kliar.


Fem hundar attackerar mig med kärlek, alla på sitt egna sätt. En vill komma i ansiktshöjd för att kramas, så det är bäst att sätta sig ner. Den andra är blyg, går fram, backar tillbaka, går några steg fram och sen börjar svansen vifta. En sätter sig i min famn och hälsar glatt. Nu blev det mycket att hålla reda på, dom andra två slingrar sig någonstans emellan dom andra hundarna, eller så som jag säger: VOVVISAR!! Plus en smiley med hjärtögon som skulle passa ganska bra in här. Var e katten då? 

Så. Är jag i himmelen? 

Nä jag är bara hos min pojkväns föräldrar. 

 

 

25.05.2016 kl. 11:21

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 
Här är min lilla portal för mina funderingar.
Välkommen till min värld.


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.
Liten uppdatering HÄR.


Namn: Malin
Kallas: Malle

Ålder: 23

Utexaminerad: Kulturmontör

Pågående studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Från: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra "hem"orter: Houtskär, KimitoÅbo