I bussen pt. 2

09.11.2016 kl. 10:12

Min blogg kommer att översvämmas av "I bussen - tankar" känner jag. Det är väl det en blogg är till för, eller hur? 

I mårse satt jag i bussen och funderade, analyserade och filosoferade som vanligt. Denna gång utan musik. 

Jag satt vänd mot alla, på en sån plats där man är vänd med ryggen mot fören. Jag observerade människorna som satt i bussen, tittade, funderade. 

Det var mörkt ute, kallt, snön dalade ner för himlen. Gatubelysningen lös som gula strimlor ner från skyn och färgade snön på marken pissgul. 

En man nickar till nu och då. Han verkar vara trött, så trött. Mörka ringar runt ögonen och en stark rynka bildas mellan ögonbrynen av hans miserabla ansiktsuttryck. 

En dam nära mig sitter med största vinterjackan med huvan upp och huttrar. Hon försöker värma händerna med att gnugga dem förbrilt mot varandra och skrynklar ihop sitt ansikte av förtvivlan. 

En man tittar ner på sina fötter och lyfter inte blicken under hela bussresan, han visar int en min. 

Resten i bussen stirrar tomt, rakt ut, bara stirrar. Ingen säger någonting, inte ett ljud förutom bussens buller och trafiken utanför. 

Stämningen på bussen är tyst, ensam, mörk. 

Det är vackert ute, det ser ut som ett "winterwonderland", men skall vi verkligen stå ut med detta? 

Kylan gör oss trötta för all vår energi går till att hålla kroppen varm. Mörkret gör oss trötta och nedstämda.

Tänk er denna bussresa med solen högt på himlen, fåglar som kvittrar och varma havsvindar. Tror ni jag skulle upplevt bussresan på samma sätt? 

Eller, är det bara ja som upplever omgivningen för att jag blir så påverkad av mörkret och kylan? Är det bara min stämning som är tyst, ensam och mörk? Har alla andra soljus inom sig och jag bara inte ser det? Är det endast följden av resting bitchfaces jag ser? 

Dagarna blir korta, efter jobbet (praktiken) känns det som om dagen tagit slut. Det är mörkt, man är trött. Orkar inte med samma tempo, krafterna tar slut. Var är den där fritiden man borde ha före och efter jobbet? När skall man byka, städa och diska? När skall man hinna måla, rita och lyssna på musik? Träna, springa och yoga? Laga mat, baka och dansa? 

När? 



Men jag kan ju inte förneka att detta vinterlandskap ger ett lugn i själen, det är så ljudisolerande och mjukt. Snön som framkallar minnen av lyckliga barndomskänslor av jul och snölekar. Vintern som automatiskt gör att man känner doften av kanel, glögg och brinnande ljus överallt. Det är en vacker årstid. 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 
Här är min lilla portal för mina funderingar.
Välkommen till min värld.


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.
Liten uppdatering HÄR.


Namn: Malin
Kallas: Malle

Ålder: 23

Utexaminerad: Kulturmontör

Pågående studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Från: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra "hem"orter: Houtskär, KimitoÅbo