Resetankar på väg till Åland

24.05.2016 kl. 21:24

Jag sitter nu på båten påväg till Åland. 
Jag har aldrig förstått hur man kan göra ett så kort avstånd så långt. Att det skall ta så fruktansvärt länge att åka till Å-landet. Visst flyga går snabbare, men jössesamalia va de kostar! 

Om jag reser ensan brukar jag underhålla mig med att observera andra människor. Jag tittar på hur olika folk beter sig, hur spännande det kan vara för många att åka Finlands båten. Tanken slår mig att jag är den enda som upplever just nu på detta sätt. Tänk att hela min verklighet, endast är min verklighet och att det är endast jag som kan ta del av den. Varje människa som går förbi mig har sen egna lilla verklighet och har ingen aning om att jag just nu ger en plats för dem just nu i min egna verklighet. Det slår mig att jag är ensam, ingen kan sätta sig in i mina tankar och ideér och monologer. Det är bara jag som är mitt liv. Folk omkring mig är sina egna liv. Allt är endast i mitt huvud. Hur jag upplever en situation, vad jag känner under en händelse, inte ligger känslan i aktiviteten. Utan det är jag som gör den. Tänk att kunna styra sitt undermedvetna, alltid bestämma sig för att må bra, att bestämma sig för att alltid vara lugn och tänka postitivt. Det är svårt om man tappar kontrollen, vilket lätt händer om man råkar börja fokusera på allt annat ovesentligt. 


Så olika människor kan vara, här sitter jag på en stol med laptopen i famnen och bara "passing by", medans kvinnan mittemot mig e här för en hejdundrande kryssning med pompa och ståt och uppklädd från topp till tå. 

Att resa själv kan vara skönt ibland, man slipper anpassa sig till andras behov och man kan gå sin egna väg. Men det är nog inte alltid ett nöje, vem ska man dela med sig av allt man upplever? Man vill ju glädjas tillsammans med sina vänner eller sin kärlek. 

Ibland är jag för naiv och ignorerar faktum över att jag faktiskt är vuxen och måste ta tag i saker själmant, utan att en förälder påminner mig om det varje dag. Att klara sig på egen hand har varit ett skrämmande uttryck som ofta försvinner ut genom andra örat lika snabbt det kom in genom ena. Visst är jag självständig och klarar mig själv, men varje gång jag står där ENSAM och skall representera en fullvuxen människa, vill jag bara krypa in i ett sköldpaddsskal och gömma mig. Att stå där och vara personen situationen handlar om och stå stadigt på benen. Men man måste ju börja nånstans. 

Jag skall sitta här på min stol på båten, lyssna på finska "den blomstertid" som hörs från konferansutrymmet där ett gäng pensionärer firar in sommaren. Se på människor som går förbi infon och frågar konstiga frågor av infotanten. Sen skall jag gå igenom tax freen och titta på saker, men inte köpa. För de e ju egentligen lika dyrt som i land. Sen kommer jag att döda tid i 4 timmar, fören jag är framme i Långnäs. 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 
Här är min lilla portal för mina funderingar.
Välkommen till min värld.


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.
Liten uppdatering HÄR.


Namn: Malin
Kallas: Malle

Ålder: 23

Utexaminerad: Kulturmontör

Pågående studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Från: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra "hem"orter: Houtskär, KimitoÅbo