Vacker utan spackel

Publicerad 16.02.2017 kl. 13:40

Omedvetet har jag trappat ned på spackelanvändningen. Jag vet inte hur det gick till, jag började minska på produkter en i taget.

Plötsligt la ja märke till "skavanker" jag faktiskt uppskattar på mitt face. Det är ju det som gör mig unik, som jag annars målat över och gömt. 

Mitt ärr snett nedan vänstra ögat är från ett litet minne från min barndom, då jag hade vattenkoppor och kunde inte låta bli att skrapa. Sen, på vänstra sidan av mitt näsben hittar man en liten blå prick. En blybit vilar där under huden. Här har min lillebror stämplat sin autograf. Ett syskongräl i ung ålder som slutade med en blyertspenna kastad på mitt näsben med bly som lämnade kvar. Jag har faktiskt ett "beautymark" ovanför läppen på vänstra sidan som lätt försvinner om jag spacklar mig, som är synd. Många målar ju på sig beautymarks som inte är födda med dem, jag borde nog framhäva min skönhetsprick lite oftare eftersom jag nu är född med en. He he. Små små födelsemärken tittar fram vid kindbenen lite här och där och kanske påminner lite om fräknar. Jag har alltid velat ha fräknar, jag tycker det är så vackert. Det är så tassigt att vi alla utan fräknar önskar vi vore besmyckade med fräknar och många som har fräknar önskar de inte hade det. Vi e tassiga.


Favoritsida?
Vet inte riktigt vad jag menar, tror inte jag menar bara ansiktet, utan lite med allt. Ett visst håll känns naturligare. T.ex. då jag skaffade nosring så var det självklart att den skulle vara i vänstra näsvingen (från mitt håll). Sen så går min pannlugg åt höger så att vänstra sidan av mitt ansikte är synligare. Jag brukar även ha håret bakom örat på vänstra sidan att vänstra örat är synligt. Då ja klär mig kan jag också tänka på detaljer och placerar dem ofta på vänstra sidan. Kan det vara för att jag är högerhänt? Är detta något typiskt beteende? 


Men ja. Med smink, som har blivit så överdrivet på senaste tiden, sminkar man ju över sina personliga kännetecken, gömmer lite av sig själv.

Visst vill även jag spackla upp mig fin nu och då, framhäva former med highlight och skuggor samt gömma skavanker med färg, men jag har börjat känna att det känns som om jag har en tung mask på mig, och att mitt ansikte inte får luft. Om jag befinner mig någonstans och har fullspacklat ansikte brukar jag komma på mig själv att faktiskt längta tills jag får tvätta bort allt. Det är så befriande.

Jag har också märkt att de dagar jag hoppar över spackelrutinerna har jag Så.Mycket.Mera.Tid. Det tar så länge att smörja sitt fejs. Och jag måste ju bara berätta hur mycket bättre min hy har blivit, vet inte om det var för att jag använde gammalt smink och halvsmutsiga penslar, men jag märker en stor skillnad av att ha vilat ansiktet i flera veckor. 

Jag har börjat tycka att mina insikter är spännande. Vet inte om jag är i någon ny fas eller om det här är en utveckling av mig själv och mitt jag.

Trots dessa insikter gillar jag ju fortfarande att göra mig lite fancy ibland. Visst är det även så att jag känner mig mer självsäker då jag är spacklad. Varför har det blivit så? Då man har tid är det även ganska meditativt att hålla på att peta på ansiktet och framhäva former och färger. Spackel är ju också en konstform. Jag avundas såklart alla dessa beauty gurus på internätet som kan skapa all världens kreationer med spackel. Spackel kan vara så mycket positivt också. Att kamouflera sådant man inte trivs med och experimentera med färger och penslar. Det är insprerande att lära sig hur man gömmer en rynka och framhäver ett kindben. Det blir som fysik & kemi till slut. 

Hittar ni alla ärr och skavanker på mitt tryne jag just beskrev? Så här ser jag ut, naken om baken. Nä int riktigt om baken då. Men trynet. 

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:
Lite random, men råkade se din bild i en google bildsök och ville bara säga att du är fantastiskt vacker utan spackel! :)
Anonymous22.11.17 kl. 20:16
Oj! Tack så mycket!
17.04.18 10:33

 
är mitt namn,
men du kan kalla mig Malle.
Självutnämnd hälsofreak & ekotant.
Babblar om kropp och knopp, kanske lite om djur och natur.
Analyserar, funderar och diskuterar.
 


Vill du veta allt om mig?
Läs min lilla berättelse om mig:
HÄR, fortsättning HÄR och sista delen HÄR.


Namn: Malin
Kallas: Malle

Ålder: 23

Utexaminerad: Kulturmontör

Pågående studier: Kulturproducentskap
Framtid: Unknown pleasures
Bosatt: Helsingfors
Från: Jakobstad (typ)
Född: Pargas
Andra "hem"orter: Houtskär, KimitoÅbo

   


Vill du skicka kärleksbrev?
malin.m.l.lundstrom@hotmail.com