Kärleksförklaring

23.11.2016 kl. 18:58

Denna text är inspirerad av en krönika jag nyligen läste.

Jag blev kär i en Ålänning för ett år sedan. Sedan dess har paradisön successivt omfamnat mig som en varm och mysig kram! Min far råkar också bo på Åland, där hans sambo med familj ingår, så jag har flera orsaker att besöka ön lite nu som då.

Jag, som länge haft kris över att inte känna mig hemma någonstans. Att ha flyttat så många gånger under min barndom att jag glömmer bort orter jag bott på. Att ha under en lång tid i min barndom levt skärgårdsliv i Åbolands skärgård till att bo i Österbotten under tonåren har gjort mig förvirrad. Många hem som varit hem en längre period ligger nära hjärtat. Men aldrig har jag känt mig så välkommen som då jag spenderat tid på Åland. Många som växt upp på samma ställe under hela sitt liv brukar längta bort för att bredda sin världsbild och uppleva något nytt. Men jag längtar till att inte behöva söka längre. Jag längtar till en plats jag trivs på. Jag längtar till ett ställe jag kan bygga mitt liv på.

Jag testade på att vara Ålänning, lite längre än mina snabbvisiter, då jag praktiserade på kobben i somras. Jag trivdes. Visst lever ön upp mer på sommaren, men jag har nog spenderat tid där under regn och slask.

En sak är annorlundare där. En sak som jag har märkt är att trots vinter och slask så är invånarna närmare, man håller kontakt, man ler åt varandra i affären, man hälsar, det finns inga språkbarriärer och man behöver inte kämpa med finskan. Man flyr inte bort från samhället på samma sätt som på fastlandet. Alla är lika "strandsatta" på samma ö, vilket gör en gemenskap som man lägger märke till. 

Jag fick en gång komentaren "som kulturproducent kommer du ju aldrig få jobb på Åland", den kommentaren gjorde mig arg och lite ledsen. (Det visade sig också att personen aldrig varit till Åland.. Suck). En kulturproducent får nog jobb på ett eller annat sätt var man vill och om man vill tillräkligt. Om det inte finns något för mig, så skapar jag jobb för mig. Så enkelt är det. Om det inte finns den sorts kultur jag vill arbeta med, så skapar jag den.

Naturen och djuren är så nära samtidigt som man kommer in till centrum lika snabbt som du kommer ut på havet. Där storhandling på helgerna utspelar sig i Norrtälje och kulturresor till Stockholm sker nu som då. Närproducerat och ekologiskt är självklara val och tidningarna I matvarubutikerna är på svenska (detta är ett problem I Helsingfors, haha)

Jag känner mig välkommen. Jag blir varm av tanken på ön. Det finns så mycket kärlek där.

Hur framtiden utspelar sig. Det återstår att se. Men man kanske ser vartåt den lutar?


Det typiska Åländska röda gruset

Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:
vill gärna höra mera om kära ålänningen!
A25.11.16 kl. 14:24
jamen de kanske man kan få :)
29.11.16 10:48
Herregud kvinna! Kände precis samma hem-känsla om Åland när jag pendlade ditåt för kärleken. Men det sket sig. Men I get it!

filosofia27.11.16 kl. 22:21
Synd att de sket sig, men de finns ju så många fler Ålänningar ;)
29.11.16 10:48

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 
Här är min lilla portal för mina funderingar.
Välkommen till min värld.


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.
Liten uppdatering HÄR.


Namn: Malin
Kallas: Malle

Ålder: 23

Utexaminerad: Kulturmontör

Pågående studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Från: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra "hem"orter: Houtskär, KimitoÅbo