Väntan

10.08.2016 kl. 12:20

Man lixom glömer bort att göra nåt med sin tid då man väntar. Man går bara omkring och väntar, blir rastlös och timmarna känns lååånga. En dag, två dagar, tre dagar. Just nu består min Ålandvistelse mest av att vänta på min andra hälft som fortfarande befinner sig i Hufvudstaden.

Han hade egentligen tänkt komma myckte tidigare men jobb kom emot. Det är kanske det som stör mig mest, eller som påverkar min tidsprioritering under min väntan. Då man frilansar (som han gör alltså) är det bara att tacka att ta emot då det kommer, vilket jag helt och hållet förstår. Hur skall man annars få någon inkomst.

Känner mig lite som en frilans"fru" som väntar på att min man skall komma hem. Man man kan dra liknelser till par där enda jobbar på båt/långfart, eller t.ex. är fredsbevarare och är flera månader t.o.m. år ifrån varandra. 

Jag har ju haft och göra här med praktik osv, men nu när den är över..väntar jag. 

Man kan jämföra min väntan med en tågförsening. Först meddelar dom att tåget blir 10 min försenat, då sitter man lugnt kvar och väntar och tänker att man nog inte hinner gå till butik/café för det är ju bara 10 ynka min. Då det gått 10 minuter så meddelar dom att det är ytterligare 10 min försenat, vilket gör en lite bitter eftersom man då tänker att man skulle hunnit gå till butiken och på wc och köpa glass. Och så håller det på tills tåget är 5 timmar försent. 

Jag skulle ha hunnit åka till Helsingfors fram och tillbaka, men det visste jag inte då. Vilket gör till att jag går omkring här och väntar. Men det är helt okej, jag trivs här ute i bushen. Lugnet och skogen gör nåt med mig. Något positivt. 

Jag bor alltså hos min far, jag misstänker lite att han har gått och blivit ett skogstroll. Jag måste beskriva livet här känner jag: Första tecken på någon annan civilisation är efter 3 km lång skumpig grusväg genom skog, berg och dalar (där är också postlådan). Han är alltså bosatt ute i ingenstans, vid klipporna ute vid havet, omringad av skog, skog och skog. Finns inga butiker i närheten och om man skall ta sig någonstans måste man ha bil. Så jag är ganska strandsatt här (eftersom de med bil jobbar). De gör ingenting dock, jag trivs här. De finns fantastiska springrutter i skogarna här. Och, tydligen finns det vikinga gravar i närheten i nån skogsglänta eller nåt liknande som jag hörde en fågel viska, det borde jag utforska känner jag. 

Just nu håller jag på att karva en träskål av en sprängticka vilket är en ganska tillfredställande syssla. Man ser helatiden hur man närmar sig färdig produkt. 

Snart växer jag fast här, hur beter man sig bland folk nu igen? Typ så här fastvuxen: 

En snabb experimetiell teckning av mig. Lite så att det inte blir så tomt och ihåligt här. 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 
Här är min lilla portal för mina funderingar.
Välkommen till min värld.


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.
Liten uppdatering HÄR.


Namn: Malin
Kallas: Malle

Ålder: 23

Utexaminerad: Kulturmontör

Pågående studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Från: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra "hem"orter: Houtskär, KimitoÅbo